Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 9 – 10 november 2022
Nr 369 Erik Olson (1901-1986). ”Boulevardstolarna”. Signerad och daterad Erik Artur Olson 1932 samt signerad och daterad Erik Olson Febr 1932 a tergo. Olja på duk, 88 x 130 cm.
Med överstrukna påskrifter a tergo: ”28 Rue Troyon Sèvres S et O” samt ”I. ”Les Chaises”.
500.000 – 700.000 SEK
€ 46.000 – 64.000
Doktor Gustav Skölds (1897-1982) samling, Halmstad.
Bukowskis, Stockholm, 29 november 1983, kat. nr 240 (betitlad “Stolarna”).
Svensk privatsamling.
Göteborgs konstförening, Konsthallen, Göteborg, ”Gösta Adrian-Nilsson/Halmstadgruppen”, mars 1936, möjligen kat. nr 107 betitlad ”Stolarna”.
Hallands Museum, ”Ur doktor Gustav Skölds konstsamling”, 1963.
Hallands Museum, ”Halmstadgruppen 40 år”, 19 juli-24 augusti 1969, kat. nr 104.
Museet i Halmstad, ”Halmstadgruppen 50 år”, 1 juli-2 september 1979, kat. nr 187.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Halmstadgruppen 60 år. Halmstad-Berlin-Paris-Halmstad”, 7 april-4 juni 1989, kat. nr 306.
Folke Holmér, Erik Lindegren, Egon Östlund, Halmstadgruppen, 1947, avbildad helsida.
Viveka Bosson, Folke Holmér, Erik Lindegren, Egon Östlund, Halmstadgruppen, 1970, avbildad som nr 92.
Viveka Bosson (red), Halmstadgruppen 50 år, 1979, avbildad som nr 62.
Louise Robbert (red), Halmstadgruppen 60 år. Halmstad-Berlin-Paris-Halmstad, utställningskatalog för Liljevalchs konsthall, 1989, omnämnd och avbildad s. 11.
Viveka Bosson, Erik Olson. En sökares vandring, 2001, avbildad s. 165.
Viveka Bosson, Halmstadgruppen. Ett kraftfält i svensk 1900-talskonst, 2009, avbildad s. 69 (under titeln “Stolbatalj”).
Viveka Bosson, Erik Olson – Arbeten på papper 1927-1933, utställningskatalog för Galerie Bel’Art, 2018, jämför med “Boulevardstolarna” samt “Stolarna” avbildade helsida s. 85 respektive s. 87.
Kusinerna Waldemar Lorentzon och Erik Olson reste första gången till Paris i början av 1924. I den franska huvudstaden kunde de på nära håll betrakta den nya tidens konst och besökte entusiastiskt utställningar och museer. De skrev båda in sig vid Fernand Légers målarskola Académie Moderne i Montparnasse, en för tiden radikal och mycket modern mötesplats för unga begåvningar. Under Légers ledning studerades färgernas relation till varandra, skuggningar och volymer mot plana ytor. Léger var sedan länge erkänd för sin egna form av kubism och var en förebild inom avantgardet. Lorentzon och Olson mötte snart Otto G. Carlsund i Paris, som även han studerade för Léger. Anders Wahlgren skriver om detta betydelsefulla möte i boken Otto G Carlsund; ”Den världsvane Carlsund lotsade dem [Erik Olson och andra skandinaviska konstnärer] runt på museer och krogar. Café le Dôme var ett omtyckt ställe att inta sina måltider, eller på La Rotonde mittemot. Båda vid korsningen Boulevard Montparnasse och Boulevard Raspail, kallad Carrefour Vavin, centrum i konstnärskvarteren”. Erik Olson kom själv att utforska olika konstnärliga strömningar under sin livstid vilket auktionens målning ”Boulevardstolarna” som utfördes några år senare är ett utmärkt exempel på. Under deras första session i Paris inspirerades Olson och andra konstnärer i kretsen kring Léger av den snabba tekniska utvecklingen och samhällets modernisering. I Paris fick Erik Olson tillfälle att besöka först Amédée Ozenfants stilrena och minimalistiska ateljé, som han i ett brev till vännen Egon Östlund i Halmstad hänförd berättade om, och senare även Piet Mondrian där han förundrades över att varje föremål i ateljén tycktes ligga i perfekta räta vinklar precis som i konstnärens målningar.
Under slutet av 1920-talet och omkring år 1930 tillkom några av Erik Olsons främsta verk, inspirerade av kubism till en början och vid decennieskiftet helt plangeometriska i sin utformning. I Egon Östlunds hem på Bredgatan 7 i Halmstad bildade bröderna Erik och Axel Olson, Waldemar Lorentzon, Sven Jonson, Stellan Mörner och Esaias Thorén tillsammans sammanslutningen ”Halmstadgruppen”. De ställde för första gången ut tillsammans i Göteborgs konsthall 1930 under mottot ”rytmen är konstverkets livsnerv”, helt i andan av Légers, Archipenkos och Ozenfants postkubism. Erik Olson övergav snart både kubism och plangeometri för att istället hänge sig åt surrealismens drömlika värld. I ett brev till brodern Axel 1931 skrev han: ”Som du nog förstår är jag icke längre konstruktivist utan har ’gått tillbaka’ men naturligtvis med förnyelse”. Företrädare för denna stilinriktning var konstnärer som Max Ernst och Salvador Dalí och deras fantasifulla kompositioner studerades flitigt av Erik Olson, som förde med sig surrealismen in i Halmstadgruppen. De ställde ut regelbundet från 1931 men det var först i den stora utställningen Kubisme=Surrealisme i Köpenhamn 1935 som gruppen fick ett internationellt genombrott. Erik Olson hade återvänt till Paris 1927 efter en tid i Italien och hemma i Halmstad. Vistelsen blev nu längre och han kom att stanna i den franska huvudstaden ända till 1935. På hösten 1931 flyttade Erik med sin hustru Solveig och dottern Viveka till en våning i Saint Germain-en-Laye. Viveka Bosson har med en målande beskrivning återgivit detta ögonblick: ”I september 1931 flyttar familjen till ett hus med en vacker, vildvuxen trädgård i St. Germain-en-Laye. Erik inspireras där av naturen och gör mjukare och mer koloristiska bilder. I luftiga sensibla drag tecknar han ljuset och skuggorna i trädgården i St. Germain där rymderna kring träden, en parasoll och fikonlöven nästan verkar immateriella”. Sannolikt utfördes auktionens ”Boulevardstolarna” i denna våning som även fick fungera som konstnärsateljé. Målningen föregås av flera skisser utförda samma år och åtminstone två är kända; ”Boulevardstolarna” och ”Stolarna”. Om den sistnämnda skriver Viveka Bosson i katalogen till Galerie Bel’Arts utställning 2018: ”Dansande rytmer och komplicerade ondulerande linjespel av flygande boulevardstolar och deras skuggor svävar fram i olika röda toner. Allting är ljus och lätt atmosfär. Erik målar ibland till musik, kanske här fascinerad av Stravinskys rytmer?”. Målningen ”Boulevardstolarna” är ett av Erik Olsons främsta arbeten från hans surrealistiska period. Det var en lycklig tid i konstnärens liv och de ljusa, lätta färgerna i samspel med den svävande scenen vittnar om konstnärlig förnyelse och nyfunnen inspiration. ■