Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 18-19 november 2020
Nr. 307 Sigrid Hjertén (1885‑1948). ”Iván med pappersmössa”. Signerad Hjertén. Olja på pannå, 41 x 32,5 cm.
Utförd år 1920.
Uppsala Auktionskammare tackar Katarina Borgh Bertorp för värdefull information vid katalogisering.
500.000 – 700.000 SEK
€ 48.000 – 67.000
Bukowskis Auktioner, Stockholm, 26 april 2005, kat. nr. 31.
Åmells konsthandel, Stockholm.
En värmländsk industrifamiljs samling, förvärvad av ovanstående.
Konstakademien, Stockholm, ”Sigrid Hjertén: Oljemålningar och gouacher”, april 1936, kat. nr. 101.
Skånska konstmuseum, Lund, ”Sigrid Hjertén: Akademiska föreningen”, 16‑25 april 1938, kat. nr. 42.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sigrid Hjertén”, 1995.
Upptagen i den av Isaac Grünewald upprättade brandförteckningen under år 1920, nr. 360.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, utställningskatalog, 1995, avbildad s. 218.
För Sigrid Hjertén var sonen Iván hennes självklara favoritmodell. Han fanns alltid där och flera av hennes skildringar av honom har gått till historien som några av hennes viktigaste målningar. Själv tampades hon med att finna balansen mellan att
vara mamma och radikal konstnär som en av pionjärerna för den nya tidens måleri. Studietiden hos Maître Matisse i Paris hade varit av avgörande betydelse för hennes konstnärliga frigörelse. Hon uppmuntrades och influerades starkt av all världens konstnärer i den pulserande franska huvudstadens blomstrande konstnärsbohem där allt var tillåtet och ingenting förbjudet. Hennes talang noterades och stimulerades, hon rycktes med och lät färgerna flöda i en klar och uppdriven färgskala, Matisse lär ha sagt ”Att teckna kan man lära sig, men färgsinnet är medfött”.
När Sigrid Hjertén lämnade Paris för att återvända till Stockholm var hon gravid. I den franska huvudstaden hade hon mött den stora kärleken i Isaac Grünewald och deras gemensamma kamp har kommit att gå till historieskrivningen. Livet var inte enkelt för den unga familjen. Antisemitism i kombination med ett nytt radikalt och avantgardistiskt måleri var mer än vad den svenska konstpubliken kunde hantera. Motsättningarna var synnerligen kraftfulla och för Sigrid Hjertén blev detta ett hårt slag, men ”anfall är bästa försvar” lär hon ha sagt. Stark och stolt bröt hon mot alla regler och normer, hon tänjde de måleriska gränserna och trotsade etablissemanget. Kritiken var i många fall häpnadsväckande och det är knappast märkligt att Hjertén aldrig trivdes särskilt bra i hemlandet. Sverige var kallt – såväl bildligt som bokstavligen – och hon längtade tillbaka till det förlovade franska klimatet. Inte särskilt svårt är det att förstå när man läser hur Albert Engström ondgör sig i Strix med anledning av en utställning på Liljevalchs Konsthall i Stockholm år 1921 där enbart kvinnliga konstnärer deltog, Sigrid Hjertén visade ett femtiotal verk: ”Det var en skam för hela kvinnokönet att ställa ut sådan vidrig talanglöshet. Smutsigt i färg, ointelligent, pretentiöst, härmning, aperi, idioti. Inte är väl den lokalen gjord för sådana sopor?”.
Auktionens målning ”Iván med pappersmössa” är utförd under år 1920. Det är nu som paret Hjertén-Grünewald bestämmer sig för att återvända till Frankrike och börja ett nytt liv. När gränserna återigen öppnades efter kriget var det dock svårare att hitta en lämplig bostad och ateljé, allt hade blivit så dyrt. Till slut lyckades familjen finna en liten bostad i Fontenay-aux-Roses utanför Paris. Äntligen kunde de andas frisk luft, här fanns till och med en liten trädgård. Isaacs syster Berthe följde också med för att hjälpa familjen och passa Iván. Konstnärligt är detta en förlösande tid för Hjertén, full av inspiration inför och efter flytten andas hennes måleri en ny optimism. Färgerna ljusnar och motiven blir mer intima och harmoniska. Sonen Iván har nu blivit nio år gammal. I auktionens utsökta komposition visar Sigrid Hjertén verkligen att hon är en förenklingens mästare. Med några få färger, linjer och former maximerar hon uttrycket och lyckas i detta briljera till fulländad succé. Hon är numera den hyllade koloristen som med en uppdriven färgskala lyckas skapa accenter som lyfter en till synes klassisk scen till nya höjder. Men så är det också det som är hennes storhet.
Iván blickar neråt, ja kanske har han till och med slutit ögonen för en stunds uttråkad vila – att sitta modell är troligtvis inte nioåringens högsta önskan. Skuggan faller över hans ansikte och våra blickar dras automatiskt till de karaktärsfulla ögonfransarna, till den raffinerat utformade munnen och läpparna och den lysande röda pappersmössan. Som alltid i Sigrid Hjerténs kompositioner är konturerna framträdande, de kalla och varma färgerna ställs mot varandra, kantiga former och diagonaler bryts av mjukare böljande former, allt omsorgsfullt fångat av handens signifikanta snabba, nästan hetsiga penselföring. Pastelltonerna i bakgrundens lila och stolens gröna färger skapar en spännande inramning som alltmer framhäver Iván. En liten intim stund av stillhet och finstämd harmoni fångad inte bara med en moders innerliga kärlek till sitt barn utan också en koloristiskt fulländad färgexplosion av en av våra mest lysande stjärnor. Få var de som tidigt förstod hennes konstnärliga storhet och briljans, men Isaac gjorde det: ”Du är förbaske mig den finaste kolorist som någonsin funnits. Allt annat blir lamt bredvid”.