Klassiskt
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 15-18 juni 2021
Nr. 674 Julia Beck (1853‑1935). Vid stenmuren. Signerad och daterad Julia Beck Grèz 83. Olja på duk, 77 x 107,5 cm.
Med påskrift på spännram: ”IX Blanchs konstförening Höstdag” samt med transportetikett på spännram daterad: ”Paris 23 juin 83, Destination Bourron, Gare de départ Paris”.
600.000 – 800.000 SEK
€ 59.000 – 79.000
Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm, ”Julia Beck”, 2013.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Grez-sur-Loing – Konst och relationer”, 2019, kat. nr. 4.
Kåa Wennberg, Brev från Julia Beck, 2013, avbildad uppslag s. 56‑57.
Karin Sidén och Carina Rech (red.), Grez-sur-Loing – Konst och relationer, 2019, upptagen i verksförteckningen s. 251, samt avbildad s. 178.
Under 1880-talet var målet för varje svensk konstnärsaspirant studier i Frankrike och via Paris gick vägen för många vidare till den lilla byn Grez-sur-Loing på den franska landsbygden. Konstnärskolonin, bestående av i huvudsak skandinaviska målare, blev för många en givande och inspirerande miljö som verkade förlösande och formskapande för merparten av de som vistades där. Gemenskapen var viktig, men avgörande var nog ändå ljuset och kontakten med det franska friluftsmåleriet. I Grez’ trädgårdar och omgivningar fångade konstnärerna vardagen på sina dukar och skissblock. Ibland fick byns franska invånare stå modell, andra gånger vara det en konstnärskollega och vän som avbildades i den fridfulla pittoreska miljön.
Julia Becks resa mot Frankrike började redan när hon efter Slöjdskolan blev antagen som elev vid Konstakademien 1872. Den så kallade fruntimmersavdelningen vid Konstakademien hade öppnat 1864 och där träffade hon andra konstnärer såsom Jenny Nyström, Eva Bonnier och Karin Bergöö. När hon 1878 kom till konstmetropolen Paris var hon en självklar del av den kvinnliga konstnärskretsen som också innefattade bland andra Hildegard Thorell, Anna Norstedt och norskan Harriet Becker. Staden lockade med studier vid Académie Julian och Académie Colarossi, som båda välkomnade kvinnliga studenter. Här blev hon elev till Léon Bonnat och Léon Gérôme. Paris erbjöd ett rikt konstutbud och utställningsmöjligheter samt för de kvinnliga konstnärerna en större frihet både konstnärligt och privat.
Sommaren 1882 föreslog Richard Bergh att Julia Beck och Karin Bergöö skulle åka till Grez-sur-Loing eftersom de ville ut på landet. Grez hade de redan under studietiden mött i Stockholm genom ett av Oscar Törnås verk därifrån som fanns på Konstakademiens kvinnliga avdelning och som flitigt kopierades. De tre åren som Beck kom att spendera där kommenterade hon senare själv; ”detta var den viktigaste tiden för henne som konstnär, ty här kunde hon gå ut med sitt staffli i det fria och måla av landskapet”. När Julia Beck och Karin Bergöö, tillsammans med Lydia Wigert, Emma Löwstedt och Hildegard Thorell anlände till Grez-sur-Loing, en knapp två-timmarsresa med tåget från Paris, blev de en del av en koloni bestående av de svenska konstnärerna Carl Larsson, Karl Nordström, Richard Bergh, Nils Kreuger, Theodor Lundberg, Carolina Benedicks Bruce, Lisen Lemchen, Gerda Rydberg (senare Tirén) och Johan Tirén liksom norrmännen Christian Krohg och Christian Skredsvig bland många andra. De flesta målarna hade tagit in på Hôtel Chevillon och Pension Laurent och kombinerade sitt konstnärliga arbete under dagarna med frukostar, middagar, fester av olika slag och utflykter. Inspirationen och livsglädjen flödade!
Den lilla byn Grez vid floden Loing med sina 600 invånare levde upp under det sena 1800-talet då den besöktes och befolkades av skandinaviska och amerikanska konstnärer. Även musiker och författare bidrog till mötesplatsens dynamik och karaktär. Denna vackra och stillsamma ”village” blev en tillflyktsort som för alltid finns inskriven i svensk konsthistoria då den blev mötesplatsen för det franska friluftsmåleriet i den svenska konsten. Det är i denna avspända och anspråkslösa miljö som det skapas mästerverk. Det finns ett nästan overkligt ljus i konstverken som tillkommit i Grez – det är som att det skira vårljuset aldrig försvinner utan i stället blir ljuset milt förtonande. Georg Nordensvan beskrev sina intryck från sitt besök i Grez-sur-Loing 1883: ”Grez var en liten idyll, där motiver bjödo sig vart man såg i trädgårdar, unga fruktträd, blomsterprakt och köksväxter, stränder med terrasser och spaljéer, med gamla lusthus och bryggor, flod med kvarn och små vattenfall, sol på vita murar, gubbar i träskor, gummor i bindmössor, flickor i solsken, höns och ankor, betande boskap och dungar, åker och skog.”
I denna miljö tog Julia Beck med sig sitt staffli och avbildade det hon såg framför sig. Hon förklarade senare vikten av att just stå framför motivet: ”Taflan måste vara målad helt och hållet ute i naturen. Endast därigenom kan den rätta stämningen åstadkommas”. I auktionens stämningsfulla verk ser vi en köksträdgård med sommargult gräs, gröna kålhuvuden och en kvinna som blickar ut över landskapet vid en mur. Här fångar Julia Beck det franska ljuset i en stilla stämning av eftertanke. Vi möter realismens skimmer, i något slags vemodsstämning som även dröjde sig kvar i hennes disiga flod- och vattenbilder vilka snarare närmade sig impressionismens strömningar. I auktionens verk syns en länk mellan det franska och skandinaviska måleriet vid 1800-talets slut där mildhet och allvar möts i ett vänskapsporträtt. Oavsett vem den avbildade är så representerar hon den skandinaviska konstnärinnans utveckling i och möte med den franska landsbygden som skulle ha en stor inverkan på henne och hennes konstnärsvänner för evigt. För Julia Becks vän och kollega Karin Bergöö blev mötet med Carl Larsson i Grez livsomvälvande och satte på sätt och vis punkt för hennes fortsatta karriär som målarinna. I andra fall blev äktenskapet inget hinder för fortsatt konstnärsutövning som exempelvis för Emma Löwstedt-Chadwick, och i några få enstaka fall, som för Jenny Nyström, var det kvinnan som fick bli familjens strålande stjärna och försörja familjen. Julia Becks liv blev utan äktenskap och beroendeställning till en man – hon gick sin egen väg både konstnärligt och privat.
Karin Sidén framhåller Julia Beck som en av de konstnärer, vid sidan av Carl Larsson, som i synnerhet utvecklades under hennes kreativa år i Grez. I publikationen till utställningen ”Grez-sur-Loing – Konstnärer och relationer” vid Prins Eugens Waldemarsudde från 2019 skriver Sidén: ”Till de konstnärer som med exceptionell koloristisk känslighet, och med valörmåleri, skildrade naturen i och omkring Grez, hörde Julia Beck.” Många av hennes kollegor och vänner återvände till Sverige men Julia Beck skulle senare bosätta sig i Vaucresson och spendera återstoden av sitt liv i Frankrike. Hon nådde stora framgångar och förärades den främsta franska utmärkelsen: Légion d’honneur (den franska hederslegionen).