Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 18-19 november 2020
Nr. 316 Sigrid Hjertén (1885‑1948). ”Det blå lokomotivet”. Signerad Hjertén och Sigrid Hjertén G. samt signerad på spännramen Sigrid Hj. Grünewald. Olja på duk, 100 x 81 cm.
Utförd år 1919.
2.000.000 – 3.000.000 SEK
€ 193.000 – 289.000
Per Ekström-museet, Öland, 1991.
Städtische Galerie im Lenbachhaus, München, ”Sigrid Hjertén – pioneer of Swedish expressionism”, 14 juli-10 oktober 1999, kat. nr. 37.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist”, 10 februari-26 augusti 2018, kat. nr. 45.
Upptagen i den av Isaac Grünewald upprättade brandförteckningen under år 1919, nr. 350.
Per Ekström-museet, Öland, utställningskatalog, 1991, avbildad helsida.
Städtische Galerie im Lenbachhaus, München, utställningskatalog, 1999, avbildad helsida s. 130.
Anders Wahlgren, Sigrid Hjertén – en av Sveriges främsta konstnärer, 2008, avbildad s. 19.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist, utställningskatalog, 2018, avbildad s. 72.
Få konstnärer har påverkat den svenska konstscenen så som Sigrid Hjertén, djärv inom måleriet men även i egenskap av ung kvinna under det tidiga 1900-talet. Tillsammans med sin make Isaac Grünewald och svenska konstnärskollegor såsom Einar Jolin och Leander Engström for Hjertén till Paris i unga år för att studera för färglyrikern Henri Matisse. Skandinaverna utgjorde nästan hälften av antalet elever och stämningen på skolan var familjär, med en lärare som gav en rak och rättfram kritik och ansåg att konsten skulle befrias från tvång och tradition. Den unga lovande Sigrid Hjérten fann stor inspiration i Matisses lära och vid återkomsten till Stockholm fick den svenska publiken närmast en chock, Sigrids målningar fullkomligt exploderade av färg och de vågade formerna liknade ingenting som tidigare visats i Sverige. ”Du är förbaske mig den finaste kolorist som någonsin funnits. Allt annat blir lamt bredvid!” utbrast maken Isaac om sin hustrus fängslande måleri. Efter hemkomsten till Sverige utvecklades Hjertén till en sann expressionist, en rebell och innovatör inom den svenska samtidskonsten som banande väg för en ny och för tiden oerhört radikal strömning.
När konstnärsparet Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald återvände till Stockholm efter åren i Paris, fann de till en början en kombinerad bostad och ateljé på Kornhamnstorg i Stockholm men flyttade på hösten 1913 in i en ny bostad på Katarinavägen. Söders höjder bjöd på en milsvid utsikt över hamninloppet och den ständiga aktiviteten alldeles utanför fönstret lockade till hänförande bilder av hennes älskade hemstad under årets alla årstider. Inom hemmets trygga borg börjar hon nu laborera med olika motiv och anammar allt hon tidigare lärt sig. Stilleben byggs upp med det som finns till hands, hon ställer staffliet vid fönstret och blickar ut, hon skildrar familjen – Iván, Isaac och hans systrar, i vardagliga situationer. Kanske blir ändå det mest avgörande för Sigrids fortsatta måleri den moderna staden som nu växer fram utanför hennes fönster. På kajen nedanför pågår en ständig aktivitet och hon studerar nyfiket godstrafik, hamnarbetare och myllret av människor. Ingen dag är den andra lik, hon fyller dukarna med nya intryck och låter dem växa fram i djärva färgkombinationer. I ”Det blå lokomotivet” från 1919 låter Sigrid penselföringen röra sig fritt och träffsäkert, hon återger få detaljer och visar ett fullkomligt ohämmat måleri där kreativiteten når en ny vidd. Nedanför paret Hjertén och Grünewalds fönster syns en hästdroska med last dra förbi, båtarna anas vid hamnen och i förgrunden bolmar den blå röken. Det är ett fängslande mästerverk som fångar de egenskaper som utmärkte Hjerténs konstnärskap gentemot hennes samtida kollegor, en fascinerande djärvhet i kombination med en osviklig känsla för stil och elegans. I samband med den Baltiska utställningen 1914 skriver Carl Palme: ”Det är från sina ateljéer högt ovanför Stadsgården som dessa målare sitta och se snett på det vackra Stockholm. Snedteckningarna spela tydligen en stor roll i dessa målares dogmatik, de tjänade troligen ett stort konstnärligt syfte, men för övrigt synas mig dessa tavlor ha mycket stora förtjänster i färganslaget”.
Sigrid Hjertén blir en betraktare och iakttagare av sin närhet. Hon tar in, låter känslorna spela över duken och fram växer ett måleri som är olikt allt vi tidigare sett i Sverige. Året innan auktionens målning är utförd deltog Sigrid Hjertén i den stora expressionistutställningen på Liljevalchs konsthall i Stockholm med hela 167 verk. Målningarna som visades slog publiken med häpnad men kritiken var positiv. I utställningskatalogen beskrev författaren Pär Lagerkvist denna radikala konstinriktning: ”Expressionisten fångar på duken en stämning, en färgharmoni i avsikt att ge ett skönhetsintryck vars intensitet är god mätare av hans förmåga och konstnärliga lidelse. För att bringa upp denna intensitet till sin högsta potens avskiljer han från motivet allt oväsentligt, en massa naturalistiska element, förenklar verkligheten, utformar ej detaljen och lämnar arbetet medan det, naturalistiskt sett, ännu befinner sig på skissens stadium men från hans synpunkt är i sin slutgiltiga form eller i det ögonblick då den sensation han åsyftat förnimmes rikast och mest omedelbar – han bör vara virtuos på blotta antydningar som låter oss mera ana än veta”.
De verk som tillkom under 1910-talet bär tydliga spår av det frigjorda måleri och de vågade färger som kännetecknar första generationens expressionister. Sigrid Hjertén och expressionisterna framställde aldrig världen så som den var, utan istället så som hon själv uppfattade den i sitt minne. I likhet med de banbrytande fauvisterna under 1900-talets första år innebar detta ofta en fullständig frigörelse av färger och gav därmed en unik inblick i konstnärens personliga tolkning av upplevda erfarenheter och intryck av landskapet framför henne. Sigrid Hjertén har i ”Det blå lokomotivet” återgivet sin älskade hemstad så som hon själv betraktade den som vackrast – skimrande i det klara skandinaviska ljuset.