Aktuella auktioner
Se datum och information
Som ingen annan har Georg Haupt satt sin prägel på den svenska möbelhistorien. Haupt föddes i Stockholm 1741 som son till Snickarmästare Elias Haupt och dennes andra hustru Magdalena Hochfeldt. Som traditionen bjöd under denna tid ärvde Georg Haupt således sitt yrke. Elias Haupt ärvde från sin far fastigheten Regeringsgatan 37 på nedre Norrmalm där han hade sin verkstad och där också Georg Haupt föddes.
Om Elias Haupts verksamhet är, som för de flesta andra möbelsnickare verksamma under denna tid, mycket höljt i dunkel. Till hovet tillverkade han bland annat ett antal enklare möbler beställda år 1717, 1719 och 1727. Precis som sin son Georg ärvde Elias yrket från sin far Georg Haupt den äldre som var inflyttad till Stockholm från Nürnberg. Om Georg den äldres produktion vet vi något mer. Bland annat var han en av snickarna bakom de än i dag bevarade bänkinredningen i valnöt och masurbjörk i slottskyrkan, utförd 1695-1696.
Georg Haupts far Elias gick bort när Georg endast var tre år gammal varför hans utbildning istället fick ske på annat håll. Redan som trettonåring år 1754 skrevs han in som lärgosse hos snickarmästare Johan Conrad Eckstein vilket även för frihetstiden var en ovanligt tidig ålder. Lärotiden spenderades vidare också hos Johan Conrad Ecksteins släkting Fredriech Eckstein, vilken var aktiv som ålderman i Stockholm snickarämbete vid tiden. Haupts lärotid representerar en omvälvande tid hos Stockholms snickare. Med 1750-talet kom på allvar den franska rokokon att göra sitt intåg i de svenska övreståndshemmen vilket ställde nya krav på möbelsnickarna. Från att ha tillverkat möbler i en senbarockstil i ek och valnöt skedde nu en smakförskjutning till förmån för rokokons svängda bukiga former och rika intarsiadekorer i allt mer exotiska träslag som amarant och jakaranda. Detta innebar även att svenska gesäller ändrade inriktning vid sina gesällvandringar. Efter att tidigare främst ha rest till de nordtyska handelsstäderna blev nu Paris resmålet framför andra för den som ville hålla sig à jour med stilutvecklingen på kontinenten.
Georg Haupt lämnade Sverige under 1762 eller på våren 1763 och uppehöll sig till en början i Amsterdam tillsammans med den fyra år äldre Christopher Fürloh vilken precis som Haupt var på sin bildningsresa i snickaryrket. Till Paris kom de två antagligen år 1764 och även om relativt lite källmaterial är känt finns vissa viktiga hållpunkter. Vintern 1766-1767 är Haupt inskriven som arbetandes hos hertigen av Choiseul på Chanteloup i Loiredalen. Hertigen som residerade på slottet var en modemedveten person och anslöt sig till beundrarskaran av den framväxande nyklassicismen. Detta visar sig i ett stramt mahognyskrivbord vilket Haupt utförde åt hertigen. Skrivbordet bär en påskrift av Haupt ”George Haupt, Suedois a fait Ces bureau a Chanteloup 1767” på skrivbordets blindträ. Skrivbordet bär få stilistiska likheter med samtida möbler utförda av Parismästare. Av Haupts senare produktion att döma är det stilistiskt möjligt att Simon Oeben var den mästare Haupt var knuten till under sin tid i Paris. Simon Oeben, som efterträtt sin äldre bror Jean-Francois som en av den franska huvudstadens stora kreatörer av moderiktiga möbler, bör ha varit en synnerligen passande mästare för en snickargesäll med höga ambitioner. Simon Oeben hade också kopplingar till hertigen av Choiseul vilka han övertagit från sin avlidne bror.
Haupts resa fortsatte vidare till London där han åter anslöt med sin yrkesbroder Johan Hugo Fürloh. Exakt datum för hans ankomst är okänt men han förekommer i Svenska Kyrkan i Londons nattvardsliggare för första gången den 7 februari 1768. Exempel på Haupts produktion i London finner vi bland annat i Victoria & Albert museums samlingar, där ett bord finns bevarat utfört av Haupt efter ritning av arkitekten Sir William Chambers. Det aktuella bordet bär karaktärsdrag kännetecknande för Haupt, så som den väl avvägda intarsiakompositionen. Att Haupt i detta stadium utförde möbler åt den välkände Chambers är ett gott tecken på att Haupt vid denna tid vunnit erkännande bland Londons möbelsnickare. Det är också kort därefter som han blir kallad att återvända till Stockholm och inta rollen som svensk hovsnickare år 1769.
Sin första beställning från det svenska hovet kom att bli både Georg Haupts och nyklassicismens genombrott i Stockholm. Arbetet bestod i ett skrivbord beställt av kung Adolf Fredrik sannolikt tänkt som en julgåva till drottning Lovisa Ulrika. Haupts skrivbord kom också att bli hans mästerstycke vilket skiljde sig från tidens gängse ”skåp med rundade hörn”. På kunglig begäran visades ritningen upp inför snickarämbetet och godkändes som mästerstycke. Möbeln utfördes sen hos Christian Linnings verkstad med densamme som skådemästare. Relationerna mellan de båda snickarna stärktes ytterligare av att Haupt i maj 1771 gifte sig med Christian Linnings dotter Anna Elisabeth.
Ämbetsmästare Haupt öppnade sin verkstad i Stockholm mellan Regeringsgatan och Malmskillnadsgatan i den avlidne snickarens Anders Fogels förra lokaler. Härifrån producerades de högklassiga möbler som Haupt blivit känd för. Bland annat fortsatte de kungliga beställningarna. Haupt tillverkade för hovet bland annat ett monumentalt mineralskåp givet som gåva av kung Gustav III till prinsen av Condé under den dåvarande kronprinsens resa till Frankrike 1771. Skåpet står än idag på slottet Chantilly. Även om de kungliga och hovet var för Haupt mycket viktiga kunder sträckte sig naturligtvis beställningarna bortom dem. Flera ur högadeln, välsituerade borgare och utländska diplomater återfinns bland Haupts beställare. Som möbelsnickare var han den självklara stjärnan i det gustavianska Stockholm och ingen hade tidigare eller senare under ämbetstiden på egen hand revolutionerat smaken så som Haupt.