Modern & Samtida konst + Design
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 12 maj 2023
Nr 763 Gittan Jönsson (född 1948). Självporträtt. Signerad och daterad Gittan Jönsson -77. Olja på duk, 150 x 125 cm.
1.000.000 – 1.500.000 SEK
€ 89.000 – 133.000
Galleri Händer, Stockholm och Malmö, 1978.
Galleri Garmer, Göteborg, 1978.
Vandringsutställning i Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandets regi, Tyskland, Frankrike, Belgien, Moderna Museet, Stockholm, ”5 x 1000 ans: 5 x 1000 Jahre: Lena Cronqvist, Lenke Rothman, Channa Bankier, Margareta Renberg, Gittan Jönsson ”, 1978‑1980.
Ystad konstmuseum, ”Gittan Jönsson”, 12 mars-10 april 2005.
Marabouparken, Stockholm, ”Gittan Jönsson: Parallella linjer”, 9 mars-19 juni 2016.
Utställningskatalog för 5 x 1000 ans: 5 x 1000 Jahre: Lena Cronqvist, Lenke Rothman, Channa Bankier, Margareta Renberg, Gittan Jönsson, 1979, avbildad helsida s. 38.
Bettina Pehrsson, utställningskatalog till Gittan Jönsson: Parallella linjer, 2016, avbildad.
Drömmande står den unga kvinnan mitt i rummet mellan de öppna dörrarna som leder in till olika rum. Försjunken i tankar låter hon sinnet vandra fritt, till verkligheter som kan te sig så olika beroende på de val vi gör här i livet. Osäkerheten inför framtiden gör sig ständigt påmind och vad händer om jag väljer den ena dörren istället för den andra? Valmöjligheternas motsatser och prioriteringar kan ibland kännas övermäktiga och svårkombinerade när det är så mycket som är viktigt men livet själv blir begränsningen. Vi möter Gittan Jönsson mitt i livet hemma i lägenheten vid Högalidsparken på Södermalm. Hon är kvinna, mamma och konstnär och målar sitt självporträtt när hon tjugonio år gammal tycks stå vid ett vägskäl i livet. De öppna dörrarna symboliserar de olika världar hon slits mellan och överallt i målningen finner vi beståndsdelar som berättar om hennes liv vid den här tiden.
Året är 1977 och Gittan har sedan hon lämnade uppväxtstaden Helsingborg tio år tidigare för att börja på Konstfack utvecklat ett konstnärskap som präglas av en stark vilja att förändra världen och lyfta fram de utmaningar och orättvisor hon själv möter i livet. Konsten blir hennes uttryckssätt och det är nu hon håller på att förbereda sin debututställning som skall äga rum på Galleri Händer året därpå. Självporträttet tillhör Gittans mest betydelsefulla och uppmärksammade målningar och är realistiskt utfört i en grisallieteknik där hon först gjort en undermålning i gråtoner med vitt och svart och sedan laserat på färgen i tunna skikt. Målningen blir till en tidsresa som förflyttar oss direkt in i Gittans lägenhet som är omodern och kall och saknar centralvärme varför det står en värmefläkt placerad mitt på golvet, termometern i hörnets röda streck vittnar om närmast iskyla. Det starka ljuset som effektfullt lyser in över det blanka parkettgolvet kommer från lysrören i rummet bakom där hon har sin ateljé. Varje del av målningen berättar någonting personligt om Gittan och hennes liv vid tiden. Byxorna i silkestrikå hon bär kommer från den progressiva klädfirman Mah Jong där hon arbetat och varit med om att göra deras postorderkatalog. Pianot som står placerat mot väggen har hon haft sedan hon var sju år gammal och musiken utgör precis som konsten en hörnsten i hennes liv. Hon var verksam i det egna bandet Lava och hade varit med om att göra ”Sånger om kvinnor” som kom ut 1972.
Gittan Jönsson och hennes generationskamrater blev en frisk fläkt som svepte in över det traditionella konstsverige. Hon hamnade rakt i den politiska hetluften 1968, förkastade den ”borgerliga konsten” och verkade genreöverskridande med såväl konst som musik, reklam och affischkonst där massproduktionen prioriterades framför det egna syftet. I självporträttet skymtar en annan målning av Gittan som hänger på väggen, ”Filminspelningen” som berättar om att hon var rekvisitör och scenografiassistent på filminspelningar, bland annat till Marie-Louise Ekman och Carl Johan de Geer. Bredvid målningen har tre fotografier nålats fast i tapeten föreställande henne själv, Kristina Abelli Elander och Carl Johan De Geer. Över pianot hänger en affisch som uppmanar till solidaritet med gerillan i Eritrea och trots att vi här möter Gittan i ett verk från hennes tidiga produktion har viljan att påverka och genom konsten synliggöra svårigheter varit en evig följeslagare i hennes konstnärskap, i en intervju i Sydsvenska Dagbladet den 24 november 2019 säger hon att ”Det finns möjligheter för konsten att spela roll. Kulturella uttryck har stor makt och kraft.”
På pianot står ett fotografi av Gittans son Kalle. Det är efter att hon får honom som insikten växer fram om de orättvisor och ojämlikheter som finns mellan könen, inte minst inom konstvärlden. Hennes politiska engagemang börjar nu att ändra fokus till kvinnorörelsen och hon är detta år med och ordnar Kvinnokulturfestivalen i det gamla Riksdagshuset i Stockholm med film, teater, konst, musik och litteratur under tre dagar. Tre år senare genomfördes den omfattande utställningen ”Vi arbetar för livet” där enbart kvinnliga konstnärer deltog. Gittan berättar i intervjun: ”Jag tillhörde andra vågens kvinnoörelse, efter den första som stridit för rösträtt. Vi var del av en enorm våg som vällde fram på 1970-talet i USA och Europa. Vi behövde ett nytt kulturbegrepp. Kvinnors erfarenheter hade inte kommit fram, vi var osynliggjorda.”
I sitt självporträtt skildrar Gittan sig själv mellan dörröppningar som leder in till olika rum, och rummen symboliserar de olika valmöjligheterna hon har. Hon är konstnär, kvinna, mamma och på väg att lämna sin relation. Vilken dörr skall hon välja och vad blir dess konsekvens? Hon bjuder oss betraktare ogenerat och generöst på en vardaglig bild ur den egna verklighetens påträngande realitet. Med en utsökt detaljrikedom såväl vad gäller teknik som symbolik blir självporträttet till ett tidsdokument som för oss nästan ett halvt sekel tillbaka i tiden. Alltsedan dess har Gittan Jönsson fortsatt att genom sitt konstnärskap söka påverka och förändra och har genom detta blivit en av våra främsta samtidsskildrare. ■