Special: Amadé Barth
Se alla verk
Amadé Barth liv slutade alltför tidigt då han endast 27 år gick bort i tuberkulos. Enbart omkring 30-40 målningar är kända av honom, och ännu färre teckningar. Nationalmuseum och Moderna museet i Stockholm har fem teckningar i sina samlingar, varav en donerades till museet 1952 av den berömda konstsamlaren Thorsten Laurin (1875-1954) (NHM 89/1952). Uppsala Auktionskammare presenterar nu ett antal teckningar, blanktekniker och en oljemålning av Amadé Barth i kvalitetsauktionen 23 mars.
År 1979 ingick flera av Barths verk i den banbrytande utställningen Neue Sachlichkeit und Surrealismus in der Schweiz 1915-1940 vid Winterthur Kunstmuseum i Schweiz. De mest omfattande biografierna om Amadé Barth är M. Geroes Amadé Barth, i Das Werk: Architektur und Kunst, Vol. 15/2, 1928, Amadé Barth, Antirevolutionär konst, i Paletten, 1-4, 1952 och Otto G Carlsunds Amadé Barth, i Otto G Carlsund skriver om konst, 1988, ss. 118-122. Barths första och enda utställning hölls vid Bernheim Jeune i Zurich våren 1922. Minnesutställningar hölls vid Galerie Granoff i Paris under februari 1928 och vid Galleri Färg och Form i Stockholm under 1944, liksom i Göteborg under samma år. Flera, om inte alla de nu aktuella verken visades vid denna utställning.
Efter sina studier vid Kunstgewerbeschule i Zürich for Barth till Paris 1920 där han mötte sin blivande fru, den svenska konstnären Signe Pettersson (1895-1982), dotter till godsägaren och landshövdingen Fredrik Pettersson och Wendela von Essen. Pettersson hade anlänt till Paris samma år och studerade för André Lhote vid Maison Watteau. Samma år avporträtterades Signe Barth av Edvard Munch. Paret reste runt i Europa och besökte tillsammans Berlin, London och Florens. År 1924 ådrog sig Barth tuberkulos och fick råd av sin läkare att söka behandling vid sanatoriet i Tessin i södra Schweiz. Där ägnade han sig åt att måla landskap och det var även under denna period som några av hans vackraste oljemålningar tillkom. År 1926 kom han till Romanäs sanatorium utanför Tranås där han också dog senare samma år. Minnesutställningen vid Galerie Granoff i Paris år 1928 fick stor uppmärksamhet och recenserades av flera av de ledande franska konstkritikerna. Bland köparna fanns Musée Luxembourg i Paris som förvärvade en landskapsmålning från Tessin. En av besökarna av utställningen var den svenske avant-gardekonstnären Otto G. Carlsund (1897-1948). Barths konstnärliga värv fick ett stor och djup påverkan på Carlsund. Stilistiskt genomgick hans verk en förändring då han mötte Barths konst. I sin biografi om Barth från 1945 skriver Carlsund:
”Personligen minns jag så väl den soliga februaridag för sjutton år sedan, då jag slank in på Galerie Granoff för att se deras utställning. Vem Barth var hade jag inget begrepp om. Hans enstaka dukar på olika större salonger hade undgått mig. Men när jag fick se minnesutställningen, ett trettiotal bilder i samlad grupp, fick jag närmast en chock. Här fanns denna syntes mellan gammal och ny form, som vise män letat efter men aldrig funnit och som partiskt bevisade satsen om ”ars una”. Det var ett stycke tidskonst i tidlös fattning, en mänsklig, ateoretisk och på något sätt definitiv konst. Jag gjorde då ett noggrant studium och fann här alla de abstrakta och konkreta element som ett konstverk borde bestå av för att vara allmängiltigt. Pariskritiken var inte mindre entusiastisk. Från de tidningsklipp jag har framför mig i skrivande stund stiger en enstämmig lovsång upp till den döde konstnärens ära.”