Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion 6–9 december »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 6 – 9 december 2022
Nr 366 Johan Tobias Sergel (1740-1814). Orfeus slår lyran för kvinnorna. Signerad Sergel samt signerad Sergell. Tuschlavering med rödkrita och blyerts på papper, 41,5 x 54 cm (bildyta), 44 x 57 cm (papper).
”Den sensuella mjukheten och det verkliga behaget fick Sergel i arv av den rokokogeneration, som gav honom hans konstnärliga fostran. Nyantik är den ädla och höga uppfattningen av det klassiska ämnet. Den gryende romantiken yttrar sig i det dramatiska föredraget, i kompositionens intensitet.” (ur Tidens konsthistoria – Bilden genom århundradena, tredje delen, Stockholm 1950, s. 240).
Johan Tobias Sergels konstnärliga gärning kom att göra ett bestående intryck i vår svenska konsthistoria och lade grunden till den svenska skulpturkonsten. Multibegåvningen Sergel blev en favorit vid Gustav III:s hov och efter att han följde med kungen till Italien 1783 utvecklades hans teckningar då han i en allt större utsträckning började göra laveringar och penselteckningar i en större omfattning. De mytologiska motiven blandas med humoristiska karikatyrer, ofta illustrerade han också de brev han författade till olika vänner och bekanta. Tecknandet förblev en stor och viktig del i hans konstnärskap, som inleddes som bildhuggare och skulptör. När Sergels konstnärliga talang i unga år noterades undervisades han inledningsvis av Jean Eric Rehn och Masreliez, därefter blev han elev till L’Archevêque och fick redan som nittonåring fast lön på Kungliga slottsbyggnadsstaten. Under långa studieresor till Frankrike och Italien odlades talangen vidare och snart skulle Sergel räknas till de främsta europeiska konstnärerna vid tiden. Han valdes in som medlem i den franska Konstakademien och hade erbjudits att bosätta sig i Ryssland av Katarina II, vilket han dock avböjt. I stället blev det Gustav III som kallade hem Sergel till Sverige efter att han kommit att tillbringa tolv år i utlandet. Han utnämndes till kunglig bildhuggare och blev en tongivande kraft i det svenska konstlivet, sedermera utnämnd till professor vid Konstakademien, till riddare av Vasaorden och adlad år 1808.
Inom den grekiska mytologin var Orfeus den som fick representera musikkonsten. Han spelade på sin lyra och sjöng så förtrollande vackert att de vilda djuren blev tama och floder stannade upp för att lyssna. Legenden om Orfeus har alltsedan 400-talet f.Kr. kommit att tolkas av konstnärer under de olika århundradena. I Sergels ”Orfeus slår lyran för kvinnorna” finner vi den mäktige mannen tornande i scenens centrum. Runt honom flockas de trånande kvinnorna, hänförda av musikens tjusande kraft. Som alltid hos Sergel är det konstnärliga drivet och spontaniteten dominerande i penselföringens eminenta utförande. Rörelsen och muskelspelet i människokropparna, draperingarna i klädedräkterna och en effektfull skuggverkan lyfter laveringen till absolut fulländning. Den konstnärliga friheten var stor och tecknandet expressivt med en dramatisk linjeföring. Kombinationen skulptören Sergel och tecknaren Sergel tycks här samspela i kompositionens närmast skulpturala teckning. Motsvarande tredimensionalitet har också kunnat skönjas i verk av exempelvis Michelangelo (1475-1564) som också han kombinerade en karriär som skulptör med måleri där de olika figurerna levandegörs och tycks befinna sig ute i rummet. Den träffande storheten ligger här i syntesen av det måleriska och laveringens skulpturala drag. Den konstnärlige ekvilibristen Sergel med många strängar på sin egen lyra briljerar i en mycket tilldragande symfoni. ■