Aktuella auktioner
Se datum och information
Knut Ander (Rystad socken, Linköping 1873-1908 Mörsil, Jämtland) är en av Sveriges främsta folklivsskildrare kring förra sekelskiftet (N. Lindgren, Knut Ander, Östgöta Konstförening, Linköping, 1933, s. 36). I Gammalkil kyrkby, hans hembygd, beläget utanför Linköping i Östergötland, tillkommer under åren 1899-1905 några av hans mest framstående verk inom denna genre. Modellerna han använde sig av var vanligtvis personer i hans nära omgivning. Under senare år har intresset för Knut Anders konst ökat markant. 1973 anordnades en minnesutställning på länsmuseet i Linköping och 1991 en separatutställning på Norrköpings Konstmuseum. 2012 utkom en ny monografi om konstnären (op. cit.).
Knut Ander, född Andersson, växte upp på Anderska gården i Linköping. 1887 gifte hans far om sig med Kerstin Jonsson från Gammakil. Två år efter Anders fars död, 1892, återvände styvmodern med sina barn till sin fädernegård Nygård i Gammalkil. Först i samband med faderns död 1890 började Ander på allvar utveckla sina planer på att bli konstnär. Förberedelser för en inriktning mot en konstnärsutbildning hade han redan gjort genom sina kontakter med sin sedemera berömde skolkamrat från Linköping, konstnären Olle Hjortzberg (1872-1959). Genom dennes försorg kom Ander att under åren 1890-93 medverka som dekorationsmålare under Hugo Zettervall vid restaureringen av domkyrkan i Uppsala och under Fredrik Liljekvist vid restauereringen av Gripsholms slott, de två största restaureringsprojekten i vårt land under slutet av 1800-talet.1 Parallellt med sitt arbete bedrev han konststudier vid Tekniska skolan i Uppsala. Då möjligheterna för fortsatt framgång i Stockholm syntes begränsade, reste han 1894 till New York. Troligtvis är det under denna tid han byter sitt efternamn från Andersson till Ander. I New York fick han först arbete som kandelaber ritare på en elektrisk armaturfabrik. I fem år arbetade han sedan som dekoratör och mönsterritare vid en tapetfirma. På kvällarna studerade han vid en privatskola för utbildande av illustratörer, där han sedemera erbjöds arbete som lärare. Enligt Axel Tallberg var Ander en förträfflig konstindustriell mönsterkompositör. Som ett resultat av sina framgångar valdes han in i Svenska artistklubben i New York. I New York ådrog han sig lungsot. 1899 återvände han till Sverige för sin hälsas skull och bosatte sig hos sin styvmor i Gammalkil. Genom Axel Tallbergs försorg, flyttade han då till Stockholm där han först studerade vid Tallbergs etsningsskola, därefter på Konstakademien. Vistelsen i Stockholm blev dock kortvarig. 1906 slog lungsoten ut med full kraft och de två sista åren vistades Ander på Mörsil Sanatorium i Jämtland, landets första kuranstalt för TBC-sjuka.
Ytterst få verk av Ander är kända; 13 oljemålningar, 13 akvareller, 6 pasteller, 49 etsningar och torrnålsgravyrer samt circa 150 teckningar. Konstnären levde tidvis under mycket fattiga förhållanden. Dyra material förhindrade honom att ägna sig åt oljemåleriet i den utsträckning han önskade. Sjukdom kom också att förkorta hans liv. Ander är idag mest känd för sina grafiska verk och räknas som en av våra främsta moderna grafiker. På grund av fattigdom arbetade han om sina plåtar, inte sällan upp till sex gånger, tills plåten blev så tunn att den blev oanvändbar. Flera av hans grafiska blad är därför endast kända i ett exemplar. Som etsare har Ander ofta jämförts med Anders Zorn. Även om deras teknik har beröringspunkter, är deras förhållande till motiven diametralt motsatta; Zorn är den brillianta observatören, Ander däremot visar i sina människoskildringar ett större psykologiskt djup och en närmast andaktsfull inlevelse.