Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 14 – 16 maj 2024
Nr 713 Gösta Adrian-Nilsson GAN (1884‑1965). ”Sparmanns flygning”. Monogramsignerad G·A·N. Olja på uppfodrad duk, 107 x 67,5 cm.
Utförd år 1919.
10.000.000 – 12.000.000 SEK
€ 862.000 – 1.034.000
Konstnärens egen samling.
Frisörmästare Bror H. Bjelmers samling, Norrköping, förvärvad av konstnären genom Edvin Ganborg omkring år 1950.
Galerie Bel’Art, Stockholm, förvärvad från ovanstående år 1983.
Finansmannen och konstsamlaren Fredrik Roos (1951‑1991) samling, Malmö, förvärvad från ovanstående.
Bukowskis Moderna, Svensk-Franska konstauktioner, Stockholm, “Fredrik Roos samling”, 23 november 1988, kat. nr 3.
En betydande svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Rittfeldts bokhandel, Halmstad, juli-augusti 1919.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Höstsalongen”, oktober 1919, kat. nr 168.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”GAN, Gösta Adrian-Nilsson – retrospektivt”, 29 mars-27 april 1958, kat. nr 66.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”GAN 1884‑1984”, 6 april-20 maj 1984, kat. nr 371.
Malmö konsthall, ”GAN 1884‑1984”, 29 juni-26 augusti 1984, kat. nr 108.
Millesgården, Lidingö, ”Några mästerverk ur tidig svensk modernism”, 1986.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Gösta Adrian-Nilsson (GAN) – Modernistpionjär och outsider”, 19 februari-29 maj 2011, kat. nr 37.
Nils Lindgren, Gösta Adrian-Nilsson, 1949, avbildad s. 75.
Folke Holmér & Brita Knyphausen (red.), GAN Retrospektivt, Liljevalchs konsthall, utställningskatalog, 1958, avbildad s. 26.
Louise Robbert (red.), GAN, Gösta Adrian-Nilsson 1884‑1965, Liljevalchs konsthall och Malmö konsthall, utställningskatalog, 1984, avbildad s. 72.
Jan Torsten Ahlstrand, GAN, Gösta Adrian Nilsson – modernistpionjären från Lund, 1985, avbildad s. 162.
Jan Torsten Ahlstrand & Viveka Bosson (red.), GAN, Gösta Adrian-Nilsson, perioden 1914‑1932, 2002, avbildad s. 39.
Söndagen den 20 juli 1919 var en strålande varm sommardag i Halmstad då någonting märkvärdigt inträffade. Hela trakten gick man ur huse och samlades för att bevittna när den beryktade flygaren Edmund Sparmann (1888-1951) skulle hålla flyguppvisning. Dagen därpå kunde det på tidningen Hallandspostens förstasida under rubriken ”Sparmannflygningen en glänsande succès” läsas om hur ”Söndagens stora flygningar i Halmstad försiggingo i strålande sommarväder inför över 10,000 åskådare från när och fjärran. Sparmann gjorde trenne flotta uppstigningar.” Flygpionjären Edmund Sparmann hade kommit till Sverige från Österrike för att demonstrera Phönixfabrikens flygplan och man beskrev vidare hur den ”Österrikiske mästerflygaren utförde makalösa saker i sin lilla eleganta jagare: looping the loop, spin, fallande lövet och trånga kurvor. Ovationsartade hyllningar”.
Stående i publiken befann sig den avantgardistiske modernistpionjären Gösta Adrian-Nilsson (GAN). Hans egen ovationsartade hyllning av flyguppvisningen resulterade i mästerverket ”Sparmanns flygning” – den första svenska flygplansmålningen som med en sanslös kraft och dynamik sveper in genom vår svenska konsthistoria och lämnar ett bestående intryck av beundran. Flyguppvisningen i Halmstad blev för GAN en upplevelse som påverkade honom enormt, uppfylld av intrycken skriver han euforiskt i sin dagbok några dagar senare den 23 juli 1919: ”Sparmann flög – söndagen d. 20 i den gula juli flög en grå jagare blixtgrått mot solen. Luften darrade – den vilda, vredgade motorns slag, propellerns fräsande snurr, ett uppåtstörtande dån – det var härligt. Så härligt att tårarna trillade fram. Det var religiöst… Jag skulle måla – kastet uppåt, människoandens kast mot det gudomliga! Det vredgade, vilda tjutet av en uppåtsvingande motor! Så finner jag alla färdiga format för små. Jag målar vagnväxling – en sotig tavla, som sotar ner min gula aeroplandröm.”
GAN befann sig för tredje året i rad i Halmstad för att i kuststaden tillbringa större delen av sommaren. Han var en av de svenska konstnärer som under 1910-talet varit i Europa och tagit del av de internationella strömningarna, tolkat dem på sitt eget sätt och genom sin egen syntes funnit sitt alldeles unika måleriska bildspråk vilket gjort honom till en av våra mest framstående svenska nydanare. Just denna sommar skulle bli minnesvärd med anledning av flera händelser, två veckor tidigare hade GAN för första gången träffat bröderna Axel och Erik Olson och deras kusin Waldemar Lorentzon hemma hos vännen Egon Östlund. Bröderna Olson och Lorentzon skulle framöver utgöra kärnan i Halmstadgruppen och för dessa unga aspiranter, ännu inte 20 år fyllda, blev mötet med den store GAN av största betydelse, Östlund beskriver att: ”GAN var under dessa veckor vid ett strålande humör och talade om konst, litteratur och människor på sitt mest spirituella sätt. Med sin klara logik och sitt levande framställningssätt fångade han ’målargrabbarna’ fullständigt.” Efter flyguppvisningen målar GAN så först alltså kompositionen ”Vagnväxling” där ett bolmande lok ångar fram i en dynamisk komposition, innan han finner en tillräckligt stor duk för att skildra ”Sparmanns flygning”.
Den nya tidens krafter dyrkades av GAN som förvandlade dessa till upphöjda symboler i sin konst. Industrialismens uppfinningar och maskinestetiken tilltalade honom och alldeles särskilt hänfördes han av flygplanen. Redan under tiden i Berlin hade GAN på det avantgardistiska Galerie der Sturm som drevs av Herwarth Walden och dennes svenska hustru Nell, tillika konstnär, under Höstsalongen 1913 fascinerats av fransmannen Robert Delaunays målningar med flygmaskiner. Tekniska innovationer som ångmaskinen, elektriciteten och telefonin, järnkonstruktioner som Eiffeltornet och lyftkranar, fordon som automobiler och aeroplan är alla exempel på hur världen på kort tid hade förändrats vilket fascinerade konstnärer världen över och tog sig in i modernismens bildspråk. GAN som var en mästare att med ord uttrycka sina teorier och konstnärliga visioner skriver i Georg Paulis tidskrift Flamman år 1917: ”Elektricitet! Energi! Härliga, starka, hårda tid! Kraft och manlig viljas seger. Ett aeroplans motor dånar genom luften. Konstnären följer med ögonen dess flykt. Hans blick är strålande, fast och fri.”
Präglad av den rådande tidsandas alla ismer där expressionism, kubism och futurism spred sina segertåg över den samtida konstens förnyelse skapade GAN sin alldeles egen legering av dessa ismer i sitt särpräglade bildspråk. I ”Sparmanns flygning” möts geometri och dynamik i förening med såväl futuristiska som kubistiska inslag skildrade med en starkt uppdriven kolorism. Året innan målningens tillkomst presenterade GAN en utställning på Gummesons konsthall i Stockholm där han i katalogens förord beskriver att ”I all stor konst har den geometriska konstruktionen, om än naturalistiskt förklädd, varit en bärande kraft till formgivning – varit organisatören, som givit tavlan dess enhet av sluten komposition inom ramens gränser. I den geometriska linjens förenkling och klarhet ligger formeln, med vilken den nya konsten skall bilda sig en stil, jämbördig, ja överlägsen vad konsten hittills frambragt som stil.” Hans ambition att förändra konsten och föra den framåt förefaller därmed alltjämt som en av hans starka drivkrafter och han fortsätter: ”Ty kan en ny skönhet vinnas genom att en nedärvd fördom brytes, då skall denna fördom brytas, ty sådan är lagen, som den motsträviga mänskligheten i alla tider måst tvingas att lyssna till och – slutligen – med tacksamhet erkänna som gåva.”
”Sparmanns flygning” blir ett dramatiskt utsnitt av upplevelsen av flyguppvisningen där GAN återknyter till sina intryck av Delaunays simultanism. Han fångar flygplanets branta stegring mot himmelen och solen med de omgivande elliptiska formerna i klarare ljusa kulörer som i en virvelvind. Samtidigt sätter han målningen i sitt sammanhang genom att, på klassiskt GAN-manér inkorporera små identifikationssymboler, där vi i den nedre vänstra delen finner Norreport och Galgberget som avslöjar att händelsen utspelas i just Halmstad där ett skepp seglar förbi i de böljande vågorna. Effektfullt låter han också bokstäver och siffror leta sig in i kompositionen, namnet Sparman framträder tydligt liksom jaktplanets registrering J41. Samtidigt är målningens kanske tydligaste budskap den känsla han omedelbart sätter ord på i sin dagbok, att han skall måla människoandens kast uppåt, mot det gudomliga. Om ”Sparmanns flygning” har GANs levnadstecknare Jan Torsten Ahlstrand beskrivit hur: ”målningen är först och främst ett uttryck för dualismen hos GAN: hans teknikdyrkan å ena sidan, hans sökande efter andlig befrielse å den andra. På ett suveränt sätt har han kopplat ihop de till synes diametralt motsatta traditionerna inom modernismen i denna vidunderligt vackra målning: den teknikförhärligande, ’materialistiska’ utvecklingsoptimismen och den esoteriska, andliga traditionen.”
Direkt efter dess tillkomst ställdes ”Sparmanns flygning” ut till allmän beskådan i skyltfönstret till Rittfeldts bokhandel vid Storgatan i Halmstad. Målningen ådrog sig direkt uppmärksamhet, en skribent skriver i Hallandsposten den 2 augusti 1919 hur denne fallit i sådan lyrisk trans inför målningen att han till och med missat tåget. Det var också här som snickarsonen Esaias Thorén stannade till och drabbades av en livsavgörande upplevelse vilken skulle få honom att fatta penslarna och själv inspireras till att måla, och därmed hade ytterligare en framtida medlem av Halmstadgruppen kommit att påverkas av GAN långt innan de båda träffades. Samma år presenterades målningen för Stockholmspubliken på Höstsalongen på Liljevalchs konsthall där ”Sparmanns flygning” och ”Vagnväxling” toppar katalogen, för vilka han begärde den blygsamma summan om 1 000 kronor vardera. Därefter har målningen tillhört frisörmästaren Bror H. Bjelmer i Norrköping och sedan ingått i den legendariske finansmannen och konstsamlaren Fredrik Roos betydande samling.
Försäljningen av ”Sparmanns flygning” erbjuder en sällsynt möjlighet att förvärva ett modernistiskt mästerverk och en sann raritet inom GANs konstnärskap. Alltsedan dess tillblivelse har målningen genom sin unicitet hänfört publiken, såväl år 1919 som idag, drygt hundra år senare. GAN var konstnären som under hela sitt liv vågade söka där ingen annan förut sökt. Med sann passion, nyfikenhet och en sanslös skaparlust blev han den banbrytande pionjären som sökte och fann. Att bryta ny mark är varken lätt eller självklart. Ofta innebär det personliga uppoffringar och en motsträvig inställning från sin samtid. Ingen var som GAN, varken förr eller senare. Insiktsfullt konstaterade han själv i dagboken den 25 februari 1918: ”Men jag är en förbannad. En outsider.” Tack vare sin starka övertygelse lyckades han omvandla känslan av outsiderns förbannelse till drivkraft. Belöningen blev skapelsen av en konst med revolutionerande kraft att spränga ramarna, genom barriärerna och lyfta mot gudomliga höjder som ännu
inte kunnat anas. ■