Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 14 – 16 maj 2024
Nr 706 Sigrid Hjertén (1885‑1948). ”Hamnbild” – utsikt från ateljén mot Stadsgårdskajen. Signerad Hjertén. Olja på duk, 65 x 55 cm.
Utförd år 1914.
7.000.000 – 9.000.000 SEK
€ 603.000 – 776.000
Stockholms Auktionsverk, 28 oktober 2010, kat. nr 1056.
En betydande svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Konstakademien, Stockholm, ”Sigrid Hjertén, oljemålningar och gouacher 1911‑1936”, april 1936, kat. nr 27.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sigrid Hjertén”, 17 mars-28 maj 1995.
Centre Culturel Suédois, Paris, ”Sigrid Hjerten – l’héritière de Matisse du Grand Nord”, 29 januari-29 mars 1998, kat. nr 11.
Lenbachhaus, München, ”Sigrid Hjertén – Pioneer of Swedish Expressionism”, 1999, kat. nr 13.
Käthe-Kollwitz Museum, Berlin, ”Sigrid Hjertén – Pioneer of Swedish Expressionism”, 1999, kat. nr 13.
Borås Konstmuseum, ”Sigrid Hjertén – Pioneer of Swedish Expressionism”, 2000, kat. nr 13.
Norrköpings konstmuseum, ”Sigrid och Isaac – Modernismens pionjärer”, 3 mars-20 maj 2002, kat. nr 10.
Arken, Ishöj, Danmark, ”Sigrid Hjertén og Isaac Grünewald. Familieliv og avantgarde 1910‑1919”,
16 juni-2 september 2002.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Den stora färgskrällen”, 4 oktober 2008-6 januari 2009.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist”, 10 februari-26 augusti 2018, kat. nr 22.
Carl Palme, Sigrid Hjertén, 1936, upptagen i verkförteckningen under år 1914, s. 34.
Sulhamit Behr, Katarina Borgh Bertorp, Elisabet Haglund, Folke Lalander, Tom Sandqvist, Bo Sylwan & Nina Weibull, Sigrid Hjertén, utställningskatalog Liljevalchs, 1995, upptagen och avbildad i verkförteckningen s. 208.
Centre Culturel Suédois, Sigrid Hjertén – l’héritière de Matisse du Grand Nord / heir of Matisse from the Far North, Paris, 1997, avbildad s. 50.
Katarina Borgh Bertorp (red.), Sigrid Hjertén – Pioneer of Swedish Expressionism, 1999, avbildad s. 8.
Birgitta Flensburg (red.), Sigrid Hjertén & Isaac Grünewald – Modernismens pionjärer, utställningskatalog Norrköpings Konstmuseum och Arken, 2002, avbildad s. 81
Karin Sidén, Görel Cavalli-Björkman & Catrin Lundeberg (red.), Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist, utställningskatalog, Prins Eugens Waldemarsudde, 2018, avbildad s. 61.
När Sigrid Hjertén visade sina första skildringar från Stockholm efter återkomsten från Paris fick hon den konventionella publiken i Sverige att häpna. Man förundrades över denna okända Sigrid, som trots att hon var en ung kvinna och född i Sundsvall hade lyckats resa långt bortom sitt hemlands gränser för att studera och nu presenterade ett aldrig tidigare skådat måleri. Lika raffinerade och ohämmade som de framstod då hör Hjerténs färgstarka bilder från ateljén på Södermalm till hennes allra främsta och i auktionens ”Hamnbild” – utsikt från ateljén mot Stadsgårdskajen för hon sin omtalade kolorism mot nya höjder. Det är ett fängslande mästerverk som visar alla de egenskaper som utmärkte Hjerténs konstnärskap gentemot hennes samtida kollegor, en fascinerande djärvhet i kombination med en osviklig känsla för stil och elegans.
Sigrid Hjerténs otvivelaktiga talang och känsla för kolorit upptäcktes redan under studietiden i Paris, dit hon anlände i september 1909. Det är väl omskrivet att den stränga mästaren Henri Matisse lär ha stannat framför en av hennes dukar och låtit berömma hennes färgval till klasskamraternas stora förvåning. Einar Nerman har berättat om denna episod: ”Jag minns så väl, när en dag Sigrid Hjerténs studie skulle kritiseras. Det var egentligen endast några färgklickar, som hon helt nonchalant lagt upp på den spända duken. Några milda färgackord, reminiscenser från de gamla svenska bondvävnaderna, som hon så nyligen studerat och kopierat på Nordiska museet i Stockholm. Det var något nytt i färg och toner, och när mästaren stannar framför hennes duk, blir det utrop av förtjusning: ’C’est merveilleux! C’est ravisant!’ Det går ett sus av beundran genom den andäktigt lyssnande skaran. Matisse har upptäckt henne.”
När Sigrid Hjertén tillsammans med kärleken Isaac Grünewald återvände till Stockholm efter åren i Paris, fann de till en början en kombinerad bostad och ateljé på Kornhamnstorg i Stockholm men flyttade på hösten 1913 in i en ny bostad på Katarinavägen 13A. I april följande år fick de dessutom möjlighet att hyra en stor ateljé högst upp på samma gata i nr 19. Söders höjder bjöd på en milsvid utsikt över hamninloppet och den ständiga aktiviteten alldeles utanför fönstret lockade till hänförande bilder av hennes älskade hemstad under årets alla årstider. Inom hemmets trygga borg började hon nu laborera med olika motiv och anammade allt hon tidigare lärt sig. Kanske blir ändå det mest avgörande för Hjerténs fortsatta måleri den moderna staden som nu växer fram utanför hennes fönster. På kajen nedanför pågick en ständig aktivitet och hon studerade nyfiket godstrafik, hamnarbetare och myllret av människor. Ingen dag var den andra lik, hon fyllde dukarna med nya intryck och lät dem växa fram i djärva färgkombinationer. I takt med att nya lastångare lade till nedanför deras fönster ändrades motiven men hon målade gärna lastkranarna och Katarinahissens stålskelett om och om igen. Varken Grünewald eller Hjertén var rädda för att använda färg men Hjerténs färgskala var än mer intensiv än makens.
I ”Hamnbild” som utfördes 1914 spelar Sigrid Hjertén ut hela sitt färgregister och fullkomligt briljerar i en detaljrik men samtidigt upplöst penselföring. Genom ett rosa skimmer fångar hon den hänförande utsikten från ateljén på Katarinavägen och frigör sig helt från naturens lagar. Kompositionen är oerhört dynamisk och rör sig från lyftkranens diagonala linjer till den stigande rökens rundade form som väller ur ånglokets skorsten. Hon låter sig omfamnas av den pulserande nya stadens alla ljud, rörelser och livfullhet och målar genom känslorna sin ögonblicksbild av ett ständigt föränderligt skådespel. Samtidigt är det en obefolkad dramaturgi där rörelsen enbart kommer från industrialismens innovationer och målningen utstrålar en modern, mekaniserad aktivitet som förstärks av den mänskliga frånvaron. Hjertén blir något av den tekniska revolutionens språkrör när hon tolkar utsikten uppifrån Katarinabergets höjd ned mot Stadsgårdskajen där godset med lyftkranens hjälp lyfts till båten, tåget rusar fram över spåren och skördemaskinerna i målningens nedre del effektfullt skildras genom dess geometriska formationer. Tempot ökar och likaså stegras färgens intensitet med samma hetsiga influens vilken skildras med Hjerténs karakteristiska diagonala penselföring. Snabbt, hetsigt och passionerat. Hon är en kontrasternas mästare och låter de raka och diagonala beståndsdelarna möta de välvda mjukare formationerna. Hon målar med en kolorit som är oväntat vågad för sin samtid och låter de varmare kulörerna kontrastera mot de kallare. Hon använder turkos, orange, svart, klara röda och blå toner och låter allt sammanvävas av ett ljust rosavitt lyster.
Sigrid Hjertén är djärv, modig och radikal. Hon vågar det ingen annan vågar och ställer sig på den modernistiska konstens barrikader. Hon slits mellan de olika rollerna i hemmet som mor till sonen Iván och som avantgardistisk konstnär, likaså är det varken enkelt att vara kvinna och konstnär i det tidiga 1900-talets Sverige eller hustru till en lika stark konstnärssjäl. Samtidigt är hon beredd att offra allt, har mycket att kämpa mot och kommer också att få betala ett högt pris som sker till bekostnad på hennes egen person. Idag betraktar vi Hjerténs konstnärsgärning som en triumf och erkänner henne som en av våra främsta modernistiska nydanare. ”Hamnbild” är nära besläktad med en av Moderna Museets mest älskade och framträdande målningar, kompositionen ”Skördemaskiner i Stadsgården” som tillkom året därefter 1915. Där visas ett vidare perspektiv över Stadsgårdskajen i full aktivitet, en målning som betraktas som en av de främsta stadsbilderna i modern tid. I auktionens komposition är utsnittet ur staden mer avancerat vilket leder till en ökade detaljrikedom, skildrad av en av våra främsta pionjärer.
Åren 1914-1915 var händelserika år för Sigrid Hjertén. Deltagandet vid ett flertal betydelsefulla utställningar innebar många timmar framför staffliet, tursamt nog visste inspirationen inga gränser och hon experimenterade ideligen med nya kompositioner och färgsättningar. På den världsberömda Baltiska utställningen 1914 i Malmö ställde Sigrid Hjertén ut arton målningar, en akvarell och en kolteckning. I samband med utställningen skrev Carl Palme: ”Det är från sina ateljéer högt ovanför Stadsgården som dessa målare sitta och se snett på det vackra Stockholm. Snedteckningarna spela tydligen en stor roll i dessa målares dogmatik, de tjänade troligen ett stort konstnärligt syfte, men för övrigt synas mig dessa tavlor ha mycket stora förtjänster i färganslaget”. Samma år på hösten ställde Hjertén och Grünewald även ut hos Hallins konsthandel i Stockholm och året efter arrangerade Herwarth Walden en svensk expressionistutställning där flera av de svenska modernisterna deltog. Utställningen blev en sensation och Sigrid Hjertén fick mest uppmärksamhet av alla de konstnärer som ställde ut. Hennes vågade kompositioner i kombination med en enastående känsla för kolorit trollband publiken då liksom de gör än idag. ”Hamnbild” tillkom under detta så avgörande genombrottsår för den svenska modernismen och är ett av Hjerténs absolut främsta verk i privat ägo. ■