Modern & Samtida konst + Design
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 12 maj 2023
Nr 620 Sture Lundberg (1900‑1930). ”Tryckpressen”. Olja på duk, 60,5 x 40,5 cm.
Sannolikt utförd omkring år 1922 under konstnärens vistelse i Florens 1920‑26.
600.000 – 800.000 SEK
€ 53.000 – 71.000
Konstnärens kusin Konsul John Engelbrekt Hjelme-Lundberg (1902‑1970), Hjelmsjöborg, Örkelljunga, troligtvis förvärvad genom gåva från konstnären.
Bukowskis, Stockholm, 26 oktober 1999, kat. nr 119.
Privat samling, USA fram till år 2022.
Troligtvis Göteborgs Konsthall, ”Julutställning”, verk från 1920-24, 7-31 december 1927 (ingen katalog känd).
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, ”Minnesutställning. Sture Lundberg 1900‑1930”, 18 februari-12 mars 1950, kat. nr 18.
Riksförbundet för bildande konst, ”Åtta unga målare. Minnesutställning: Liv Derkert, Lars Engström, Birger Höög, Ove Lagström, Sture Lundberg, Ivan Lönnberg, Tage Trotte, Carl H. Wetterwik”, vandringsutställning nr 128, 1954, kat. nr 23.
Sture Lundberg (Helsingborg 1900-1930 Stockholm) är den erkände men relativt okände konstnären, som efter sin tidiga bortgång efterlämnade en mycket liten produktion. Endast ett fåtal av hans verk har bjudits ut till försäljning på auktionsmarknaden och målningen ”Tryckpressen” torde vara ett av konstnärens främsta verk, med ett motiv som har sin bakgrund i uppkomsten av boktryckarkonsten. Denna uppfinning som förändrade människans sätt att se på världen och som varit ovärderlig för kunskaps- och propagandaspridning, fascinerade Sture Lundberg. Som en av de ledande svenska företrädarna för ”Nya sakligheten” intresserade sig Lundberg för samhällets snabba tekniska utveckling och i sina mästerliga målningar från tidigt 1920-tal briljerar han med en enastående precision och detaljrikedom. Ytterst få målningar av Lundberg är signerade och daterade. ”Tryckpressen” kan på stilistiska grunder dateras till omkring år 1922. Målningen är således utförd ett par år före Otto G. Carlsunds tidigaste kända verk med motiv hämtade från maskinens värld, ”Fabriken” från 1924, vilket ger målningen en betydande ställning i den svenska konsthistorien.
Sture Lundberg växte upp i Linköping som son till godsägaren Nils Fredrik Lundberg och Elisabeth Gustafsson och bror till läkaren Eric Lundberg (1889-1951). 1918 studerade han vid Caleb Althins målarskola i Stockholm och därefter i Köpenhamn och München. 1920 bosatte han sig i Florens där han var verksam till nyåret 1926. Lundberg angreps 1924 av tuberkulos. Efter sanatorievård i Stockholm och Norge kom han sommaren 1926 till Göteborg där han var bosatt de närmaste två åren. 1927 deltog han i en julutställning på Göteborgs Konsthall med arbeten från åren 1920-24 tillsammans med yngre Göteborgsmålare. Utställningen blev hans enda publika framträdande. Han återvände till Italien 1928 och bosatte sig i Venedig där han tillbringade återstoden av tiden före sin död 1930. Hans namn och konstnärskap var då föga känt av den stora publiken, men i konstnärskretsar var han uppskattad och ansågs synnerligen lovande.
En minnesutställning med hans konst som blev mycket omtalad visades på Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm 1950, flera år efter hans bortgång. Tre år senare anordnade Riksförbundet för bildande konst utställningen ”Åtta unga målare”, vilken tillkom för att hedra minnet av konstnärer som alla avlidit i unga år. Förutom Sture Lundberg visades verk av Liv Derkert, Lars Engström, Birger Höög, Ove Lagström, Ivan Lönnberg, Tage Trotte och Carl H. Wetterwik. Bo Lindwall skrev i en recension av utställningen på Svensk-Franska Konstgalleriet den 26 februari 1950 i Aftontidningen: ”I enlighet med stilens krav på asketisk kyskhet är Lundbergs kolorit dämpad. Han arbetar med neutrala toner, bruna ockra och grå med bara någon isolerad insats av en klarare färgton, blå eller rosa. Men hans behandling av alla dessa toner i olika valörer avslöjar ett förfinat färgsinne, även om man ibland, kan, reagera mot de nästa programmatiska kontrasterna mellan kalla och varma färger, kontraster som inte syftar till koloristisk fulltonighet, utan snarare till disharmoni.”
Under sin första vistelse i Italien kom Sture Lundberg i kontakt med en grupp konstnärer benämnda ”Retour à l’ordre” (Tillbaka till ordningen). Gruppen bestod av bland andra Giorgio de Chirico, Carlo Carrà, Giorgio Morandi, Arturo Martini och Edita Walterowna von Zur Muehlen (senare Edita Broglio). ”Retour à l’ordre” hade bildats 1918 efter krigets slut som en reaktion på kubism och futurism, vilka hade hyllat maskinen, dynamik, våld och krig. Gruppen stod för en medveten återgång till klassicism och realistiskt måleri, inspirerad av den italienska ungrenässanskonsten. ”Retour à l’ordre” stod i nära samband med tidskriften ”Valori Plastico”, grundad i Rom 1918 av konstnären och konstsamlaren Mario Broglio, som även var tidningens förläggare, och hans hustru Edita. Tidskriften stöttade ”Retour à l’ordre” och delade deras intresse för traditionen inom konsten. Den publicerades på både italienska och franska och spred intresset för gruppens konst nationellt såväl som internationellt. ”Retour à l’ordre” och ”Valori Plastico” fick en betydelsefull roll i utformandet av den europeiska efterkrigskonsten, vilket bland annat ledde till att konstnärer som Picasso och André Derain övergav kubism och expressionism. I ”Valori Plasticos” första utgåva 15 november 1918 publicerade de Chirico under pseudonymen Alberto Savinio en programförklaring i vilken han lade grunderna för tidskriftens mål. 1921 anordnade gruppen en utställning i Tyskland, ”Das Junge Italien”, vilken visades på en rad museer och institutioner. Utställningen banade väg för ”Die Neue Sachlichkeit”, eller ”Nya sakligheten” som under det tidiga 1920-talet dominerade konstlivet i Europa. Sture Lundberg blev den ledande representanten i Sverige för denna riktning. Sin inriktning fick han dels i Italien genom sina kontakter med konstnärerna i ”Retour à l’ordre”, men också genom Alexander Kanoldt, den ledande företrädaren för ”Die Neue Sachlichkeit”. Kanoldt var verksam i München, men hade kontakter med den norditalienska staden Positano där en del av Lundbergs arbeten tillkommit. 1922 anordnades en stor utställning i Florens av verk av konstnärer som ingick i ”Retour à l’ordre”, vilken blev medlemmarnas sista gemensamma kraftsamling.
Lundbergs närmast geometriska former och asketiskt hållna stillebenuppställningar visar en dragning mot maskindyrkan, besläktad med liknande företeelser hos Fernand Léger, Amédée Ozenfant, samt den något senare Otto G. Carlsund. Trots vissa formativa likheter är deras konst sprungen ur olika utgångspunkter. För Lundberg stod maskinen som symbol för allt mänskligt; för konstnärer påverkade av Léger var maskinen överlägsen människan.
Tryckpressen har blivit synonymt med en snabb spridning av information, till den grad att ordet ”press” härstammar därifrån. Redan mellan 1041-1048 hade Bi Sheng i Kina uppfunnit tryckning medelst rörliga typer. I Europa tillskrivs traditionellt Johannes Gutenberg uppfinnandet av boktryckarkonsten, men flera personer började ungefär vid samma tid experimentera med rörliga typer. Omkring 1445 förfärdigade Gutenberg sitt första tryckalster i Mainz. Italiens första boktryckeri uppfördes i ett kloster i Subiaco nära Rom. Till Venedig kom boktryckarkonsten 1469 med bröderna Johann och Wendelin Speyer, och staden blev snart centrum för den italienska boktryckarkonsten. I slutet av 1400-talet fanns över 200 tryckerier i Venedig och boktryckare i flera andra städer som Milano, Florens, Bologna, Brescia med flera. Tryckpressens betydelse fick tidigt sin avspegling i konsten. 1520 utförde Albrecht Dürer sitt kända träsnitt föreställande en tryckpress, vilket både föregicks och efterföljdes av en rad avbildningar av tryckpressar. I Jan van der Straets verk ”Nova Reperta” (Moderna uppfinningar), från 1580-1604, avbildas som nr 4 en interiör av ett boktryckeri.
Sture Lundbergs målning ”Tryckpressen” ingick tidigare i John Engelbrekt Hjelme-Lundbergs konstsamling. Hjelme-Lundberg var son till Sture Lundbergs farbror direktör Carl Henric Lundberg (senare Hjelme-Lundberg), en av den svenska konfektionsindustrins pionjärer och var således Sture Lundbergs kusin. Endast 25 år gammal bildade John Engelbrekt Hjelme-Lundberg konfektionsfabriken Junex i Jönköping. Tack vare det djärva lanserandet av nya produkter och ett skickligt utnyttjande av reklamen växte företaget rekordartat snabbt till ett av de större och modernaste i branschen. Han bodde på Hjelmsjöborg, beläget intill Hjämsjön i Örkelljunga, vilket uppförts av hans far (för vidare läsning, se ”Det vita slottet vid Vättern. Berättelsen om Junex”, 2008).
Mellan 1 april-17 september i år visas på Sven-Harrys Konstmuseum i Stockholm utställningen ”Konst + Maskin – Utmanarna under 1920-talet”. Utställningen fokuserar på skandinaviska konstnärer verksamma i Paris på 1920-talet som studerade för Léger, som exempelvis Otto G. Carlsund, Franciska Clausen, Erik Olson, Vera Meyerson, Thorvald Hellesen, Waldemar Lorentzon och Bengt O. Österblom. ■