Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 18-19 november 2020
Nr. 94 Anna Petrus (1886‑1949). Ljusstakar, ett par. Firma Svenskt Tenn, Stockholm 1928. Stämplade med änglamärket SVENSKT TENN STOCKHOLM B8. Skaft i form av stiliserade huvuden. Lösa ljusmanschetter. Tenn, kant på ljusmanschetter i mässing. H 27 cm.
Modellen är formgiven 1927.
200.000 – 250.000 SEK
€ 19.000 – 24.000
Modellen visades på Bygge & Bo-utställningen på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1928.
Hedvig Hedqvist, Rikard Jacobson & Jan von Gerber, Modernt Svenskt Tenn, 2004, auktionens exemplar avbildade helsida s. 38.
Sonja Lyttkens, Anna Petrus Konstnär och formgivare, 2005, modellen avbildad s. 44.
Marie Rehnberg, Anna Petrus Skulptör och industrikonstnär, 2009, auktionens exemplar avbildade s. 108.
Modellen avbildad i Anna Petrus personliga fotoalbum. Foto: Anna Petrus arkiv
De båda formgivarna Anna Petrus och Estrid Ericsons vägar korsades sannolikt åtskilliga gånger under 1920-talets början, oftast som deltagare såväl som åskådare vid några av dåtidens många nationella och internationella utställningar. De rörde sig i samma kretsar och kände utan tvivel till varandras verksamheter sedan en tid tillbaka när de första diskussionerna om ett samarbete tog form under 1926-27. Ericson hade i oktober 1924 slagit upp dörrarna till Firma Svenskt Tenn i en liten lokal med verkstad och butik på Smålandsgatan i centrala Stockholm. Svenskt Tenn blev snabbt ett begrepp bland stockholmspubliken och Estrid Ericson ett känt namn. Hon lovprisas vid tiden för den kreativitet och skönhetskänsla som genomsyrade firmans utbud av tennprodukter.
Ericson förstod sig också på vikten vid att knyta erkända formgivare till verksamheten, och på den vägen blir också Petrus en tidig medarbetare. Sannolikt hade Ericson i den svenska hederspaviljongen på världsutställningen i Paris 1925 sett de tennföremål för serieproduktion med kraftfull reliefdekor som Petrus lät gjuta hos Herman Bergmans Konstgjuteri 1923-25, ett par ljusstakar i tenn och mässing på rund fot med meanderbård i två olika höjder, ett bläckhorn samt en brännvinsstånka. I Petrus arbeten från tiden fanns även en tydlig påverkan av förebilder från främre orienten, särskilt i de koppar- och mässingsbrickor som hon ciselerade under tidigt 1920-tal, vilket måste ha tilltalat Ericson, som själv lånade inspiration från en mångfald kulturer och epoker.
I Petrus produktion för Firma Svenskt Tenn, liksom i föremålen från tiden hos Herman Bergman, är det tydligt att hon i arbetsprocessen alltid har skulptörens öga och handlag. För framställningen utgick hon allt mer utifrån gjutning, och den kraftfulla reliefen är genomgående. Detta är synnerligen märkbart i de inledande nyttoföremålen som Petrus formger för firman, såsom Panterbläckhornet, Lejonbokstöden, Janushuvudet, Profilvasen samt auktionens synnerligen ovanliga ljusstakar som formgavs 1927.
Vi möter ett långt, förnämt ansikte med ett arkaiskt leende, håret i en kortklippt bobfrisyr. En frigjord flapper i antikiserande dräkt som i mångt och mycket sätter fingret på Anna Petrus själv, och tiden under vilken hon verkade. Under tidigt 1920-tal bodde Petrus i sin ateljé vid Tennispaviljongen på Östermalms idrottsplats – ett kollektiv av kvinnliga konstnärer som opponerade sig mot den konservativa och mansdominerade konstvärlden. Intresset för dans var ett tongivande inslag i gemenskapen. Det handlade både om de flertalet moderna, och inte sällan kontroversiella sällskapsdanser som blivit på modet. Men också den typ av fria dans som amerikanen Isadora Duncan gjort sig ett bejublat namn med i Europa och USA under 1900-talets första år. Den rörliga scenkonsten passade in i det moderna idealet om allkonsten. Den moderna kortklippa 1920-talskvinnan var således nära till hands. De antika medelhavskulturerna, i synnerhet den arkaiska, studerade hon nära och var en ständig källa till inspiration i hennes konstnärskap. Auktionens ljusstakar är avbildade i Modernt Svenskt Tenn (2004) och i Marie Rehnbergs Anna Petrus – Skulptör och industrikonstnär (2009).
Anna Petrus blev en drivande kraft i förnyelsen av den svenska tennkonsten under 1920-talet, och intar med sin djärvt skulpturala ingång till brukskonsten, genom inspirerande formlån från en mångfald kulturer och epoker, en särställning jämte samtida formgivare.