Klassiskt & Asiatiskt
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 9-11 december 2020
Nr. 363 Carl Larsson (1853‑1919). ”Brita och jag”. Monogramsignerad C.L. Tuschlaverad etsning, 62,5 x 25,5 cm.
Med påskrift verso: ”Tillhör Knut Sandell Bergshyddan Dufbo”.
Etsningen är upptagen i Hjert & Hjert 37. 1896. Mycket sällsynt. Tryckt i maximalt 15 exemplar.
100.000 – 150.000 SEK
€ 10.000 – 15.000
Arthur R. Engström, Stockholm, vid 1953.
Bukowskis Auktioner, Stockholm, 27 november 1996, kat. nr. 113.
Åmells konsthandel, Stockholm.
En värmländsk industrifamiljs samling, förvärvad av ovanstående.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Larsson – Minnesutställning”, 1953, kat. nr. 172a.
Ulwa Neergaard, Carl Larsson. Signerat med pensel och penna, 1999, upptagen i katalogdelen under år 1895, kat. nr. 640 som lavering.
Etsningen är utförd efter akvarellen ”Brita och Jag” från 1895, tidigare i Fürstenbergska galleriet, numera i Göteborgs konstmuseum (inv. nr. F 72). Motivet tillhör ett av Carl Larssons allra mest omtyckta. Auktionens exemplar är unikt då Carl Larsson utvecklat den genom sin lavering i olika grå och vita toner.
Carl Larsson beskrev själv i Larssons sitt arbete med denna bild: ”Så där fick jag tag i ungen, och så kommo vi händelsevis framför spegeln. Hvilket motiv! Utan att släppa Brita ordnade jag ett staffli, fick fatt i ett papper och grep en penna. Och, ih, hvad det var roligt, tyckte Brita – fem minuter. Det öfriga af sittningen, som varade en vecka (det vill säga vi sofvo om nätterna och då släppte jag mitt tag) gallskrek hon. Tänk, med denna lilla vildkatta klösande tjutande luggande (ja!) och sparkande, och att då med säker hand och säkert öga draga linjerna med tusch och penna. Jojomen ni. Och så min vänstra arm, som blef rentaf förlamad. Detta var ett rekord i sitt slag. Åtminstone enligt min egen blygsamma mening”.
Brita var Karin och Carls femte barn, född en vårdag 1893 i Marstrand, där Larssons vilade upp sig efter Carls lärarperiod på Valands i Göteborg. Han kallade henne för ett solskensbarn, och hon är kanske mest känd för det svenska folket som den rosenkindade flickan i röd klänning med juläpplen på Iduns omslag. Det ifrågasattes aldrig att Karin och Carls döttrar skulle få en utbildning och Brita blev sjukgymnast. Karin hade i sin tur tidigt vetat att hon ville måla och fick tillåtelse av sina föräldrar att studera vid Konstakademien och sedan åka till Paris. Det var i konstnärskolonin i Grez-sur-Loing som Carl och Karins kärlekshistoria började. Den unge Carl Larsson hade som så många andra lämnat Stockholm efter sina studier vid Konstakademien för att finna lyckan och inspirationen i konstmetropolen Paris. Tillsammans med Ernst Josephson bar det av söderut men väl där hade han fått kämpa med fattigdom, sjukdom och depression när han uppgiven följde med Karl Nordström till Grez. Carl och Karin hade förälskat sig i varandra och när Carl förklarat sin kärlek uppmanade hon honom att först fråga hennes föräldrar, varpå Carl genast författar ett brev: ”Herr och Fru Bergöö. Jag gör pinan kort: Jag älskar Er dotter!”. Efter ett brev från Adolf Bergöö med positivt besked kan så Carl Larsson och Karin Bergöö kungöra sin förlovning på Karins födelsedag den 3 oktober 1882.
Carl Larsson förknippas av många med sina porträtt och bilder av barnen i hemmet. Han hade tidigt utfört porträtt av barn på beställning, men uppmuntrad av Pontus och Göthilda Fürstenberg började han måla sina egna barn. Vilken skattgruva! I ”Brita och jag” har han lyckats med ett dubbelporträtt av aldrig tidigare skådat slag – han fångar den tillfällighet och direkthet i vilken kompositionen tillkom. Konstnären och hans dotter befinner sig bara ett par steg från spegeln, i bakgrunden syns en delvis panelklädd vägg med en hylla dekorerad av bland annat små japanska figurer, en antydan till Carl Larssons intresse för den japanska konsten. Även det högsmala formatet och de tydliga konturerna för tankarna till japanska träsnitt. I miljön finns också en stol, ett skåp och ett 1700-talsporträtt av en man. Carl och Karins lilla solskensbarn ser så där härligt busig och livlig ut som bara en 2-åring kan göra. Hennes balansakt på faderns trygga axlar har för evigt skrivit in de båda i den svenska konsthistorien.