Auktion: Klassiskt
Till katalogen
Klubbad för 105.000 kr vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 16-18 juni 2020
Nr. 46 Jonas Åkerström (1759‑1795). Kefalos och Prokris. Olja på duk lagd på pannå, 49,5 x 38 cm.
Med etikett på spännram: ”Denna tafla tillhör Forstmästare Johan […] Sergel, Ida och Fritz Sergel December 1938”. Samt etikett på ramen: ”E.4”.
50.000 – 70.000 SEK
€ 4.700 – 6.600
Konstnären Johan Tobias Sergel (1740‑1814).
Därefter genom arv till nuvarande ägare.
Kungliga Akademien för de fria konsterna, Stockholm, 1794, som ”Zephale och Procris”.
Thure Wennberg, Stockholm Posten nr 29, 5/2 1794.
Georg Nordensvan, Nordisk Familjebok, 1922, om Jonas Åkerström, s. 975.
Emil Hultmark, Kungl. Akademien för de fria konsterna utställningar 1794‑1887, 1935, s. 312.
Bengt Rapp, Jonas Åkerström 1759‑1795: Ett gustavianskt konstnärsöde, 1998, kat. nr. 125, upptagen samt avbildad s. 213.
Auktionens oljemålning av Jonas Åkerström visar en öm scen då Kefalos håller om den döende Prokris. Kefalos var i den grekiska mytologin en attisk prins gift med Prokris. Eos, morgonrodnadens gudinna, blev kär i honom och rövade bort honom. Kefalos trånade dock efter sin hustru så den missbelåtna Eos tvingade Prokris till otrohet och på flykt. När Kefalos och Prokris återförenas en tid senare råkar Kefalos av misstag skjuta sin hustru Prokris under en jakt med ett spjut som aldrig missar sitt mål, en sorg han aldrig hämtar sig från.
Jonas Åkerström, född i Åkre i Hälsingland visade redan i sin ungdom stor konstnärlig fallenhet och dekorerade många väggar i granngårdarna. Han blev lärling hos Paul Michelsson Hallberg i Hudiksvall och utförde en del offentliga utsmyckningar i kyrkor och kapell. Åkerströms begåvning uppmärksammades och 1783 skrevs han in vid Konstakademien i Stockholm under ledning av direktören Carl Gustaf Pilo, lärarna Louis Masreliez och Johan Tobias Sergel.
Jonas Åkerström reste till Rom 1788 med hjälp av ett stipendium som gav årligt understöd ur konungens handkassa. Från Rom sände han bilder till sin vän och lärare vid Konstakademien Johan Tobias Sergel. Sergel hade stora förhoppningar om sin elev och skrev 1793 i ett brev till Gustaf Mauritz Armfelt som då befann sig i Rom: ”Åkerström har just skickat hem charmanta tavlor i den rätta antika stilen med skön kolorit och korrekt teckning. Enligt mitt omdöme kommer han att bli vår främste svenska historiemålare i tävlan med nu levande artister”. Den unge konstnärens öde slutade dock redan vid 36 års ålder då han avled i lungsot i Rom 1795. Många var de som sörjde hans död. Arkitekten och hovintendenten Sundvall skrev i ett brev till Wertmüller 1796: ”vi hafva gjort en oersättlig förlust genom Åkerströms död […]. Aldrig har en man lämnat Sverige med så mycken begåfning, förutsättningar och sinne för konsterna som han!”.
Jonas Åkerström fann ofta sina motiv i den grekiska mytologin. Den nyklassiska riktningen som Sergel, Masreliez och Desprez öppnade, fick i Jonas Åkerström en begåvad adept. Auktionens oljemålning av Åkerström föreställande Kefalos och Prokris är ett motiv som finns omskrivet av Ovidius och trots sina tragiska undertoner är det en ömsint bild. Den utgör en av de målningar som Åkerström skänkte till Johan Tobias Sergel och har sedan dess funnits i familjen Sergels ägo fram till idag.
Bengt Rapp i Jonas Åkerström 1759-1795: Ett gustavianskt konstnärsöde från 1998 tar upp auktionens målning och benämner den som ett motstycke till en målning föreställande Bacchus och Ariadne (också ursprungligen i Sergels ägo). Båda dessa verk ställdes ut vid Konstakademien för de Fria konsternas utställning 1794. Thure Wennberg kommenterade utställningen i Stockholm Posten nr. 29 den 5 februari 1794:
”Twenne i olja målade Compositioner: Bacchus och Ariadne, Zephale och Procris samt Endymion och Diana, wittna on de hedrande framsteg, som blifvit gjorde af Herr Åkerström; hwilken, wistandes i Konsternas egit lant, fortfar at der odla det lyckliga Genie för Historiemålningen, hwarmed naturen honom begåfwat, och som redan i full dag wisade sig då han här i Academien började sina första öfningar i Tekningen, under tilsyn af den åldrige Konstnär, som genom egen erfaranhet kände, huru Snille och arbetsamhet äro mägtige nog at ensamt föra til det mål, dit upmuntringar och belöningar ännu snarare leda när de åtfölja förtjensten. Herr Åkerströms, länge ådagalagd, saknar nu icke [h]eller en i alla afseenden gynnande aktning, hwilken synnerligen uttryckes i det hopp at genom dess kunskaper och arbetsamhet, finna Historie Målningen inom wårt land återlifwad”.