Auktion: Klassiskt
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 16-18 juni 2020
Nr. 120 Carl Wilhelmson (1866‑1928) Spanjorska på balkong. Signerad C. Wilhelmson. Olja på duk, 91 x 53 cm.
Numrerad på spännramen: ”141”.
200.000 – 300.000 SEK
€ 19.000 – 28.000
Spanien är ett land som lockat många konstnärer. Vid 1800-talets mitt får Egron Lundgren ses som pionjär för de svenska, liksom efter honom Ernst Josephson och Anders Zorn som besökte södern och inspirerades. Alla fångade de exotiska miljöer och dess invånare. Vackra mörkhåriga skönheter i sina sjalar och solfjädrar speglade en värld långt ifrån hemlandet.
Carl Wilhelmson gjorde sitt första möte med Spanien tillsammans med vännen och konstnären Yngve Berg 1910. De skulle tillsammans återvända 1913 medan Wilhelmson ensam besökte landet 1920. Men i Wilhelmsons fall, till skillnad från sina föregångare, var det snarare det enkla och de fattiga som lockade. Han valde att avbilda folket, och i synnerhet kvinnorna – så som de var och i deras miljö. I ögonblicksbilder möter vi dem där de plockar i varandras hår, en mor med ett barn i sin famn, eller en samling personer på torget vid vattenpumpen. Trots att Spanien bjöd på vackra landskap, tjurfäktningar, åsnor och andra djur, var det ändå i huvudsak folket som lockade Wilhelmson. Wilhelmson och Berg fann enkla boenden och för en välkommen peng var det många runt dem som gärna stod modell.
I auktionens slående porträtt ser vi en kvinna på en balkong. En ”Carmen”, en fantasibild av den spanska kvinnan, men sedd från utlänningens föreställningsvärld. Hon har iakttagit något där utanför och vänder sig sakta emot oss. Hon har en svart sjal om axlarna och hennes mörka hår pryds av en stor röd blomma. Kanske står hon där med handen på det gröna räcket som ett tecken på en längtan ut, efter något utanför hemmet, eller också har hon just hälsat på någon nere på gården. Livet utanför är närvarande trots den intima bilden från hemmet.
Med känsliga valörer fångar Wilhelmson likt ett fotografi en kort stunds alla intryck. Det finns ett innerligt uttryck som också upplevs som otvunget. Wilhelmson var en konstnär obunden av det konventionella och han var fast rotad i det egna uttryckssättet i sina naturliga avbildningar. Samma allvar som möter oss här finner vi också i hans bilder från västkusten med söndagsklädda kyrkfolk i båt, porträtt av fiskare, liksom midsommarfirare i Fiskebäckskil.
Carl Wilhelmson räknas till en av våra främsta svenska konstnärer. Han började den konstnärliga banan som litografilärling, men fortsatte sedan utveckla sin konstnärliga talang vid Slöjdföreningens skola, liksom vid Valands konstskola. Efter utlandsstudier blev han lärare och professor vid både Valand och Konstakademien. Dessutom startade han en egen målarskola i Stockholm. Han sades vilja påverka sina elever så lite som möjligt och istället få dem att finna sitt eget uttryck och säregenhet. Det sista är särskilt utmärkande för Wilhelmson själv. I ofta tunt pålagda färgskikt, finner konstnären en sanning genom ljusskildringen. Återhållsamheten i färgen låter ljuset ge liv åt målningen. Hans situationsbilder blir folklivsskildringar helt i Konstnärsförbundets anda. I ett ljusuppluckrat måleri med närbelägna valörer lyckas Wilhelmson finna sin egen väg.