Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 14 – 16 maj 2024
Nr 738 Sigrid Hjertén (1885‑1948). ”Cervo di Liguria”. Signerad Hjertén. Olja på duk, 87 x 66 cm.
Utförd år 1933.
Med påskrifter på spännramen: ”Hjertén” samt ”Fröken Oterdahl”.
1.000.000 – 1.200.000 SEK
€ 86.000 – 103.000
Fröken Maja (Maria) Oterdahl (1882‑1955), Malmö.
Bukowskis, Stockholm, 27 april 1999, kat. nr 276.
En betydande svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist”, 10 februari-26 augusti 2018, kat. nr 79.
Carl Palme, Sigrid Hjertén, 1936, upptagen i verkförteckningen under år 1933, s. 40.
Karin Sidén, Görel Cavalli-Björkman & Catrin Lundeberg (red.), Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist, utställningskatalog, 2018, avbildad s. 107.
Vid början av 1920-talet befinner sig Sigrid Hjertén på den italienska rivieran. Tillsammans med sin make Isaac Grünewald och deras son Iván har hon Paris som sin bas, men de rör sig runtom i Europa och målar och njuter av livet. Under familjens resor upptäcker Hjertén landskapet som motiv, och hon målar ljusa, lättsamma bilder. När det som kommer kallas för Sveriges mest banbrytande och viktiga konstnärspar bryter upp från Paris i början av 1932, drabbas Hjertén som tidvis led av psykisk ohälsa, av ett sammanbrott och blir vid hemkomsten till Sverige inlagd vid Konradsbergs sjukhus. Hon diagnostiseras med schizofreni och det dröjer ett år innan hon börjar måla igen uppmuntrad av Isaac. Och som hon då målar! Sannolikt med påverkan av sin sjukdom målar hon med en våldsam frenesi och fullkomligt ohämmat. Hennes inspiration blir i första hand minnena från 1920-talets resor i Europa.
Sigrid Hjertén är en av våra främsta modernister och hon gick tidigt sin egen väg. Våren 1909 for den då 24-åriga Sigrid till Paris för att studera på Académie Matisse tillsammans med flera talangfulla svenska målare, såsom Isaac Grünewald, Leander Engström och Einar Jolin. De kom att bli kallade ”Matisse-elever” och deras för tiden radikala måleri stod i stark kontrast till dåtidens traditionella konstideal.
Hjerténs måleri blir under 1930-talet nästan upplöst och förnimmer om impressionismen som hon ofta studerade under tiden i Paris. Kompositionerna är uppbyggda kring både böljande och raka linjer som vävs in i varandra på ett mästerligt vis. Dessa djärva nytolkningar lockade en ny form av expressivitet hos Hjertén och hon utvecklade färgläran från åren hos Matisse ytterligare. Auktionens målning ”Cervo di Liguria” från 1933 fångar det soldränkta landskapet med mustiga färger och expressiva penseldrag. Det är minnet av en sommarvarm liten kuststad i de liguriska bergen kallad Cervo som Sigrid fångar på sin duk. Paret Grünewald satt ofta sida vid sida och målade samma motiv. En målning med liknande motiv från Cervo som den nu aktuella, utfördes av Grünewald 1923 när de var på en av sina italienska resor. Är det inte strandlivet på den italienska medelhavskusten eller det franska landskapet så är det stadsbilder likt denna som hon drömmer sig tillbaka till och omtolkar till 30-talets mer djupa toner och hon når enastående resultat. Anders Wahlgren i ”Sigrid Hjertén – en av Sveriges främsta konstnärer” beskriver just hur hon återvänder till gamla motiv: ”I sitt måleri går hon tillbaka till minnen och upplevelser, öppnar dem på nytt. Hon vill leva om sitt liv i sina tavlor. Hon upplever det som ett livets under att hon med hjälp av sina penslar och sitt intellekt fått tillbaka skaparförmågan. ’Jag ska måla mina drömmar, lyfta mig steg för steg, för att bli frisk!’”. Dessutom påpekar Wahlgren att ”Färgen blir klarare och renare i tonen, hon är ännu mer orädd och vill pröva ett nytt formspråk” under 1930-talet.
Isaac Grünewald har i brev, bland annat citerat i Per i Gedins ”Isaac Grünewald – modernist och människa”, beskrivit hur Sigrid vid denna tid målar som besatt, ibland en ny målning om dagen och ”hon kunde sitta vid staffliet åtta timmar i sträck- Hon arbetade febrilt, som i trance”. Carl Palme betecknade målningarna från tiden kring 1930-talets mitt som Hjerténs ”fullödiga period”, då hon hittat något ”eget” och tycker att man slås av den överjordiska färgprakten i hennes målningar. Det är också vid den tiden som hon ställer ut för första gången i en större separatutställning vid Konstakademien 1936, en utställning som av många anses var hennes verkliga genombrott. Anders Wahlgren kallar utställningen en succé och betonar att många beskrev hennes målningar som ”svindlande färgpoesi”. Sigrid Hjerténs lyriska och hänförande ”Cervo di Liguria” utgör sannerligen inget undantag för den beskrivningen. ■