Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 18 – 20 maj 2022
Nr 464 Sigrid Hjertén (1885-1948). ”Musicerande sällskap på sommaräng”. Signerad Hjertén. Olja på duk, 92 x 73 cm.
Utförd omkring år 1927.
Jämför med ”Franska bönder på café” från 1927 i Prins Eugens Waldemarsuddes samlingar.
Uppsala Auktionskammare tackar Katarina Borgh Bertorp för värdefull information vid katalogisering.
400.000 – 600.000 SEK
€ 38.000 – 58.000
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sigrid Hjertén”, 17 mars-28 maj 1995, kat. nr 59.
Upptagen i den av Isaac Grünewald upprättade brandförteckningen, nr 329.
Katarina Borgh Bertorp m.fl., Sigrid Hjertén, utställningskatalog för Liljevalchs konsthall, 1995, avbildad helsida samt s. 221.
Som ung aspirerande konstnär gick Sigrid Hjertén i lära hos mästaren Henri Matisse i Paris och där träffade hon sitt livs kärlek i den unga radikalen Isaac Grünewald. När Sigrid efter en tid tillbaka i Stockholm insåg att hon väntade barn reste även Isaac tillbaka till Sverige och paret flyttade 1913 in i en kombinerad ateljé och våning på Katarinavägen. Den svenska publiken introducerades nu för första gången till den moderna konsten genom dukar som fullkomligt exploderade av färger, långt ifrån den traditionella realism som under lång tid präglat den svenska konstscenen.
1910-talet innebar intensiva år för Sigrid Hjertén, där hon ständigt tvingades balansera ett liv som nybliven mor med den tuffa utmaningen som det innebar att vara kvinna och arbetande konstnär. Utanför Sveriges gränser var livet på många vis enklare och när första världskriget äntligen var över reste hon åter till Frankrike. Det svenska konstklimatet var konservativt och i Frankrike fann hon en inställning till livet och konsten som stämde bättre med hennes eget sinnelag. Kärleken till Paris kvarstod men staden hade förändrats efter kriget, hundratusentals hade anlänt från världens alla hörn och överallt talades det olika språk. Den internationella handeln hade nu nått Paris och kriget medförde att nya förmögenheter bröt sig in på den spekulativa konstmarknaden. Överallt dök nya gallerier och konsthandlare upp längs Paris gator och Sigrid och Isaac studerade ivrigt sina samtida konstnärskollegors verk. Där fanns Derain, Dufy, Ségonzac och Utrillo, men även de konstnärer de tidigare beundrat som Picasso, Braque och Léger. När familjen Grünewald-Hjertén anlände till Paris var det nästintill omöjligt att finna ens det minsta lilla rum. De beslöt sig snart för att söka sig till landsbygden utanför Paris och valde Fontenay-aux-Roses, utanför Porte d’Orléans. Här fann de genast ett välbehövligt lugn, för Isaac innebar det inspiration till att måla och för Sigrid gav det balsam för den oroliga själen som ständigt hotade henne. Under soliga höstdagar målades gärna det sydländska landskapet, bilder som hon senare skulle återvända till ur minnet.
Sigrid Hjerténs briljerande kolorit nådde om möjligt nya höjder under 1920-talet. Åren som nu följde blev äventyrens decennium, när Sigrid och Isaac reste runt tillsammans i södra Frankrike och fritt tolkade sina upplevelser. Den friska luften i ett böljande landskap som inte tycktes ha varken början eller slut gjorde Sigrids sinne gott. Längs vägen upptäckte de små charmiga byar och inspirerades av vardagslivet på landsbygden. Varje dag möttes de av det skimrande ljuset och kände doften av brisen från havet och trädgårdarnas utslagna blommor. Det var en lantlig idyll som utspelade sig framför dem och de njöt till fullo av att leva i den. Under en av resorna år 1927 tillkommer auktionens målning föreställande franska bönder som sittandes på stolar spelar musik mitt på en sommaräng. Det är en uppsluppen och glädjefylld stund som Hjertén har fångat med träffsäkra penseldrag. Männen som i den enkla tillvaron på landsbygden fann glädje i musiken verkar ha fascinerat Sigrid Hjertén. Målningen bär nämligen stora likheter med ”Franska bönder på cafe” (Prins Eugens Waldemarsuddes samlingar) som hon också utför under det året, där samma personer återkommer. Om ett motiv från samma år som auktionens målning är utförd skriver Anders Wahlgren: ”Motivet är hämtat från en bilresa genom Frankrike detta år och ett lunchuppehåll i någon liten ort i Provence. Genom åren kommer de att ha färdats tusentals mil på franska grusvägar. Bilen blir som en rullande ateljé. Sonen Iván har också börjat måla. En rad gouacher blir till, antingen direkt framför motiven eller på rummet, då de kommer fram till något trevligt värdshus. För att komma ihåg motiven köps ett och annat svartvitt vykort som minnesbild. Ibland gör Sigrid en komihåglista på färgerna. De stora oljemålningarna utför de i ateljén i Paris efter hemkomsten”. (Anders Wahlgren ” Sigrid Hjertén – en av Sveriges främsta konstnärer”, 2008, s. 136.). ■