Specialauktion: Ulf Trotzig
Till katalogen »
Med svepande långa penseldrag och en intensivt uppdriven färgskala fångade Ulf Trotzig den expressiva naturen och fyllde sina dukar med en makalös känsla av kraft och energi. Han målade med en nerv, sprungen ur människans inre, för att förmedla sambandet mellan naturens atmosfär, fåglarna och människan. Han målade stort och känslosamt, i väldiga dukar som tar för sig och med en sällan skådad expressivitet fyller han ett tomrum i vår svenska konstvärld. Här blir Ulf Trotzigs konstnärskap särpräglat och unikt, med en internationell verve där färger och former förenas av den sinnliga känslans extatiska innebörd.
Ulf Trotzig arbetade tematiskt med några få motivval som följde honom genom hela konstnärskapet; trädet, fågeln och kvinnan. Landskapet med de vida slätterna har varit den stora inspirationen, alltifrån ungdomens år i Frankrike till de skånska vidderna och det öländska Alvaret som har förenat hans känsla för den väldiga naturens kraft. Den vinande vinden sveper genom trädkronorna, här lyfter eller störtar fåglarna fram med sanslös kraft och fart och här rör sig den sårbara människan mot oanat äventyr. Vi möter en konstnär som målar genom känslorna, för utan känslan – ingenting.
Thomas Millroth skriver i Ulf Trotzig: måleri från 1988: ”Ulf Trotzig målar den sinnliga skönheten, men den har en äventyrlig karaktär och inget av länstolens bekväma dåsighet. Linjeskriften är mycket vital, men den äger också nervositetens energi. Hans bilder består inte av böljande arabesker. Skönhet verkar vara något för Ulf Trotzig att kasta sig in i, tränga in i, utsätta sig för. Våga.
Här finns den hudlöses passion och den ömsintes nakenhet…”.
År 1925 föddes Ulf Trotzig i Föllinge i Jämtland. Familjen flyttade efter några år till Kristianstad och tidigt visades hans konstnärliga talang. Efter avlagd studentexamen påbörjade han studier vid Valands Målarskola i Göteborg där han inledningsvis har Nils Nilsson som lärare och därefter Endre Nemes. Studietiden på Valand varvas med studieresor till Frankrike, Italien och Spanien där han finner stor inspiration till det egna konstnärskapet. Kontinenten lockar och tillsammans med hustrun Birgitta bosätter det unga paret sig i Frankrike under början av 1950-talet och blir kvar i närmare tjugo år. Tiden varvas med somrar på Öland och Ulf Trotzig ställer ut såväl i Frankrike som i Sverige och Danmark, där hans första framgångar noteras. Douglas Feuk besökte familjen Trotzig i Villiers-le-Bel 1966, vilket publicerades i ett reportage i Göteborgs Tidningen den 29 augusti där han skrev att målningarna var ”fyllda av samma blonda ljus som naturen utanför. Ulf Trotzigs måleri är naturassocierande, men det är inte föreställande i vanlig mening. Han ger snarare abstrakta och luftiga impressioner av sina naturupplevelser.”
Präglad av ett nyfiket och evigt sökande personifierar Ulf Trotzig det levande konstnärskapet som förändras och berikas över tid. Auktionen som består av 53 målningar ur konstnärens kvarlåtenskap bjuder på verk från hela produktionen, alltifrån 50-talets tidiga stilleben och målningarna tillkomna under 60-talets första år vilka präglas av den abstrakta expressionismen och vidare in i de följande decennierna till de sista verken tillkomna under 2010-talet. Energin kommer från konsten, från människorna och naturen. Landskapet är oftast det samma – slätten med den låga horisonten nära havet. Den öppna naturen där himmel möter hav och jord, där vinden sveper fritt över och igenom allt den möter och uppfyller sin värld med kraft och inspiration. Men här finns också spår av det oberäkneliga och spontana, det flyktiga som så lätt flyger förbi och är lätt att missa, som Millroth beskriver: ”Ulf Trotzigs målningar är inga landskap, men det är inte fel att kalla dem landskapslika. Det är inga enkla synminnen, snarare erinring laddad av känsla. Därför finns det en närhet mellan yttre och inre landskap. Gränsen är inte skarp. Flera gånger har Ulf Trotzig sagt, att han vill måla som vinden blåser genom trädkronan. Det är inte själva trädets form han intresserar sig för, snarare den rörelse som hela trädets massa åstadkommer, då vinden klyvs av det; eller för den delen den rörelse målaren känner då han betraktar dess väldighet.”
Vissa verk förefaller helt abstrakta, i andra ser vi tydligare former eller spår av dem. Former som fåglarna, träden, allén, vattendragen och fallen, vassruggarna och människan, ibland i sällskap men oftast ensam. En målares uttryck är nära besläktat med dennes temperament och livssyn, om detta har konstnären själv beskrivit för Thomas Millroth: ”När man plötsligt inte vet om det blir någon bild eller om det skall bli en helvetes sörja. Det är något ögonblick däremellan som är oerhört koncentrerat, där man håller på att tappa det, men då det plötsligt skall bli en bild. Själva situationen när man är där, den både älskar och hatar jag. Jag vill inte ha det så att jag nödvändigtvis skall göra den där grejen nu och samtidigt vill jag ge mig på den. Det är väl någon sorts expressionism i själva sättet att arbeta. Expressionism och expressionism!? Det är ett sätt att uppfatta världen egentligen!”.
Ulf Trotzigs karriär spänner över mer än ett halvt sekel. Otaliga är de utställningar i såväl Sverige som utlandet som genomförts under dessa omvälvande decennier. Tryggt har Ulf Trotzig lotsat sitt levande konstnärskap vidare på ett inspirerande sätt som influerat såväl publik som efterföljande konstnärsgenerationer. Själv har han i samband med en utställning på Vida Konsthall beskrivit sitt skapande på följande sätt:
”’Att söka ett tillstånd av oavlåtligt uppbrott.’ ( C.J L. Almquist )
I över sextio år har jag ägnat mig åt att måla. Häromdagen fann jag denna formulering av Almquist, som på ett knivskarpt sätt blottade vad jag sysslat med under ett långt liv. Ändå måste jag när jag nu ser tillbaka på vad jag egentligen målat, konstatera att det i stort sätt är tre motiv som jag upprepat i oändlighet: fågeln, kvinnan och trädet – det är de verktyg jag använt för att förklara mitt eviga otåliga sökande efter ett svar, ett ständigt undflyende svar.
Fåglar har fascinerat mig så länge jag minns. Jag erinrar mig en episod från kanske sex – sjuårsåldern. En god vän besökte mina föräldrar, och jag hörde honom yttra medan han såg upp i himlen: ’Egendomligt, i den här staden tycks kajorna öva sig i konstflygning!’ Detta yttrande fastnade i barnets minne. Jag spekulerade mycket omkring detta: då måste kajorna här vara olika dem där han kom ifrån, alltså finns det olika kajor, alltså kan fåglar av samma sort vara olika.
Denna barnsliga tanke har på något sätt följt mig genom livet – en insikt om att allt ständigt är annorlunda och outgrundligt, mitt eget panta rei, min egen version av den gamle greken Herakleitos beskrivning av världen, ’allt flyter’.
I mitt liv har de tre motiven återkommit periodvis. På läroverket kallades jag för kråkmålaren, inspirerad som jag då var av Liljefors. Under Valandstiden var det kvinnan, Cezanne, Bonnard och Matisse var mina förebilder. Från sextiotalet och fram till nu har fåglarna dominerat ibland och kvinnorna periodvis.” ■