Auktion: Klassiskt
Till katalogen
Klubbad för 200.000 kr vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 16-18 juni 2020
Nr. 58 Marcus Larson (1825‑1864) Vattenfall i Lærdalsälven, Norge. Signerad och daterad SM Larsson P. 1851. Olja på duk, 94 x 138 cm.
100.000 – 150.000 SEK
€ 9.000 – 14.000
Inköpt av Konstföreningen i Stockholm 29 mars 1851; utlottad där den 22 december till Hr Protokoll Sekreteraren J. P. Hedde, Stockholm.
Fritzes Kungliga Hovbokhandel, Stockholm (1942).
Direktör och konsul Alf Bertil W:son Stigen (f. 1908), Borås.
Därefter genom arv till 2019.
Arvfurstens palats, Stockholm, Konstföreningen, december 1851, nr. 6.
Förteckning över de Konstarbeten som bortlottades i Konstföreningen Den 22 December 1851, 1851, nr. 6 “Vattenfall i Lærdals-elfven. Tafla i olja af Hr Larsson. Tillhör Hr Protokolls-Sekreteraren J. P. Hedde”.
Axel Gauffin, Simon Marcus Larson 1825‑1864. Ett konstnärsöde, Sveriges Allmänna Konstförenings Publikation, XV, 1907‑08, under Supplement. Förteckning över konstnärens arbeten, s. 3 under 1851, nr. 92 “Vattenfall i Lærdalselven. Tafla i olja af Hr Larsson. Tillhör Hr Protokolls-Sekreteraren J. P. Hedde”.
Konstnytt N:r. 5, Meddelande från Fritzes Kungliga Hovbokhandel Konstavdelningen, 1942, illustrerad.
Axel Gauffin, Marcus Larsson, Ett svenskt geni, 1943, illustrerad s. 60 som “Landskap med fors”.
Den aktuella målningen, vilken inte visats för allmänheten sedan den ställdes ut i Konstföreningens lokaler i Arvsfurstens palats i Stockholm 1851 samma år som den målades, är av stort konsthistoriskt intresse. Målningen är Marcus Larsons tidigaste kända målning föreställande ett vattenfall och det främsta kända exemplet på Marcus Larsons kollektiva arbetssätt i början av 1850-talet då hans kometliknande karriär inleddes. Den avbildar Lærdalsälven, en av Norges främsta laxälvar, som rinner från de västliga delarna av Filefjell och Hemsedalsfjell ut i Lærdalsfjorden, en arm av Sognefjorden.
Motiv med vattenfall har kommit att bli synonymt för Marcus Larson. På världsutställningen i Paris 1855 var han representerad med en målning med detta motiv och året därpå målade han i Paris den riksbekanta målningen “Vattenfall i Småland”, vilken samma år inköptes av Nationalmuseum. Om denna målning yttrade Georg von Rosen en gång till Axel Gauffin (op. cit., 1943, s. 126; citerat i utst. kat, Prins Eugens Waldemarsudde, “Myt och landskap. Unionsupplösning och kulturell gemenskap”, 1 september 2005‑8 januari 2016, s. 117): “Man hör bruset från svenska salen, redan när man kommer i trappan”.
1850 utförde Marcus Larson tillsammans med Bengt Nordenberg den kända målningen “Listerboar”, ett motiv från Norge, vilka bägge konstnärerna gemensamt signerade, ett samarbete initierat av Nordenberg. Detta förefaller ha varit startskottet för Marcus Larson att för sina egna verk begagna sig av medarbetare. I en recension i Aftonbladet av Stockholms Konstförenings utställning hösten 1850, framgår att fem av de sex marinmålningar Larson där ställde ut redan var sålda (Gauffin, 1907‑08, op. cit., s. 27). Den 18 mars 1851 fick Larson den Kungliga medaljen vid akademien för sina marin- och landskapsmålningar, vilket inte minskade intresset för hans konst. För att tillgodose den stora efterfrågan på sina verk kontrakterade han 1850 marinmålaren och kvartermästaren vid Kongl. flottan Pehr Wilhelm Cedergren och konstnären Kilian Zoll som medarbetare. Cedergrens uppgift var att utföra avancerade tacklingar på båtar och skepp och Zolls att utföra staffage. Då hans tidigare lärare i Köpenhamn, marinmålaren Wilhelm Melbye var på besök i Stockholm, var även han Larson behjälplig. Framgångarna medförde att Larson vid årskiftet 1850‑51 anställde ytterligare en medarbetare, den norske landskapsmålaren Morten Müller (1828- 1911), vilken han träffat i samband med den stora utställningen av skandinaviskt måleri på Konstakademien 1850. Müller, som hade varit verksam i Düsseldorf, kom att bli ansvarig för utförandet av stenar och träd i Larsons landskapsmålningar. Samarbetet mellan Marcus Larson och dessa konstnärer varade fram till Larsons resa till Düsseldorf hösten 1852.
Marcus Larsons arbetsförfarande är inte unikt i konsthistorien. I Nederländerna under 1600-talet samarbetade ofta specialister inom olika områden i framställandet av ett konstverk, inte sällan frammanat av den höga efterfrågan på konst bland det nyrika borgerskapet. I Sverige var ett kollektivt arbetssätt emellertid något helt nytt. Larsons för svenskt vidkommande unika samarbete med andra konstnärer kom att bli en parentes i den svenska konsthistorien. Under andra hälften av 1900-talet kom detta förfaringssätt emellertid att bli vanligt förekommande bland moderna konstnärer.
Den aktuella målningen är ett praktfullt exempel på detta för svenskt vidkommande unika tillvägagångssätt. Trots att målningen endast är signerad av Marcus Larson, är Zolls och Müllers medverkan i utförandet av målningen uppenbar. För komposition och upplägg svarade Marcus Larson, varför hans medarbetare troligtvis fann det försvarligt att inte förekomma med deras namn. Zoll är ansvarig för figurerna samlade vid det vindpinade trädet och Müller stenarna i förgrunden samt möjligtvis även delar av landskapet i bakgrunden. Forsen, den centrala delen i målningen, samt himmelen är helt och hållet utförda av Marcus Larson.
Den stora Skandinaviska utställningen på Konstakademien 1850 var första gången norska landskapsmålare uppträdde inför en svensk publik. För våra unga konstnärer verkade dessa bilder av en storslagen och vild natur, skildrad i ett nytt och effektfullt manér under inflytande av Düsseldorfskolan, som en uppenbarelse. Utställningen fick en avgörande betydelse för svenska konstnärers framtida val av motivkrets och ökade intresset bland dem att besöka Norge. Utställningen var också startskottet för deras önskan att vidareutbilda sig i Düsseldorf. Marcus Larson deltog på utställningen med ett flertal dukar, de flesta marinmotiv. Utställningen kom att bli hans genombrott som marinmålare.
På ingen gjorde dessa målningar ett starkare intryck än på Marcus Larson. Redan samma sommar företog han en resa till Norge för att följande sommar återvända dit. Under sin första resa i Norge utförde han sammanlagt 44 oljeskisser av vilka flera under de följande åren kom att utarbetas till storskaliga målningar. Flera av studierna ställdes ut på Konstnärsgillets sammankomst under vintern. I katalogen anges att dessa tillkommit på uppdrag av kung Karl XV, vilket tyder på att resan finansierades av kungen. Sommaren 1851 fick Larson följa med kronprins Oscar till Norge med korvetten Lagerbielke. I Kattegatt slöt de upp med Fregatten Josephine och seglade norrut längs norska kusten. Oslo, Dusevik och Stavanger var bland de orter som besöktes. För prinsens räkning målade han efter sin hemkomst “Solnedgång på havet utanför Steffens udde” i Danmark och något år senare, då prins Oscar blivit krönt Oscar I, “Åsknatt på havet” och “Fregatten Josephine och Korvetten Lagerbielke vid Dusevik i Norge” för Tullgarns slott (idag på Stockholms slott). Innan denna resa företogs hade han under vintern 1850 förfärdigat den aktuella målningen efter en skiss han utfört under sitt första besök i Norge och den 29 mars 1851 sålt den till Konstföreningen i Stockholm.
En utställning av Morten Müllers verk hölls 2002 på Baroniet Rosendal i Norge; M. Malmanger & M. Yvenes, Morten Müller (1828‑1911).