Aktuella auktioner
Se datum och information
Klubbades för 2.000.000 kr vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 13-15 juni 2018
823. Carl Larsson (1853‑1919). ”Nerium” - Ingrid W. Monogramsignerad inom cirkel och daterad C.L. 1912. Akvarell med täckvitt på papper lagd på duk, 74 x 68,5 cm.
Proveniens:
Fritzes Kungl. Hovbokhandel, Stockholm, inköpt direkt från konstnären 2 oktober 1913.
Svensk betydande privatsamling, sannolikt förvärvad av ovanstående.
Därefter inom samma familj fram till nuvarande ägare.
Utställd:
The American Art Galleries, New York, ”Exhibition of Contemporary Scandinavian art”, 10‑25 december 1912, kat. nr. 36.
The Art Institute of Chicago, ”Exhibition of Contemporary Scandinavian art”, 25 februari – 16 mars 1913, kat. nr. 36.
Litteratur:
Carl Larsson, Andras barn. 32 målningar med text af Carl Larsson, 1913, avbildad helsida.
Ulwa Neergaard, Carl Larsson. Signerat med pensel och penna, 1999, upptagen i katalogdelen under år 1912 som kat. nr. 1456.
FOKUS
Omkring förra sekelskiftet vaknade en ny vurm för det svenska familjelivet. Helt rätt i tiden för detta var Carl Larsson, som med sin konstnärsgärning kom att förmedla bilden av hur det moderna familjelivet kunde se ut hemma hos en stor familj på landsbygden i Dalarna. Genom Carl och Karin Larssons egen syn på den fria barnuppfostran, där barnen uppmuntrades till lek, glädje, friluftsliv och skulle få utvecklas fritt, samt genom Karins nya inredningsstil med en mer spartansk, lättare och mer färgrik möblering i kombination med hennes fantastiska textilier, lyckades de tillsammans skapa en perfekt helhet som kom att bli sinnebilden för den svenska familjeidyllen.
Carl Larsson publicerade under 1890-talet en rad böcker som med text och akvareller bjöd på en inblick i det Sundbornska hemmet. Vid den tiden var han en redan en väletablerad svensk konstnär, som efter sin akademitid och under åren i Frankrike rönt stor uppskattning för sitt nya, friare måleri som bröt med tidigare generationers konventionella skapande. De båda böckerna Ett hem (1899) och Åt solsidan (1910) blev båda oerhört populära, stilbildande och väckte stor uppmärksamhet såväl i hemlandet som utanför Sveriges gränser. Det var Carl Larssons förläggare Karl Otto Bonnier som kom med förslaget att komplettera serien med en tredje bok, den 21 november 1912 skriver han:
”Käre vän! Minns Du, att det var för 10 år sedan, innan Du fyllde 50 år, som jag föreslog Dig att Du skulle samla ihop Dina bästa taflor och däråt göra ett album ’Larssons’ som vi sedan haft sådan glädje af båda två? Nu blir du i vår 60 år, och till det årets jul måste vi ha en ny ’Larssons-bok’ att fira dig ned? Vill Du inte det?
Jag har fått en idé, som jag tror inte är så oäfven. Hur skulle det vara om Du, som gifvit ut flera böcker om Dina egna barn, nu samlade ihop alla Dina taflor med Andras barn, som Du målat och gjorde en förtjusande bok af dem?” (Ulwa Neergaard, Carl Larsson – signerat med pensel och penna, del I, 1999, s. 501-502).
Naturligtvis lockas Carl Larsson av idén och svarar omedelbart, redan tre dagar senare att ”Du är – tamejfan – ljuflig! Jag ’rodnade af nöje’.” Och så tillkom alltså boken Andras barn, som publicerades till julen 1913 och i vilken auktionens ljuvliga akvarell ”Nerium” ingår. Boken inleds med en längre text av Carl Larsson själv där han i företalet bland annat berättar om att ”Dessa här i boken afbildade gossar och flickor hafva alla varit goda, vänliga och älskliga barn, hvilka tåligt, ibland intresseradt lyssnat till det virriga tal, jag hasplat ur mig för att lura dem till någon smula stilla uppmärksamhet …”. Men han skriver också ett avsnitt om Tron, ett om Hoppet och så ett längre avsnitt om Kärleken, som inleds på följande sätt: ”Det brinnande hjärtat, det är mina känslor för er, barn. Men det veta ni, att jag älskar er, så denna försäkring lär ni ta med ett lojt ro.”
Flickan i ”Nerium” heter Ingrid Waldnér. Hon var systerdotter till Karin och Carl Larssons dotter Suzannes make Petrus Ranström. Sommaren 1912 hälsade hon på hos familjen Larsson i Sundborn och har här förevigats utanför den vitrappade ateljéväggen. Klädd i fin sommarklänning och med vit rosett i håret har hon stannat till i den prunkande trädgården, framför neriumträdet som står i full blom och med sina djupröda blomsterklasar bildar en vacker fond bakom flickan. Uppe på Lilla Hyttnäs balkong, i bakgrunden, finner vi ytterligare ett barn, det är Karin och Carl Larssons tolvårige son Esbjörn som står och tittar ner på Ingrid. Två barn fångade mitt i den vackraste av livets vardagar. Akvarellen ”Nerium” ingick efter dess tillkomst i utställningen ”Exhibition of Contemporary Scandinavian Art” som visades i New York och Chicago. Därefter såldes den i oktober 1913 genom Fritzes Kungl. Hovbokhandel i Stockholm och bjuds nu för första gången ut marknaden på över 100 år.
Mycket av själva essensen i Carl Larssons konstnärskap ligger i glädjen, i det lyckofyllda familjelivet hemma hos Larssons i Sundborn. Det är för detta han för alltid kommer att vara en våra mest älskade och genuint uppskattade målare, generation efter generation. Vi låter honom själv avsluta, med de sista orden ur hans egen text i Andras barn:
”Nu är jag trött, och det äro väl också ni, barn. Ut med er och lek på gården.
Men lek inte med lifvet!
Detta må vara sista ordet för denna gång
Från er gamle vän C. L.”