Klassiskt & Asiatiskt
Till katalogen
Akvarellerna säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 8-10 december 2021
Berättelsen om ”Agneta och Sjökungen” är sagan om ett naturväsen och en människa förenade i vemodig kärlek.
Agneta bor på ett slott vid en sjö. En kväll vid stranden visar sig sjökungen. Han lurar Agneta att räcka fram handen och drar ner henne i djupet, ner i vattnets rike.
”Nog hade hon varit rädd den sommarkväll, då han drog ner henne i djupet, men så snart hon kommit till bottnen av sjön, var all hennes rädsla försvunnen, och nu först såg hon riktigt hur vacker han var. Liksom en näckros först visar sig i hela sin glans, när den simmar på vågorna, så framstod sjökungen först nu i hela sin skönhet och kraft, när han rörde sig i sitt eget rike.”
Hon upplever sjöbotten som en ny vacker värld. Försjunkna ser de in i varandras ögon, deras fina profiler minner om ett höviskt par som intar bildytan. Sjökungen sätter en blomsterkrans på hennes hår och spelar för henne på sin harpa. Han trollbinder henne och genom musiken får han henne att glömma sin barndom, och hon blir sjökungens brud. I Bauers illustrationer till sagan syns Agneta och sjökungen parallellt placerade mitt emot varandra i sin starka kärlek, men när hon fött honom sju söner hör hon en dag klockklang, ”Bing, bång!”, och hon minns sin barndom. Plötsligt, och som uppvaknad ur en dröm, bryts förtrollningen. Mot löfte att hon ska återvända innan kvällen för sjökungen upp henne till slottsbryggan. Men sedan hon träffat sin åldrige far i slottskapellet bryter hon löftet och lämnar den förtvivlade sjökungen ensam med sina söner. Den sista bilden visar just hur scenen och förhållandet dem emellan förändrats; Agneta befinner sig långt in i den mänskliga gemenskapen medan sjökungen i förgrunden är utanför, maktlös och på fel plats. Sagan kan ses som en lära i moralitet om det farliga i att lämna det trygga och ordnade i den gemenskap som bär samhälle och välstånd, men också om att gå över gränser.
Agneta med sin höviska profil och adelsdräkt (med inspiration från de renässansporträtt Bauer studerat vid sin resa till Italien) förblir en ideal gestalt, sjökungen är den dominerande i sin nakna kropp. Alla bilderna genomsyras av musikens toner, rörelsen i vattnet och den starka förbindelsen mellan dem. ■