Modern & Samtida konst + Design
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 8 – 10 november 2023
Nr 719 Evert Lundquist (1904‑1994). ”Det vita bordet”. Monogramsignerad EL samt signerad Evert Lundquist a tergo. Olja på duk, 116,5 x 90 cm.
Utförd år 1962.
400.000 – 600.000 SEK
€ 35.000 – 52.000
Högsta vinsten i Konstföreningens medlemslotteri år 1978.
Bukowskis, Stockholm, 12‑15 maj 1987, kat. nr 227.
Galleristen och konstmecenaten Carl-Axel Valén (1928‑2010), Stockholm.
Bukowskis, Stockholm, 4‑7 maj 2010, kat. nr 227.
En betydande svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Konstakademien, Stockholm, ”Evert Lundquist”, 8 oktober-30 oktober 1977, kat. nr 3 (under titeln ”Bordet”).
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Evert Lundquist 1904‑1994”, 3 juni-3 oktober 2004, kat. nr 30 (under titeln ”Vita bordet”).
Bo Lindwall, Då och Nu – Svenskt Konstliv under 15 år, 1982, avbildad s. 133.
Några få enkla föremål har till synes slumpmässigt placerats på ett bord där en böljande bordsduk väller över dess kanter och faller längs sidorna. Av ljuset föds motivet ur de pastosa färglagren som med svepande rörelser läggs till varandra och fram träder ett måleri som briljerar med sällsynt skådad kraft och intensitet. Genom Evert Lundquist sensibla sinne tillåts enkelheten att förbluffa i ett måleri som är expressivt, spännande och storslaget. Den återhållna färgskalan koncentreras till en enhetlig ljus kulör i rummet, bordsduken och föremålen vilka endast accentueras av några få violetta, blå och gulgröna färgskiftningar tillkomna ur ljusets reflexioner som effektfullt lyfter fram föremålens former och konturer. Här råder en tidlös stillhet och värme som kontemplativt sprider sitt goda ljus och omfamnar sin betraktare med kraft och intensitet.
Under 1960-talet stod Evert Lundquist på toppen av sin karriär, tillfreds med vad han åstadkommit och det egna konstnärliga arbetet. Det hade nu gått en lång tid sedan debuten på Konstnärshuset i Stockholm 1934 då mottagandet hade varit delat och där kritikerna intog diametralt motsatta positioner i sina omdömen. Lundquist arbetade intensivt med sitt måleri livet igenom och detta tog honom slutligen till genombrottet på 1940-talet och mognadsprocessen fortsatte under de följande åren innan han fann sitt sanna uttryck. Nära 20 år senare hade Lundquist till slut uppnått det erkännande som cementerade hans roll som centralfigur i den moderna svenska konsthistorien. Vid denna tidpunkt hade Lundquist ett flertal internationella utställningar bakom sig och han verkade samtidigt som lärare på Gerlesborgsskolan och som professor vid Konstakademien 1960-1970. Den egna konsten kunde han numera hänge sig åt i sin ateljé i Kanton på Drottningholm, belägen i det gamla maskinhuset vid Kina slott. Lundquist hade flyttat in i ateljén 1953 och fem år senare fick han även köpa ett litet hus i anslutning till ateljén varpå familjen som bott kvar i Nacka kunde bosätta sig där. Den inspirerande miljön och den stora ljusa studion innebar mycket goda förutsättningar för Lundquists måleri och han såg själv detta som den ”definitiva mognadens tid, då sammanfattningen av mina strävanden skulle ta sig de mest klara uttrycken”.
”Det vita bordet” utfördes under året 1962 och är således tillkommen under den period i livet då Evert Lundquists arbetslust var som allra mest brinnande. Han rönte stora internationella framgångar och jämfördes med bland andra Jean Dubuffet och Willem de Kooning för sin självständiga expressiva kraftfulla penselskrift i pastosa färglager. Han hade ställt ut i Paris 1959 vilket följdes av vidare framgångar i Milano, Paris, London och New York. Året 1964 är kanske det allra mest intensiva i hans internationella karriär, han representerade Sverige på Venedigbiennalen, deltog i utställningen 54-64, Paintings & Sculpture of a Decade anordnad av Tate Gallery i London och utvaldes att delta i Guggenheim International Award i New York som en av världens 100 främsta konstnärer. Han var vid denna tidpunkt med andra ord en konstnär som hade hela världens ögon riktade mot sig, hans verk förvärvades av prestigefulla internationella museer och framstående gallerier ville anordna utställningar med honom. Detta till trots valde Evert Lundquist att dra sig tillbaka till den lugnare och för honom mer stimulerande tillvaron i ateljén i Kanton och lämnade därmed den internationella konstmarknaden.
Evert Lundquists måleri kan på grund av målningarnas intensitet och uttrycksfulla penseldrag synas spontant och snabbt tillkommet. Så är dock inte fallet, tvärtom var tillkomstprocessen tidskrävande och under långa perioder levde han närmast isolerad från familjen för att hänge sig till skapandets krafter och vänta in tiden när de rätta förhållandena infann sig. Här fanns också en mörkare sida hos honom vilken ledde honom in i perioder av depressioner och även i måleriet träder en motsättningarnas verklighet fram ur ljuset. Det monumentala ställs mot det obetydliga, det robusta mot det fragila och mörkret möter ljuset. I detta finner han sin essens och häri ligger också storheten i detta hänförande konstnärskap. ”Det vita bordet” erbjuder en sällsynt möjlighet att förvärva ett av konstnärens främsta alster i privat ägo. ■