Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 19-20 maj 2021
Nr. 449 Erik Olson (1901‑1986). ”Svart accent”. Signerad och daterad Erik Olson 1930. Olja på pannå, 24 x 27 cm.
Med påskrift a tergo: ”Erik Olson 14. Boulevard Victor Hugo Saint Germain-en-Laye. (Seine et oise). ’Svart accent’ 1930”.
200.000 – 300.000 SEK
€ 20.000 – 30.000
Postmästare Yngve Dillberg (1885-1972), Halmstad, förvärvad direkt av konstnären.
Därefter genom arv inom familjen.
Postmästare Yngve Dillberg var en nära vän till flera av Halmstadgruppens medlemmar, i synnerhet Erik Olson, Axel Olson och Waldemar Lorentzon.
Christian Faerber (red.), Konst i svenska hem II: målningar och skulpturer från 1800 till våra dagar, band 6, 1942, upptagen i Postmästare Yngve Dillbergs samling, Ystad, nr. 453, s. 295.
Målningen ”Svart accent” utfördes under det betydelsefulla året 1930 av Erik Olson i Paris. Året markerar en brytpunkt för den abstrakta konsten då två tongivande grupperingar kom att bildas under våren i den franska huvudstaden. Alltsedan modernismens inledande år i början av nittonhundratalet hade Paris varit samlingspunkt framför alla andra städer för avantgardet. Här sammanstrålade konstnärer från öst och väst, tankar och idéer föddes och teoretiserades och artisterna blev i många fall lika mycket konstnärer som tänkare, filosofer och författare. Erik Olson hade återvänt till Paris 1927 efter en kortare period i hemlandet. Under sin första sejour i den franska huvudstaden på Académie Moderne hade Fernand Léger varit Erik Olsons stora förebild. Målningen ”Svart accent” har en mycket spännande proveniens: postmästare Yngve Dillberg. Dillberg blev med tiden en nära vän till flera av Halmstadsgruppens medlemmar och den 21 juli 1927 skriver Erik Olson till sin vän Dillberg från Paris: ”…jag (har) tillsammans med Carlsund utfört några stora målningar efter min lärare Fernand Légers skisser. Det har varit mycket intressant att få tränga in i mästarens arbetssätt och mycket givande från rent teknisk synpunkt att äntligen få arbeta i stort […] Vi har skördat beröm från Monsieur le maître för vårt välgjorda arbete… (Citerat ur Viveka Bosson, s. 56.) Snart vändes dock blickarna åt ett annat håll och nu var det istället Piet Mondrian och dennes neoplastiska experiment som stod för den största inspirationen. Carlsund och Olson besöker Mondrian i hans säregna ateljé den 8 maj 1927 och i ytterligare ett brev till Dillberg berättar Olson om den omvälvande händelsen: ”Häromdagen besökte vi holländaren Piet Mondrian, som är en av de största förkämparna för en konstriktning kallad Neoplastik, vilken syftar till en klar och rent abstrakt utsmyckning av den nya arkitekturen…” (ibid.)
Under våren 1930 bildades gruppen Cercle et Carré till vilken Erik Olson anslöt sig. Utgångspunkten var som namnet anger cirkeln och kvadraten, samtidigt var den, enligt gruppens ledare Michel Seuphor, en kamp mot ”surrealisternas slapphet och fördärv”. På torsdagarna samlades medlemmarna på Café Voltaire, däribland kan nämnas Arp, Kandinsky, Mondrian, Le Corbusier, Léger och Franciska Clausen. Ungefär samtidigt bildades också den internationella grupperingen Art Concret av Theo van Doesburg tillsammans med Otto G. Carlsund, Tutundjan, Hélion och Wantz. Art Concret utgick från konkreta och enkla, geometriska former som enbart föreställde sig själva och sökte förena olika abstrakta strömningar till en konst som skulle kunna samverka med arkitektur och urbanism.
Året 1930 markerar också året för en av de märkvärdigaste konsthändelserna i nittonhundratalets Sverige, då Otto G. Carlsund ådrog sig uppgiften att i anslutning till Stockholmsutställningen fylla restaurang Puck med post-kubistiskt och konkretistiskt måleri och skulptur. Genom sitt lysande kontaktnät från åren i Paris samlande han ihop inte mindre än 107 stycken konstverk utförda av 1920-talets främsta internationella och svenska avant-garde konstnärer inom den konkreta konsten. Resultatet blev tyvärr ett försäljningsmässigt fiasko och stående skämt, men idag betraktar vi utställningen som en av de mest betydande för vårt lands konsthistoria där Carlsund lyckades samla internationella giganter från både Cercle et Carré och Art Concret på en vägg. Otto G. Carlsund och Erik Olson var nära vänner, Erik har till och med beskrivit Carlsund som sin bäste vän under åren i Paris där de även delade boende under en period, självklart kom Olson därför att bidra till utställningen i Stockholm och Oscar Reuterswärd skriver i sin bok Otto G. Carlsund – i fjärrperspektiv, 1988, s. 91: ”En särskild vikt lade Carlsund vid det svenska deltagandet. Han ville skapa intrycket att landsmännen på bred front anslutit sig till de puristiska riktningarna, och satte in en kraftansträngning för att finna anhängare i Stockholm. I första omgången enrollerade sig bara Olof Österblom. Därefter lyckades han – åtminstone temporärt – vinna två proselyter, Lennart Gram och Björn Trägårdh. Mer framgångsrik blev uppslutningen i Sydsverige. Erik Olson, tillfälligt boende i Lund och försänkt i neoplastiska experiment, åtog sig att sålla fram bidrag i ”postkubistisk” anda bland kamraterna i Halmstadgruppen och kollegerna i Lund. Han kunde snart ställa i utsikt sex ”plankompositioner” av Sven Jonson, tre sådana av Esaias Thorén, ”en användbar sak” av Stellan Mörner och sju neoplastiska arbeten av sig själv.”
Auktionens plangeometriska komposition är ett signifikant exempel på Erik Olsons neoplastiska stil. Med hjälp av olika rektangulära och kvadratiska former indelade i olika färgplan skapar han en spännande dynamik i kompositionen. Färgvalen är förhållandevis neutrala och dova, vars olika harmoniska toner i vitt, grått, gult, grönt, blått, brunt och gult spelar en fin samklang. Som målningens titel avslöjar är det den svarta färgen som är målningens accent och därmed utropstecken. Ytterligare en detalj som bidrar till målningens helhet är den silverfärgade originalramen vars rödbruna innerlist fint accentuerar kompositionen. Erik Olson visar här tydligt att han står i det främsta internationella ledet för den konkreta konstens intåg i Europa. Själv sammanfattar Erik Olson i ett brev till brodern Axel den 6:e september 1930 sina tankar: ”Måleri är ju icke annat än färg och form. Litterära stämningsvärden har ej med detta att skaffa. Formen har två dimensioner – den tredje är färgen, som genom sina kontraster bildar illusioner av djup. En tavla föreställer ingenting annat än sig själv.”