Auktion: Klassiskt
Till katalogen
Klubbades för 6.000.000 kr vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 11-14 juni 2019
Nr. 891 August Strindberg (1849‑1912). Blommande mur. Olja på duk, 51,5 x 36,5 cm.
Sannolikt utförd år 1903.
A tergo med målning, kopia efter Bruno Liljefors ”Kråkor” från 1891 (Göteborgs konstmuseum, tidigare i Pontus och Göthilda Fürstenbergs samling), enligt uppgift signerad med initialer C.G.G-N [Carl Gustaf Gustafsson?].
Med stämpel på spännram: ”Färghandelsaktiebolaget Herm. Håkanson”.
4.000.000 – 6.000.000 SEK
€ 376.000 – 564.000
Nordén Auktioner, Stockholm, 27‑28 maj 1999, kat. nr. 273.
En betydande svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Millesgården, Lidingö, ”Per Ekström – August Strindberg: yttre och inre landskap”, 2000, kat. nr. 22.
Kalmar Konstmuseum, ”Per Ekström – August Strindberg: yttre och inre landskap”, 2000, kat. nr. 22.
Tate Modern, London, ”August Strindberg. Painter, photographer, writer”, 17 februari-15 maj 2005, kat. nr. 52.
Göteborgs konstmuseum, ”August Strindberg”, 24 november 2012‑24 februari 2013.
Olle Granath (red.), August Strindberg. Painter, photographer, writer, utgiven i samband med utställning på Tate Modern 2005, upptagen som kat. nr. 52, samt avbildad s. 76.
Per Dahlström (red.), August Strindberg, utgiven i samband med utställning på Göteborgs konstmuseum 2013, avbildad s. 10.
Göran Söderström, Strindbergs måleri, 2017, omnämnd s. 361, avbildad s. 309, upptagen som nr. 112 b.
August Strindberg har i självbiografin ”Tjänste-kvinnans son” skildrat tillkomsten i Uppsala 1872 av hans allra första oljemålning: ”Han tog ur en illustrerad tidning en teckning, som föreställde en slottsruin, och den kopierade han. När han fick se den blåa färgen verka som en klar himmel blev han gripen av sentimentalitet, och när han sedan trollade fram gröna buskar och en gräsmatta blev han outsägligt lycklig, som om han ätit haschisch.”
”Det lyckade första försöket” var en mycket anspråkslös liten amatörmålning som försågs med den omständliga titeln: ”Ruin efter Slottet Tutborn i Skottland der Maria Stuart sutit fängslad”. Det som ger målningen intresse är den vikt som Strindberg själv uppenbarligen lade vid den. Signaturen på baksidan är nästan lika stor som målningen: ”August Strindberg / pinxit 72 i Febr”. Förlagan var en engelsk gravyr från 1832 som föreställer en slottsruin i Staffordshire. Ett karaktäristiskt inslag både i gravyren och i målningen är den rika grönskan som toppar det delvis raserade murverket. Strindbergs målning är försvunnen sedan den uppenbarligen såldes i Tyskland under mellankrigstiden av dåvarande ägaren, hans svärsons andra hustru. Det finns dock ett tydligt foto bevarat, liksom en noggrann beskrivning av färgerna, så att målningen och dess färger har kunnat hjälpligt rekonstrueras.
En rad antydningar i senare brev och manuskript gör det troligt att Strindbergs första målardrömmar låg ganska långt tillbaka i tiden. Det första lyckade försöket tycks nu ha gett honom tillförsikt att ge sig i kast med måleriet. Vad som främst lockade honom var färgernas förmåga till omedelbar illusionism, den skenbara enkelheten att i målningen ge uttryck åt en stämning. Efter att strax därefter ha återvänt till Stockholm gjorde han de följande två åren många försök att uttrycka sig i måleri, men tyckte sig inte kunna uppnå det han önskade. Den första målningen kom han ändå, sannolikt av sentimentala skäl, att behålla resten av sitt liv ända fram till flykten till sista bostaden i Blå Tornet i Stockholm. Han skulle under sina senare målningsperoder flera gånger återvända till motivet. Första gången han vänder tillbaka till motivet är i målningen ”Ruin”, Paris-Passy september 1894. Här är ruinen tillbakadragen till högra halvan och av det urprungliga motivet känner man främst igen det välvda fönstret i övervåningen.
Återigen, denna gång i starkt upplöst form, återkommer han till motivet i oktober samma år på Hotel des Américains nära Luxembourgträdgården i målningen ”Fantasilandskap”. Det blev ett av de sista konstverken han utförde innan det långa uppehållet från måleriet efter Infernokrisen.
När Strindberg i samband med den första brytningen med tredje hustrun Harriet Bosse 1901 i Stockholm börjar måla igen återkommer han gärna till tidigare motiv, men nu i helt annan stil, och i större format. Karaktäristiskt för flera av hans målningar från den här perioden är utförandet på höga och smala målningsdukar. Den nu aktuella version av den grönskande ruinmuren som han målar, ”Blommande mur” sannolikt utförd år 1903, har inte mycket kvar av ruinens former, utan blir närmast en stenmur upptill överklädd med torv och till vänster med rosa rosor, till höger vallmor. Vallmorna hänger samman med skådespelet ”Ett drömspel”, som han 1902 ville skulle spelas innanför en stående ram av vallmor, sömnens traditionella blomma. Till vänster skymtar man ett par diagonala rasmurar, inte mycket annat påminner om den ursprungliga målningen, utom grönskan på marken. Tidsmässigt hör ”Blommande mur” samman med en annan målning från 1900-talets början; ”Rosendals trädgård II” utförd år 1903, som nu finns i Göteborgs konstmuseums samlingar.
Som de flesta konstnärer målade Strindberg ibland över versioner som han inte var nöjd med, eller använde baksidan för en ny målning. I två fall tycks han dock ha ställt undan duken för att användas igen. Den ena innehöll den första 1900-talsversionen av ”Fyrtornet” 1901. Dukens andra sida skulle senare av en målare Carlsson användas för en kopia av ett Tjäderspel. Sedan duken 1977 återigen vänts skulle den lustigt nog bli den första Strindbergsmålning som på auktion nådde ett riktigt högt pris: 15,6 miljoner kronor. Den andra var den nu aktuella målningen ”Blommande mur”. Senast inför flytten från Karlavägen 1908, har Strindberg gett bort de båda ganska dyrbara uppspända dukarna till någon annan målare för återanvändning. I det här fallet tycks mottagaren ha varit yrkesmålaren C. G. Gustafsson i Vasastaden. Denne vände duken och målade på baksidan kopian av Bruno Liljefors populära målning ”Kråkor” från 1891. För att passa in i en befintlig ram tog han ner den ursprungliga målningen upptill med cirka tre centimeter. Målningen ”Blommande mur” återupptäcktes i slutet av 1990-talet, efter drygt nittio år i glömska. Inför försäljningen år 1999, genom Nordén auktioner, återställdes och vändes duken åter rätt så vi nu kan uppleva Strindbergs intagande blommande mur.
Stockholm i maj 2019
Göran Söderström