Aktuella auktioner
Se datum och information
Klubbades för 3.650.000 kr vid Uppsala Auktionskammare Internationella Kvalitetsauktion 5-9 december 2017.
1103. Akseli Gallen-Kallela (Finland 1865‑1931). ”Louhikko harmaa talvipäivä” / The Lair of the Lynx / Lokulan.
Signed and dated Akseli Gallen-Kallela 1908. Oil on canvas, 100 x 80 cm.
SEK 1.000.000 – 1.500.000 € 103.000 – 154.000
”Under en lojakt i Konginkangas påträffade jag till stor fröjd för mina ögon och för mina penslar på ett väldigt med kullerstenar bestrött berg en mängd upprättstående torrfuror…” (Akseli Gallen-Kallela ur Boken om Gallen-Kallela, 1932, s. 84).
År 1912 skulle Akseli Gallen-Kallela i samarbete med förläggaren Werner Söderström Osakeyhtiö ge ut 40 stycken heliogravyrer i ett samlingsverk. Tanken var att presentera viktiga verk ur konstnärens oeuvre och visa på bredden av hans konstnärskap genom dessa djuptryck. Ett av de utvalda verken var det nu aktuella verket Lokulan, vilken innehades av Bergsrådet Carl Adolf Engström (1855-1924). Som tack för lånet av målningen, vars motiv han omsatt i en heliogravyr, lämnade Gallen-Kallela denna åter till Engström tillsammans med en numrerad och signerad heliogravyr (före texten). Carl Adolf Engström som 1917 förärats titeln Vuorineuvos, Bergsråd, hade en karriär som skeppsbyggare och direktör vid Sandvikens Skeppsdocka och Mekaniska Verkstad. Lokulan har funnits i samma familj sedan den förvärvades och det är nu första gången som verket visas i offentlighetens ljus.
Akseli Gallen-Kallela i Konginkangas 1906.
Vintrarna efter sekelskiftet spenderade Gallen-Kallela ofta inåt land. Under vintern 1906 var han i det centrala Finland i Suolahti under några veckor. Resan arrangerades av Rudolf Ahonius, stationschefen vid Suolahti som Gallen-Kallela varit i kontakt med sedan 1904. Gallen-Kallela ville komma dit för att åka skidor, jaga men framför allt för att avbilda lodjur i vintriga snölandskap. Dessa utflykter gjordes med hjälp av Adolf Nordlund och konstnären avbildade ofta vinterlandskapet på plats ute i naturen. På sina exkursioner tog även Gallen-Kallela fotografier av den snötäckta naturen. Samlingen med fotografier finns i dag på Gallen-Kallela-museet i Esbo och i deras arkiv återfinns en suggestiv svart-vitt bild av ett klippröse under snö. Denna bild kom att fånga Gallen-Kallela, som i ett antal versioner av ”Lokulan” som han kallade den, arbetade med att få fram den rätta avbilden. Ett försök gjordes i gouache som han dedicerade till sin vän Rudolf Ahonius och daterade 1906 (tillhör Nokiakoncernen, utställd vid Akseli Gallen-Kallela-utställningen vid Ateneum och Åbo konstmuseum 1996, kat. nr. 253). En liten variant i olja finns i Gösta Serlachius konststiftelse, Mäntää (inv. 104, utställd vid ovan nämnda utställning, kat. nr. 252). Slutligen finns auktionens magnifika vinterbild Lokulan daterad 1908 där Gallen-Kallela antyder solens strålar på den vita snön. Lyriken är närvarande och genomtränger påtagligt hans vinterbild.
Temat kring vinterlandskapen med snötäckta stenrösen, kallade ”Lokulan”, var en motivkrets han återvände till vid den här tiden i ett antal verk. I Lokulan från Konginkangas (1904, i privatägo) är spåren från lodjuret tydliga. Ett annat verk där den tjocka, krispiga snön är avbildad är Snöiga solytor från 1906 i Ateneums samling (A II 834).
Ett signifikativt verk är Februari fantasi från 1899, ett verk som somliga härrör till februarimanifestet från samma år som införde förryskningsåtgärder i ett försök att knyta Finland närmare Ryssland. Det ledde snarare till oroligheter varpå det i november 1905 utfärdades ett novembermanifest som återgav Finland många av de rättigheter som fråntagits dem. Anledningen till denna tolkning är de snöklädda skidåkarna i bildens bakgrund. Vid februarimanifestets införande reagerade finländarna bland annat genom att genomföra en stor namninsamling och i det glest befolkade landet med ett lika glest trafiknät tog namninsamlarna sig ibland fram på skidor. Gallen-Kallela återvände till motivet i Vy i februari från 1905 (I Finlands Banks samling) då det nya manifestet trädde i kraft och vidare skulle leda fram till Finlands självständighet, för i skrivande stund ganska exakt 100 år sedan.
Vid tiden kring sekelskiftet rådde en utbredd nationalromantisk anda i de nordiska länderna och stort fokus lades vid att man skulle flytta ut på landet och vara nära naturen. Likt många andra konstnärer vid den här tiden, så som Carl Larsson och Anders Zorn i Sverige, skulle den av finlandsvenska föräldrar födde Axel Gallén, också både hyra stugor och ateljéer i det finska landskapet och så småningom även etablera sig ordentligt genom att rita och bygga sig en egen ateljé. Åren 1894-95 uppförde han sin ödemarksateljé Kalela i Ruovesi, som kom att bli en av den nationalromantiska arkitekturens mest kända skapelser.
Snötäckta klipprösen, Suolahti 1906. Foto: Gallen-Kallelan Museo.
I det sena 1800-talets Finland präglades konstscenen av konstnärer med bakgrundsstudier bland annat i den franska realismen. Där Albert Edelfelts mer tillrättalagda realism var rådande mode upplevdes Gallen-Kallelas tidiga verk som starkt naturrealistiska så som det tidiga verket Gosse och kråka (1884) liksom Gumma med katt (1885) som har tydliga naturalistiska tendenser. Närmare sekelskiftet omformades konstscenen med fokus på mer inhemsk finsk miljö och symbolismen och jugendstilen blev den rådande trenden. Spillkråkan (1893) är exempel på denna begynnande symbolism. Gallen-Kallela förknippas för många med hans motiv ur Kalevala-eposet; Sampos försvarare och Joukahainens hämnd (1896-97), Lemminkäinens moder och Brodermördaren (1897). Gallen-Kallela blev med dessa bilder Finlands kanske mest kände konstnär. Denna tid och dessa arbeten tycks ha verkat uttömmande på Gallen-Kallelas krafter varför han framledes ägnade sig mer åt bilder från den urfinska naturen. Onni Okkonen, s. 6, kommenterar dessa vinterbilder till en utställning i Esbo 1990: ”Virtuosmässigt utförda snölandskap och några porträtt höra till epokens bästa”. Han utvecklade en egen distinkt stil i sina rena landskapsbilder. Fastän de saknade människor var de fulla av mening och uttryck. Vintrarna ägnade Gallen-Kallela åt lojakt och skidande och det är i denna tid som auktionens bländande Lokulan har tillkommit. Här synes stilens forna stränghet ge vika för nya experiment.