Logga in

Det Rungska garnityret
– en sengustaviansk klenod


Garnityret säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 8-10 december 2021


Att bli född in i sitt yrke var vanligt för de flesta pojkar under 1700-talet och Fredric Ludvig Rung (1758-1837) var inget undantag från denna rådande princip. Det intressanta i fallet Fredric Ludvig Rung är hans förmåga att utifrån sin ställning maximera sin potential och bana väg för en ny yrkesgrupp och faktiskt begynnelsen av ett helt nytt ekonomiskt system i det fortfarande hårt skråstyrda Sverige.

Rung föddes i Stockholm år 1758 som son till gördelmakaråldermannen i Stockholm Fredrik Rung och dennes hustru Anna Sophia Weser. Faderns verksamhet som gördelmakare innebar att han förfärdigade metallarbeten, både genom gjutning men även genom förgyllning, försilvring, drivning samt ciselering. Exempel på föremål som kunde förfärdigas av en gördelmakare i Stockholm under 1700-talets andra hälft är knappar, vagns- och sadelbeslag, ljusstakar, väggplåtar, spännen samt beslag till möbler.

Sannolikt fick Fredric Ludvig Rung sin grundläggande utbildning i yrket genom den tid han naturligt spenderade i faderns verkstad som ung. För att ytterligare fördjupa sina kunskaper blev han också inskriven vid Kongliga Målare- och Bildhuggare-Academiens princip- och modellskolor. Detta ledde till att han med hjälp av sin far och den store Jean-Eric Rehn blev utnämnd till hovciselör år 1779. Rehn fällde utlåtandet om att han redan förvärvat goda kunskaper i ”ritning, modellering, ciselering och ’bronserning’”. För att uppfylla kunskapskraven krävdes dock en ytterligare fördjupning genom en utlandsvistelse vilken kom att bekostas av fadern.

Fredric Ludvig Rung begav sig så i väg på sin resa vilken tog honom genom Tyskland och Holland vidare till konstens huvudstad Paris dit han anlände senast 1782. I Paris tillverkades under hela 1700-talet och långt in på 1800-talet brännförgyllda bronser av absolut finaste kvalitet. De stora verkstäderna kunde i vissa fall engagera hundratals arbetare och konstnärer och ifrån dessa försågs stora delar av Europa med brännförgyllda bronser av det senaste modet. Hos vilken mästare som Rung var verksam under sin tid i Paris är ej helt belagt. Han beskriver det dock själv som ”med tillträde och tillfälle att hos den förnämste konstnären i denna genre, oavbrutet i 3ne års tid fullfölja mina kunskaper” vilket leder tankarna till mästaren Pierre Gouthières verkstad vilken får betraktas som den mest framstående i Paris under tidigt 1780-tal. Stilmässigt finns även vissa likheter mellan Rungs och Gouthières produktion där den senare var banbrytande för den så kallade ”Gout Ètrusque” i stilsäker neoklassicistisk utformning. Gouthières verkstad är även känd för sina högklassiga  bronsmonteringar på stenobjekt, bland annat i porfyr, vilket ytterligare leder tanken till Rungs kommande verksamhet i Stockholm. Under sin tid i den franska huvudstaden bör Rung rimligen också ha fått audiens hos den svenske kungen Gustav III under dennes besök i Paris 1784. Gustav III låter nämligen bevilja en resepension för att Rung ytterligare skulle kunna fördjupa sina kunskaper. Även detta är tecken på att Rungs verksamhet i Paris rimligen måste ha imponerat på den modemedvetna Gustav III som i all betänklighet ville främja den svenska konsten och konsthantverket för att kunna mäta sig med vad som producerades på kontinenten.

Efter att ha lämnat Paris och spenderat en kortare tid i London återvände så Rung till Stockholm år 1787. Genast mottog han beställningar av Gustav III som ville engagera honom i inredningarna av den nya paviljongen på Haga. Dit levererade Rung bland annat paret imponerande appliquer vilka än idag återfinns i biblioteket.

Förutom att vara en skicklig yrkesman vid tillverkning av brännförgyllda bronser blev Rung även affärsmässigt engagerad i det nya porfyrverket i Älvdalen under sent 1700-tal och var från 1791 aktieägare i företaget. Porfyren som var eftertraktad redan i det gamla Egypten visade sig finnas tillgänglig för brytning inom hemlandets gränser. Det första föremål vilket tillverkades i porfyr från Älvdalen är den urna som överlämnades som gåva till Gustav III år 1787 och bär inskriptionen ”Den första vase som Blifvit giord i Sverige af Porrphyr ifrån Elfdals Sockn i Dalarna år 1787”. Den aktuella urnan, utförd i svart Rännåsporfyr är besatt med parställda hänklar av brännförgylld brons i form av satyransikten av en typ som man mycket väl kan tänka sig vara utförda av en i Paris nyligen utbildad bronsmakare.

Ur porfyrverkets räkenskaper återfinns flera beställningar från Fredric Ludvig Rung såsom klockfoder och cylindrar samt sockelplattor ämnade att smyckas med av hans verkstad tillverkade brännförgyllda bronser. En högklassig pyramidionformad bordspendyl besatt med brännförgyllda bronser tillskrivna Rung såldes hos Uppsala Auktionskammare våren 2016. Överlag är signerade föremål i brännförgylld brons mycket ovanliga. Uppsala Auktionskammare har dock haft äran att förmedla ett par appliquer signerade på just samma sätt: F. Rung fec. som det nu aktuella garnityret under samma auktion som den pyramidionformade bordspendylen våren 2016. Ett närmast identiskt ur, dock osignerat, försåldes på auktionsmarknaden under hösten 2019 och återfinns idag i Nationalmuseums samlingar (NMK 163/2019).

Publiceringen av det nu aktuella Rungska garnityret är en konsthistorisk sällsamhet och en sannolikt unik möjlighet att förvärva signerade porfyrföremål av absolut högsta klass.  Att Rung valde att tillverka dessa föremål för sitt eget hem tyder på hans kärlek till materialet men även på att han vid tiden hade en relativt god ekonomisk ställning vilken gav honom möjlighet att inreda med sina egna exklusiva produkter. Den obrutna proveniensen från hans eget ägande till idag är en hisnande realitet som gör garnityret till en auktionshändelse av rang. På sin resa genom åren har garnityret bland annat ägts av storheter som arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander (1816-1881) samt paret Anna (1864-1935, född Scholander) och Ferdinand (1860-1946) Boberg. Konsthistoriskt är detta en synnerligen viktig upptäckt då Rungs signatur på föremålen ger oss en fast punkt i en i övrigt svåröverblickbar svensk bronsproduktion.

VILLKORAD FÖRSÄLJNING
katalognummer 513 – 515

Försäljningen av Det Rungska Garnityret (katalognummer 513 – 515) sker genom en så kallad villkorad försäljning.

Denna villkorade försäljning innebär att samtliga delar i Det Rungska Garnityret först klubbas var för sig, som enskilda katalognummer 513 – 515, för att sedan erbjudas som en hel samling under katalognummer 516 om någon önskar bjuda mer än vad de enskilda katalognumren tillsammans klubbats för. Om katalognummer 516 säljs återtas samtliga tidigare försäljningar av katalognummer 513 – 515. Med andra ord gäller inte de enskilda försäljningarna med katalognummer 513 – 515 om katalognummer 516 säljs.

CONDITIONAL SALE
lot 513 – 515

The sale of The Rung Garniture (lot 513 – 515) is conducted as a conditional sale. 

The conditional sale means that all objects in The Rung Garniture first will be sold as individual single lots (lot 513 -515). They will then be offered again together as a collection as lot 516 and will be sold if anyone wants to bid more for the whole collection than the individual lots together are sold for. If lot 516 is sold the sales of lots 513 -515 will be cancelled.


Tillbaka till katalogen »

Kontakt

Karl-Magnus Törnros

Intendent

Klassiska möbler, äldre konsthantverk och silver
Tel: 0720-77 82 30
tornros@uppsalaauktion.se

Magnus Bexhed

Verkställande direktör

Tel: 0705-22 12 04
bexhed@uppsalaauktion.se

Mer information