Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion
12 – 15 december »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 12 – 15 december 2023
Nr 779 John Bauer (1882‑1918). ”Hon gick timtals ensam”. Tusch, akvarell, blyerts och täckvitt på papper, 17,5 x 16,5 cm.
Illustration till Helena Nybloms saga ”Svanhamnen” ur ”Bland Tomtar och Troll”, 1908.
300.000 – 400.000 SEK
€ 26.000 – 35.000
En betydande svensk privatsamling.
Bland Tomtar och Troll, 1908, avbildad.
Hasse W. Tullberg, Trettio bilder i mezzotypi till ett urval sagor ur Bland tomtar och troll åren 1907-1915, 1918, akvarellen reproducerad som svartvit mezzotypi.
Per Bjurström et al., John Bauer – en konstnär och hans sagovärld, utställningskatalog, 1981, jämför med bild (variant i större format) s. 63.
Per Bjurström et al., John Bauer – en konstnär och hans sagovärld, 1981, jämför med bild (variant i större format) s. 36‑37 och 100.
John Bauer och hans hustru Esther Ellqvist-Bauer företog en lång studieresa till Italien våren 1908 som varade nära två år framöver. Det var Johns far som generöst bekostade deras resa. Det blir en stor upplevelse och intrycken från den italienska konsten får en avgörande betydelse för Johns konstnärliga utveckling. De bor mitt i Florens, spenderar hela dagar på museer där medeltidens och renässansens mästerverk bländar dem. Han kommenterar den klassiska konsten: ”Huvudet är fullt av änglar, madonnor och glorior”. I synnerhet är det måleriet från ungrenässansen som intresserar.
”Så det gamla 13-hundratalsmåleriet! Jag har helt enkelt aldrig förr sett något så vackert. Där har jag sannerligen att lära. Trots sin primitiva, stiliserade enkelhet är det förundransvärt vilken karakteristik de kunna inlägga i sina figurer. Deras tavlor verka som smycken. Det har aldrig varit deras mening att måla den realistiska verkligheten. De ha grävt i en helt annan skönhetsvärld./…/ Jag märker numera allt tydligare, att det är av de äldsta och mest primitiva konstnärerna man har att lära sig till konstnär.”
(Brev från Italien, 10/6 1908)
De besöker Siena och Volterra, där John målar sitt berömda självporträtt – iklädd stråhatt och en pipa i mungipan tittar han världsvant på betraktaren. De reser vidare och ser bland annat Pompeji. Sedermera erhåller Bauer pris i Rom 1911 när han deltar vid Esposizione internazionale di Roma.
Auktionens ”Hon gick timtals ensam…”, John Bauers illustration till ”Svanhamnen” ur ”Bland Tomtar och Troll” 1908, har tydlig inspiration från den italienska renässansens porträttmåleri. Kvinnan är avbildad i profil, ett arv från italienare så som Domenico Ghirlandaio (1449-1494), Filippo Lippi (1406-1469) och Sandro Botticelli (1445-1510). Hon är iklädd en vacker mörk klänning i rik guldbrodyr, där det ljusa skira tyget från underklänningen närmast huden står i kontrast. Denna renässansdräkt, hennes smycken liksom kvinnans huvudduk vittnar om hennes börd. Sakta faller höstens guldgula löv mot marken. I fjärran flyger tre svanar mot ovisst mål. I Bauers ”Ut i vida världen” från 1907 syns liknande flyttfåglar i bakgrunden. Parallell till ljusa fjäderfän på himmeln kan också göras i Selma Lagerlöfs berättelse om ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”, utgiven 1906-1907, som John Bauer gjort illustrationer till.
Sagan ”Svanhamnen” handlar i korta drag om hur tre svanprinsessor landar vid Tyresöfjärden för att bada och tar av sig sina svanhamnar (fjäderdräkter). En gumma finner en av dessa och tar den med sig hem. Den tillhörde den yngsta och vackraste av prinsessorna och hon tvingas då stanna kvar för att leta efter den. Isis som hon heter, tar jobb som väverska, lär sig språket och gifter sig av kärlek med Olof, arvtagaren till Tyresö slott. Hon lever ett gott liv, men var höst när flyttfåglarna passerar blir hon nedstämd… Bauers hänförande bild av den vackra prinsessan hör samman med just det partiet i sagan:
”Nu var det åter höst, och flyttfåglarna hade börjat draga åstad. Det var den tiden på året, då frun på Tyresö alltid blev gripen av en oförklarlig ängslan och oro, och alla vore vana vid, att hon då icke var lik sig. Hon kunde inte sitta stilla vid något arbete men gick timtals ensam i skogen, och vid fjärden, talade föga och hade något så frånvarande och tankfullt i sin blick, som om hon grubblade på något, varpå ingen kunde svara henne”. ■