Porfyr – Älvdalens guld

Föremål som säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 12 – 15 december 2023

Den svenska porfyrtillverkningen har länge fascinerat och skapat åtrå för sin vackra form med eller utan ornering av brännförgylld brons. I den rika avdelningen i säsongens auktion erbjuder Uppsala Auktionskammare möjligheten att få förvärva svenska konstobjekt från en av dess mest lysande representanter, Älvdalens Porfyrverk.

Fyndigheten av porfyr lär först ha upptäckts under tidigt 1730-tal av kyrkoherden Eric Näsman (1681-1744) som rapporterade till Bergskollegium i Stockholm att han påträffat ”en Bergart, med röda fläckar insprängd, liknande Jaspis”. Strax efter Näsman rapporterade även Carl von Linné om porfyrfyndigheterna då han besökte Dalarna 1734: ”Vid berget, nere uti stenskärvet, fanns ymnig porfyr med röda insprängda korn och linjer”. En inhemsk fyndighet av ett så eftertraktat material som porfyr känd från antikens Egypten och Rom passade perfekt för 1700-talets merkantilistiska idéer. Viljan att kunna producera inhemska lyxprodukter var minst sagt stor och bland annat skedde mindre framgångsrika försök med svensk produktion av siden. 

Den som slutligen gjorde slag i saken var greve Nils Adam Bielke (1724-1792) som tillsammans med bland andra bergsmekanikern Eric Nordvall (1753-1835) och bergsvetenskapsmannen Johan Gottlieb Gahn (1745-1818) startade Elfdalens porfyrverk år 1788. Bland de första som löste aktier i det nystartade bolaget var förutom Bjelke själv greven och arkitekten Carl August Ehrensvärd (1745-1800),  den från Rom hemkomne skulptören Johan Tobias Sergel (1740-1814), den från Frankrike invandrade målaren och inredningsarkitekten Louis Masreliez (1748-1810) samt Gustav III:s egen konstagent Carl Fredrik Fredenheim (1748-1803) som satsade ett aktiekapital om 7 500 riksdaler.

För att locka just kung Gustav III:s intresse för den svenska porfyrtillverkningen hade greve Bielke under ledning av mechanicus Eric Norvall (1753-1835) låtit slipa den allra första urna av svart Rännåsporfyr vilken skänktes som en gåva till kungen och idag återfinns i de kungliga samlingarna på Drottningholms slott. Gustav III hade upplevt porfyr och kvalificerade stenarbeten både under sin ryska resa vid den kejserliga stenmanufakturen i S:t Petersburg 1777 samt förstås under sin italienska resa i Rom och Florens 1783.

Försäljningen av porfyren gick dock trögt. År 1805 lät den dåvarande ledningen trycka en priskurant om 600 exemplar för att sprida kunskapen om den svenska porfyren på kontinenten. År 1809 öppnade porfyrverket en egen handelsbod i Stockholm som snabbt fylldes med de exklusiva produkterna. Faktiskt i en sådan mängd att man befarade att bjälklaget i fastigheten skulle ge vika.

Den som kom att bli kanske den mest betydande representanten för den svenska porfyren var kronprins Karl Johan, senare kung Karl XIV Johan. Från att initialt sedan sin ankomst till Sverige varit en av porfyrverkets viktigaste kunder lät han förvärva verksamheten i sin son Oscars namn. Först nu blev produktionen på riktigt betydande. De svenska porfyrföremålen karakteriserades av tydliga antika influenser med smäckra siluetter efter förlagor ritade av exempelvis Fredric Ludvig Rung (1758-1837) och arkitekt Carl Fredrik Sundvall (1754-1831).

Porfyren kom att bli förutom en lyxprodukt för den inhemska marknaden också en representativ vara vilken gagnades vid utländska kungliga och kejserliga gåvor. Två vaser skänktes av Karl XIV Johan till Charles IV av Storbritannien år 1822. En annan vas skänktes till den ryske kejsaren Nicolaus I vilken återfinns i trädgården utanför hans palats i S:t Petersburg. Vid restaureringen av slottet i Karl XIV Johans hemstad Pau i södra Frankrike skänkte Karl Johan två stycken stora urnor av röd porfyr till den franska monarken Louis Philippe. Som gengåva skänkte den franska kungen det porslinbord tillverkat vid Sèvres som står i Lanterninen på Karl Johans lustslott Rosendal på Kungliga Djurgården i Stockholm. Porfyren kom att bli en symbol för Sverige och landets nationalsten. Med sin elegans och skönhet skänkte den Sverige ett internationellt erkännande och visade på våra naturtillgångar och skickliga konsthantverkare.  ■

Tillbaka till katalogen »