962. Carl Fredrik Hill (1849‑1911). Högsommar – Frankrike.
Olja på uppfodrad duk, 94 x 115 cm.
I livsdramat Carl Fredrik Hill markerar året 1877 en vändpunkt. Våren och sommaren firar han sina största triumfer, det är då han målar de blommande fruktträden och utsikterna över Seines stränder. Sedan tar hans konst en annan inriktning – och under hösten går han in i en djup psykos.
Den nu aktuella målningen, Högsommar, präglas av förändringarna. Den domineras av ett väldigt, mörkt träd med avskuren krona. Runtomkring utbreder sig solbelysta gröna ängder. Ett system av häckar och planterade träd linjerar upp landskapet. Himlen är orolig och molnen skockar sig på ömse sidor om det mörka trädet. Högsommarens djupa blå skymtar i några glipor, men rymden fylls också av virvlande färgstoff, orange och gula små slingor som tycks komma direkt ur oljefärgstuben. Vi blir påminda om att vi befinner oss i närheten av Paris och i impressionismens era.
”Tänk er en smutsig yta, som på nära håll ger intryck av sophög!
Man ser rakt intet däri. Men gå på afstånd, och luften och ljuset
och färgen spelar och tingen får sin form. Det är vad man kallar realism,
verkan. Och det är för framtiden den enda möjliga målningen.”
Carl Fredrik Hill i brev till systern Marie-Louise från Frankrike, sommaren 1876.
Hill hade från början en mera konventionell inställning än de radikala franska konstnärerna, men han såg säkerligen deras andra utställning i Rue Péletier, och han gjorde också ett besök hemma i Manets ateljé. Men han ställde aldrig ut med impressionisterna, som det ibland hävdats. Han strävade efter ett officiellt erkännande och ville få sina målningar utställda och uppmärksammade på Salongen.
När tiden närmade sig för att lämna in nya verk till bedömning öppnade sig emellertid en annan möjlighet. Det handlade om en Världsutställning som skulle ordnas i Paris i början av nästa år. Med hjälp av sina svenska kontakter, framför allt akademidirektören Johan Boklund, hoppades Hill att bli representerad här, med arton stora målningar! Högsommar var tänkt att bli ett av dessa mästerverk.
I breven hem till familjen i Lund berättade Carl Fredrik om sina ambitioner och sin kamp för att bli färdig med uppgiften. Men satsningen var övermäktig, och han havererade. Ett par veckor in på det nya året var hans sinnestillstånd så dåligt att hans konstnärsvänner tog hand om honom och ordnade en transport till Dr. Blanches klinik i Passy där han fick stanna i två år för vård. Ironiskt nog lockade de honom att följa med på turen genom att utlova ett besök på Världsutställningen. En enda av hans tavlor ställdes ut, de andra blev kvar i ateljén.
Med hjälp av breven hem kan vi också identifiera flera av dessa målningar. En av dem är den kända ”Syster Anna”, som nu tillhör Nationalmuseum, en annan är ”Skogsinteriör” som finns på Kulturen i Lund. I samlingen ingick av allt att döma också den nu aktuella målningen Högsommar.
Sten Åke Nilsson
Professor emeritus i Konstvetenskap