Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion
10 – 13 juni 2025 »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 13 juni 2025
Nr 223 Tvättställ från Gustav III:s skonert Amphion (1778) Högklassigt gustavianskt stockholmsarbete av Pehr Ljung (1743‑1819, verksam som ornamentsbildhuggare i Stockholm, egen verkstad från 1777, kunglig hovbildhuggare från 1788). Skuren i solid mahogny. I form av pilaster med lesbisk kymation. Pilaster med påhängd vattencistern i kinesiskt kompaniporslin från kejsar Qianlongs tid med dekor i blåvitt. Cistern med kran i mässing. Krönande fleur de lys. Tillhörande bord för tvättfat utfört i antikiserande romersk smak med tre svängda, kopplade svängda ben med kannelyrer halvfyllda av rågax samt skurna avslutande bockfötter. Sargen med godronnerad kant och dekor av fleuroner. Bordet ursprungligen med tvättfat i porslin eller metall. Pilaster H 165, B 47,5 cm. Cistern H 54, B 26 cm. Bordet H 64,5, B 59 cm.
150.000 – 200.000 SEK
€ 14.000 – 18.000
Ursprungligen en del av inredningen i Gustav III:s skonert Amphion (1778).
(Möjligtvis) Robert Herman Küsel (1819‑1898), Duvnäs gård, Nacka, Disponent vid Gustavsbergs porslinsfabrik, magasinsförvaltare vid gamla Kungliga Teatern och kontorsskrivare vid Stockholms Auktionsverk, gift med Emilia Augusta (född Lund, 1844-1927).
Därefter deras son konstnären Ernst Küsel (1873‑1942), gift med Ingrid Margareta (född Ditzinger, 1881-?).
Därefter deras son Nils Küsel (1905‑1985), gift med Maj (född Zetterlund, 1919-2000), Sunnersta, Uppsala och Nacka, Uppsala.
Därefter i arv inom familjen till 2022.
Kolka, Finland, Kymmenedalens Landskapsmuseum, Gustav III:s tid – Svensksund, 28 juni-16 september 1990, s. 72, nr. 63, avbildad i färg s. 56 som ”Väggfontänen i Amphions salong”.
J. Af Sillén, En månad på Amphion. Minnen från sjötåget 1790 upptecknade af en deltagare, 1890.
A. Wiberg, Dag-Bok hållen på Kongl. Galär Flottan åren 1789 och 1790 samt Fångenskapen i Ryssland, 1967.
T. Lenk, Kungl. Skonerten “Amphion”. Ett apropos till Sjöhistoriska museets öppnande, i Land och Folk, årg. 1, 1938, ss. 1‑16.
G. Unger, Skeppsholmsbilder, 1946, s. 309 ff.
S. Fogelmarck, Amphion, konungens skonert, i Sjöhistorisk årsbok 1959‑1960, 1960, ss. 70‑94 samt Statens Sjöhistoriska museum meddelanden X, 1961, ss. 1‑27.
D. G. Harris, Fredrik Henrik af Chapman: den förste skeppsbyggnadsarkitekten och hans verk, 1998.
K. F. Liljeblad, Konserveringen & restaureringen av Amphion, 2007.
Den 22 juli 1779 deklarerade sekreteraren i nummerlotteriet, Carl Mikael Bellman, på Drottningholm ett hyllningskväde till drottning Sofia Magdalena i samband med det högtidliga firandet av hennes namnsdag:
Drottningholm din prackt förtjusar:
Alt en glättig känsla har;
Skyn är mörckblå, hög och klar;
Böljan glittrar, wädret susar,
Blomman rodnar frisk och swal.
Trädet skugg-rikt sig utsträcker,
Och med glesa löf betäcker
Göken, som i toppen gal
Morgon-Solen präktigt glimmar
Skogen dagas lång ifrån,
Och på wattnet Amphion
Med sin gyllne lyra simmar
Under trumslag, sång och skott
Verserna ger en glimt av både en ljuvlig sommardag och den kungliga miljön. Flera fartyg, bland dessa skonerten Amphion, låg för ankar på viken utanför slottet från vilka det sköts salut. Hedvig Elisabeth Charlotta av Holstein-Gottorp, Gustav III:s svägerska och senare drottning, berättar i sin dagbok hur man efter högtidlig kur såg en komisk opera på teatern och fortsätter:
”Efter spektaklets slut gavs det supé och illumination, under vilken i synnerhet kungens utmärkt vackra fartyg ”Amfion” visade sig i all sin glans. / Efter att ha tillräckligt hafva beundrat ”Herr Amfions” alla behag, drog vi oss alla tillbaka, ganska uttröttade af dagens ansträngningar.”
Amphion byggdes specifikt för Gustav III och hans gemål och var hans paradskepp. Skeppet saknade bestyckning. Drottningen, liksom kungen, hade egna hytter i anslutning till kajutan. Fartyget hade legat två somrar utanför Drottningholm, innan Sofia Magdalena i samband med firandet av hennes namnsdag hedrade det med ett besök.
Skeppet byggdes på Djurgårdsvarvet mellan september 1777 och sommaren 1778 efter ritningar av Henrik af Chapman (1721-1808). I Krigsarkivet bevaras en serie av ritningar av af Chapman som i detalj berättar om Amphions utformning samt i Sjöhistoriska museet tre med dessa överensstämmande men delvis noggrannare utförda ritningar. Där finns också en akvarell som utgör af Chapmans första presenterade utkast av fartyget, approberad av Gustav III den 24 augusti 1777 och signerad av af Chapman med inskriptionen ”Esquisse till et Turroma Fartyg för Hans Kongelige Mayestät at bruka på Mälaren”.
Skeppet är uppkallat efter den grekiska guden Amphion, son till Zeus och kung av Thebe, kulturens beskyddare. Skeppets galjonsfigur föreställer Amphion spelande på sin lyra. Namnet är troligtvis hämtat från en opera balett med samma namn, Amphion, som uruppfördes den 16 januari 1778 på kung Gustav III:s födelsedag på stora Bollhuset, tonsatt av den gästande sachsiske hovkapellmästaren Johan Gottlieb Naumann med libretto av Gudmund Göran Adlerbeth, baserat på fransmannen Antoine Léonard Thomas opera-balett Amphion från 1767 tonsatt av Jean Benjamin de Laborde.
Första dagarna i juli 1779 befann sig Gustav III i Karlskrona tillsammans med prinsarna Ferdinand av Braunschweig-Lüneburg, den dansk-norska drottningen Juliane Maries bror, och den dansk-norska generalissimus prins Ferdinand Karl av Braunschweig-Bevern. Man hade tidigare bevistat ett stort frimurarmöte på Maltesholm i Skåne och kungen ville passa på att visa upp för de kungliga gästerna vad flottbasen i Blekinge ägde av militära och marina sevärdheter. Bland dessa senare fanns att skåda kungens just färdigställda kustfartyg Amphion.
Claes Julius Ekeblad, den kände dagboksförfattaren, som hörde till kungens svit, berättar i ett brev till sin hustru Britta Horn den 2 juli 1778 om fartyget (Fogelmarck, op. cit., s. 3):
”Chapman a bati pour le conte du Roi un sorte de fregatte appelle Amphion de cette nouvelle construction, fait pour pouvoir aller dans le Melar, et même en mer en cas qu’il voulut aller en Russie encore une foi. / c’est un bijou pour l’ordonnance des appartements, puis qu’il y a tout un logement pour le Roi, un pour le Reine, pour des dames du palais et pour tout le monde, des dorures sans fin des peintures charmantes sur les lambris, bref on croirait etre dans le plus bel appartement a Stockholm.” (Chapman har för kungen byggt en sorts fregatt kallad Amphion av ny konstruktion, gjord för att kunna segla på Mälaren, och till och med till havet ifall han ville åka till Ryssland igen. / Det är en juvel för arrangemanget av kajutorna eftersom det finns ett helt boende för kungen, ett för drottningen, för damerna i slottet och för alla, oändliga förgyllningar och charmiga målningar på panelerna, kort sagt skulle man kunna tro du var i den vackraste lägenheten i Stockholm.”)
Ombord på Amphions däck gav Gustav III supé för sina kungliga gäster under ett soltält. Den allmänna entusiasmen för fartyget var stor och kungen bestämde sig, trots hovmarskalken von Dübens betänkligheter, för att företa den stundande återresan till Stockholm sjövägen istället för som officiellt planerats per vagn. Torsdagen den 2 juli avseglade Amphion från Karlskrona på sin jungfruresa under befäl av riksrådet Falkengren, amiral och president i amiralitetscollegium, tillsammans med en utvald svit av sex av rikets herrar. Det överflödande beröm som slösats på Amphions inredning och utsmyckning fick inte någon motsvarighet vid bedömningen av fartygets sjövärdighet. Resan till Stockholm kom att bjuda på flera äventyrligheter och det stod klart att Amphion inte tjänade sig för segling i öppna sjön. Hon var ju av konstruktören närmast tänkt att brukas i Mälaren.
Men även för färder på Mälaren visade sig Amphion under ogynnsamma omständigheter mindre sjövärdig. Den 17 september 1779 skulle Gustav III flytta över från Drottningholm till Gripsholm och han önskade företa den 7 mil långa färden ombord på Amphion. Storm och annan otjänlig väderlek fördröjde seglatsen och först den 21:a på kvällen kunde det på Gripsholm väntande hovet urskilja Amphions segel i fjärran. Kungen roddes iland med den likaledes av af Chapman ritade kungsslupen Vasaorden och förklarade sig helt tillfreds med att oförmodat ha fått tillbringa fyra dagar till sjöss. Hedvig Elisabeth Charlotta noterade i sin dagbok:
”Jag hoppas, att kungen för framtiden undviker detta verkliga farliga och obehagliga sätt att färdas, ty det kan lätt en vacker dag hända något olycka, så osäkert som hans fartyg Amphion är i synnerhet vid vissa vindar”.
Amphion hör intimt samman med svensk sjökrigshistoria. Under kriget mot Ryssland kom hon trots sina dåliga sjöegenskaper att användas som Gustav III:s stabsfartyg. Den 22 juli 1788 gick Gustav III ombord på Amphion för att resa till Finland. De dåliga erfarenheterna från tidigare resor upprepades och Amphion fick ligga för ankar på grund av motvind strax utanför Stockholm. Hedvig Elisabeth Charlotta har i ett brev till sin gemål, hertig Karl, lämnat uppgifter om detta:
”Äntligen tycktes vinden idag [den 26 juni] ej vara lika motig för kungen som den hittills varit, den är åtminstonde litet gynnsammare; tills nu har de varit alldeles omöjligt för honom att komma fram, allra helst som han far på ”Amfion”, som visserligen är ett präktigt fartyg att se på, men som visar sig alltmer och mer odugligt. Vi tillbringade hela dagen i onsdags hos kungen, som han ovillkorligen ville komma framåt, befallde han, att man skulle ro, men det vara alldeles omöjligt, och tre gånger måste man kasta ankar; alla de små jakterna lovade förbi; men Amfion var ur stånd att komma ur fläcken, detta förargade kungen, som redan skickat alla galärerna till Helsingfors och själv befinner sig ombord på ett transportfartyg, vilken jan dock lämnar så snart som möjligt för att gå ombord på ”Amadis”.
Amphion tog sig så småningom över Östersjön och den 2 juli anlände hon till Helsingfors. Konungen med svit och besättning uppgick till 150 man. Amphion kom under ryska kriget att följa den svenska skärgårdsflottan. Hon tjänstgjorde som kansli och bostad för kungen, staben och uppvaktningen och gjorde de korta resorna till platserna för de mera betydande sjöslagen i den finska skärgården; Fredrikshamn, Wiborgska viken och de bägge Svensksundslagen. Vid inga av dessa tillfällen var Gustav III ombord, han färdades på chefsgalären Seraphimerorden då han inte var i land. Under Anjalaförbundets dagar låg Amphion förtöjd utanför Kymmene gård. Gustav III bodde då på Amphion och för att känna sig säker mot upprorsmännen hade han låtit dra in landgångarna. Den bekanta överläggningen före det sista Svensksundslaget försiggick ombord på Amphion och det var i dess kajuta Gustav III lät meddela sitt beslut att anfalla, vilket resulterade i den svenska flottans största, ärofullaste och till sina verkningar mest avgörande seger. Det dagliga arbetet och audienser ägde rum på Amphion. Även belöningar i form av befordringar, hedersvärjor och dekorationer meddelades ombord på Amphion. Efter fredsslutet tog Gustav III avsked av sina officerare ombord på Amphion den 17 augusti 1790. Kungens hemresa skedde med Amadis. Amphion återvände från kriget till idyllen på Drottningholm och den 7 augusti samma år kunde Bellman åter sjunga:
”Hvad höghet denna dagen
Kring Lof-Ö vackra holmar röjs
På Amphion utslagen
Den svenska flaggan höjs.”
Under kriget omnämns Amphion flitigt inom memoir litteraturen, bl. a. av J. A. Ehrenström, vilken tillhörde kungens dagliga omgivning under kriget mot Ryssland (Historiska anteckningar, 1882). Hur det dagliga livet gestaltade sig ombord har drastiskt tecknats av en av dem som var med, Jan af Sillén i hans En månad på Amphion. Minnen från sjötåget 1790 upptecknade af en deltagare, först publicerad 1890, berättas om de obekväma och trånga förhållandena på det egentligen för kustfärder avsedda fartyget.
Efter ryska kriget synes Amphion mest ha legat uppdragen på Skeppsholmen i ett skjul för fartyget byggt 1786. 1829 rustades hon som chefsfartyg för storamiralen kronprins Oskar (1) som i augusti detta år ledde övningar med en eskader av roddfartyg i Stockholms norra skärgård. Även kungaparet Karl Johan och Desideria, lär i detta sammanhang gått ombord för en kortare tur. På 1850-talet degraderas Amphion och fick inte längre föra aktiv tjänst. 1853 användes hon som karantänfartyg för kolerasjuka i Furusund. Två år senare berövades hon epitetet kunglig. 1868 togs hon ut som logementsfartyg och förlades efterhand till olika platser i Stockholms skärgård. I samband med detta gjordes en radikal ombyggnad och sidorna höjdes för att ge plats åt ett övre slutet däcksutrymme. Från 1875 användes hon som kasernfartyg vid örlogsvarvet i Stockholm. 1886 beseglades hennes öde definitivt genom beslut om upphuggning. Enligt uppgift i Vår Flotta, juli 1908 skall Karl XV långt före låtit ta tillvara på kajutans målade pannåer. I samband med upphuggningen sparades akterspegeln, kajutans dekorerade detaljer och galjonsfiguren, den skulpterade gyllene Amphion. 1897 ställdes akterspegeln ut i flottans paviljong på Stockholmsutställningen. I samband med uppförandet av Sjöhistoriska museet 1938 införlivades akterspegeln och Amphions kajuta i museets byggnad. Även galjonsfiguren har bevarats och kan skådas på museet.
Det var länge okänt vem eller vilka som var ansvariga för utsmyckningen av Amphion, både de exteriöra ornamenteringarna som utsmyckningen av den kungliga kajutan. Fil. kand. Herta Bomans uppsats om hovbildhuggaren Per Ljung 1956 påvisade att denne svarat för de viktigaste delarna av Amphions skulpterade utsmyckning; galjonsbild och akterspegel. Stig Fogelmarck (op. cit., s. 8) ansåg att mycket talade för att även den flotta inredningen av den kungliga kajutan inklusive dess möbler också ritats av Per Ljung.
Gustav III:s tvättställ på Amphion ställdes 1990 ut i Finland (op. cit.). Det var då övermålat i en grå färg. Övermålningen måste ha ägt rum före 1897 ty det finns då avbildat med en grå färg i en akvarell av konstnären Ernst Küsel daterad detta år föreställande en interiör. Interiören är troligtvis hämtad antingen från hans eget hem eller från hans föräldrahem, Saltsjö-Duvnäs herrgård i Nacka. Bouppteckningen efter hans far, Robert Herman Küsel, 1898 upptar inget föremål som kan kopplas till det aktuella tvättstället.(1) I boupteckningen efter Ernst Küsel från 1943 listas ett tvättställ i Jungfrukammaren som skulle kunna vara identiskt med det aktuella tvättstället. (2)
Familjen Küsel intar en betydelsefull roll i Svenska Ostindiska kompaniets historia. (3) Intresset för sjöfart och handel med ostindiska varor fanns således i blodet. Det är därför förståeligt att Gustav III:s tvättställ på Amphion med dess kinesiska vattencistern, appellerade till familjens medlemmar. Ännu finns i familjen Küsels ägo en ostindisk bålskål med Karl Gottfrid Küsels vapen, vilken han lät beställa i Kina. ■
1 Upprättad den 17 april 1898 på Dufnäs herrgård, Nacka (Stockholms Stadsarkiv)
2 Upprättad den 24 januari 1943 på Övre-Gården, Saltsjö-Dufnäs, Nacka (Stockholms Stadsarkiv)
3 I. Küsel, Küsel. Simon Fredrik Handelsman, Karl Gottfrid. Direktör i Ostindiska kompaniet. Från Baggensgatan 27 Till Skeppsbron 40, 2022.