Klassiskt
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 15-18 juni 2021
När Julia Beck lämnade Stockholm och for söderut till Frankrike var målet den stora konstmetropolen Paris. Där ville hon fortsätta sina studier som konstnär och sökte sig till Académie Julian och Académie Colarossi som båda välkomnade kvinnliga konstnärer. Föga anade Julia Beck att hon anlänt till sitt nya hemland, för i Frankrike skulle hon komma att förbli. Det var där hon först mötte det franska friluftsmåleriet liksom impressionismens strömningar. Att måla ute i naturen passade henne perfekt och det var ute i det fria som hennes mästerverk skapades.
Uppsala Auktionskammare har i denna auktion nöjet att presentera en betydande samling av oljemålningar och akvareller av Julia Beck. Dessa nyligen återupptäckta verk visades under sommaren 2019 vid Prins Eugens Waldemarsudde och här erbjuds nu möjligheten att förvärva några av Julia Becks främsta verk.
Under sin första period i Frankrike i början av 1880-talet hade Julia Beck bland annat varit verksam i Grez-sur-Loing och Paris. Efter en tvåårig vistelse i Sverige återvände hon 1887 till Frankrike. År 1889 bosatte hon sig i Vaucresson, Seine-et-Oise, där hon kom att bo fram till sin död 1935. Vaucresson är en liten stad belägen mellan Versailles och Paris, omgiven av skogs- och parkområden. Jean-Baptiste Camille Corot (1796-1875) kom genom sitt liv att regelbundet besöka denna trakt och målade där motiv inspirerade av de många dammarna i området. Hans far hade 1817 köpt ett hus beläget vid Étang Neuf i Ville-d’Avray, där de tillbringade helgerna. Julia Beck var en stor beundrare av Corot och ägde en av hans målningar, vilket kan ha bidragit till att hon valde att bosätta sig i området. Närheten till Paris hade säkert också stor betydelse för hennes val. Hon ställde regelbundet ut sina verk i Paris och blev en del av det franska konstlivet.
I Vaucressons omgivningar fann Julia Beck det motiv hon idag kanske är mest känd för; naturliga dammar med skimrande vattenspeglar i vilka omgivningens träd och buskar reflekteras, ofta med inslag av näckrosor. En av Julia Becks sista kända målningar utförd 1931, föreställer just ett utsnitt av en näckrosdamm. Inte sällan kantas förgrunden i hennes målningar av bladverk och vassruggar påminnande om den då aktuella japanska och kinesiska kalligrafin; även de långsmala formaten på hennes dukar visar på inflytande österifrån. Étang de Saint Cucufa i Forêt de Malmaison, Étang de Villeneuve i Parc de Villeneuve och Étang Neuf, idag känd som Les Étangs de Corot, var några av de platser Julia Beck kom att hämta dessa motiv ifrån. Vanligtvis arbetade hon tidigt om morgnarna eller sent på kvällarna. Hon har berättat ”hur hon klev upp tidigt på morgonen, ordentligt klädd med skogstövlar, staffli, målarlåda och paraply för att ge sig av ut i naturen”.
Auktionens sju nyligen återupptäckta konstverk av Julia Beck är utförda i Frankrike och har sedan deras tillkomst funnits i fransk ägo. Konstverken är utförda mellan cirka 1890-1910, då Julia Beck var bosatt i Vaucresson utanför Paris.
Under Julia Becks livstid ägdes de aktuella konstverken av författaren och poeten grevinnan Madeleine de Bouchaud, född de Bussy (1872-1970), känd under pseudonymen Cardeline och hennes make konsthistorikern och författaren greve Pierre de Bouchaud (1862-1925). Ett av konstverken, daterat 1908, har Julia Beck dedikerat till henne. I maj 1907 höll Julia Beck en stor utställning på Galerie La Française, ”Exposition Julia Beck”, beläget på 49 Rue Laffitte i Paris, där de mest berömda gallerierna för fransk samtidskonst hade sina verksamheter förlagda, bland dessa Paul Durand-Ruel och Ambroise Vollard. Utställningen innehöll 50 konstverk. Två av de utställda konstverken, nr. 6 ”La Vierge” [Jungfru Maria] och nr. 7 ”Les Roseaux” [Vassen] var utlånade av Pierre de Bouchaud. Den sistnämnda målningen är sannolikt ett av de aktuella konstverken som här presenteras.
Sommaren 1925 höll Julia Beck i Vaucresson en stor retrospektiv utställning i en lokal upplåten av borgmästaren. Utställningen omfattade cirka 65 konstverk. Till utställningen förfärdigade Julia Beck en gästbok (privat ägo). Bland de många besökarna återfinns Madeleine de Bouchaud som besökte utställningen tillsammans med sin dotter Wilhelmine. I gästboken har hon framfört en postum hälsning från sin man som hade gått bort endast några månader tidigare:
« En souvenir du Poète et érudit
Pierre de Bouchaud
Vos amis de toujours vous redisent
leur admiration et vous souhaitent
la grande gloire, ma chère Beck.
Magdeleine de Bouchaud
« Cardeline »
et la
« petite reine » de Julia Beck
Wilhelmine de Bouchaud
30 juin 1925 de Paris. »
(«Till minnet av poeten och forskaren
Pierre de Bouchaud
Dina livslånga vänner upprepar
sin beundran och önskar
dig stor framgång, min kära Beck
Magdeleine de Bouchaud
« Cardeline »
samt Julia Becks
« lilla drottning »
Wilhelmine de Bouchaud
Paris 30 juni 1925»)
Madeleine de Bouchaud belönades 1923 med Académie française Prix Montyon, instiftat 1772 och 1926 tilldelades hon Grand prix du roman de l’Académie française. Både hennes och hennes makes böcker ges löpande ut i nytryck. Pierre och Madeleine de Bouchaud har fått två berömda blomsorter uppkallade efter sig; år 1900 en klematis vid namn ”Comtesse de Bouchaud” och 1904 en näckros (nymphea) vid namn ”Comte de Bouchaud”. I Pierre de Bouchauds hemstad Chasselay finns ett bibliotek uppkallat efter honom, Bibliothèque Pierre de Bouchaud.
År 1875 anlade den franske advokaten och hortonomen Joseph Bory Latour-Marliac (1830-1911) en näckrosdamm i sitt hem i Le Temple sur lot i Aquitaine, världens första artificiella näckrosdamm, idag ett museum och handelsträdgård. Latour-Marliac inledde där experiment med att korsa den europeiska vita näckrosen, Nymphaea alba, med exotiska färgrika arter, bland annat importerade han röda näckrosor från sjön Fagertärn i Sverige. Hans korsbefruktningar ställdes ut på Världsutställningen i Paris 1889, där de skapade sensation. De väckte Claude Monets uppmärksamhet och Latour-Marliac kom sedermera att assistera honom i skapandet av de berömda näckrosdammarna i Monets hem i Giverny. Monets första målning med näckrosor som motiv, ”Nymphéas”, tillkom i Giverny 1897. Eftersom Julia Beck var representerad på den svenska avdelningen på Världsutställningen 1889 torde hon ha haft tillfälle att beskåda Latour-Marliacs näckrosor. Julia deltog med ett landskap från Normandie, ”La mare aux Saules”, vilket köptes av den kände skriftställaren Edmond Haraucourt (1856-1941).
Näckrosbladets rörelser under påverkan av vind och vattenströmmar och de olika färg- och ljusskiftningar som därav uppstår, fångade redan pre-impressionisternas intresse. De tolkades som en symbol för naturens ständigt pågående förändring. Näckrosblad kan sägas utgöra en länk mellan vatten och himmel och deras glatta och ofta fuktiga ytor återger reflexer såväl av strömningar i vattnet som himmelens luminescens.
Omkring 1860-65 avbildade den kände franske fotografen Eugène Cuvelier (1837-1900) en naturlig näckrosdamm i Barbizon, en av de tidigaste kända avbildningarna av en näckrosdamm. Cuvelier var nära vän med konstnärer verksamma i Barbizon såsom Jean-Baptiste Camille Corot, Charles-François Daubigny, Théodore Rousseau, Jean-François Millet och deras arbeten kom att influera varandra.
Se hela samlingen här »
Bläddra i den tryckta katalogen här »