Modern & Samtida konst + Design
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 8 – 10 november 2023
Nr 637 Sigrid Hjertén (1885‑1948). ”Vid torget i Cassis, den 14 juli”. Signerad Hjertén. Olja på duk, 73 x 92 cm.
Utförd år 1932.
4.000.000 – 5.000.000 SEK
€ 347.000 – 434.000
Konstnärens son Iván Grünewald (1911‑1996), Saltsjöbaden.
Beijers Auktioner, Stockholm, våren 1989, kat. nr 128.
Åmells konsthandel, Stockholm.
Svensk privatsamling, förvärvad från ovanstående.
Malmö museum, ”Isaac och Sigrid Hjertén-Grünewald”, 1935, kat. nr 7 (under titeln ”14 juli Cassis”).
Konstakademien, Stockholm, ”Sigrid Hjertén – oljemålningar och gouacher 1911-1936”, april 1936, kat. nr 207 (under titeln ”14 juli. II”).
Skånska konstmuseum, Lund, ”Sigrid Hjertén Grünewald”, 16-25 april 1938, kat. nr 74 (under titeln ”Vid torget, Cassis”).
Riksförbundet för bildande konst, ”Sigrid Hjertén Minnesutställning”, utställning nr 67, 1949, kat. nr 36 (under titeln ”Vid torget, Cassis”).
Riksförbundet för bildande konst, utställning nr 105, 1952, kat. nr 25 (under titeln ”Vid torget, Cassis”).
Moderna Museet, Stockholm, ”Sigrid Hjertén: En retrospektiv utställning av målningar”, 1964, kat. nr 79 (under titeln ”Den 14 juli, II”).
Upptagen i den av Isaac Grünewald upprättade brandförteckningen, nr 184.
Carl Palme, Sigrid Hjertén, 1936, upptagen i verkförteckningen under år 1933 s. 40 (under titeln “14 juli. II.”).
Liljevalchs Konsthall, utställningskatalog för Sigrid Hjertén, 1995, jämför med målningen “Den 14 juli” avbildad nr 58 samt upptagen s. 220, samt jämför med akvarell s. 220.
Anders Wahlgren, Sigrid Hjertén – en av Sveriges främsta konstnärer, jämför med målningen “Den 14 juli” avbildad helsida s. 132.
Det är Frankrikes nationaldag och trikoloren fladdrar högtidligt i vinddraget. Färgerna är ordentligt uppdrivna och luften vibrerar av en upprymd stämning som inte går att ta miste på. I ”Vid torget i Cassis, den 14 juli” har Sigrid Hjertén fångat stunden alldeles innan festligheterna tar vid den 14 juli, en dag som hon vid tiden för målningens utförande själv hade upplevt flera gånger under sina år i Frankrike och tänkte tillbaka på med stor värme. Målningen är sannolikt en av de första kompositioner som Sigrid utför efter hemkomsten till Sverige och vittnar lika mycket om ett kärleksfullt avsked som om en ny spännande början.
Den omvälvande måleristiska utveckling som Sigrid Hjertén genomgick under 1920-talet tog sin början efter familjens flytt till Paris. Medan Isaac trivdes som aldrig förr i det svenska konstlivet och ofta reste tillbaka till Stockholm blev Sigrid alltmer isolerad från sina generationskamrater i Sverige. Visserligen deltog hon i flera betydande utställningar under decenniet men hon tillhörde inte längre någon krets eller grupp. Istället vände hon sin blick mot den exotiska omgivning som hennes nya hemland bjöd på och hämtade inspiration från verklighetens händelser. Framförallt var det under resorna söderut tillsammans med Isaac och sonen Iván som hon fann glädjen i att måla, och i bilderna från vistelserna på den franska landsbygden bjuder hon på en oemotståndlig koloristisk färdighet. Just nationaldagens firande kom att bli ett återkommande favoritmotiv. 1928 firade Sigrid och Isaac Frankrikes nationaldag den 14 juli tillsammans i Paris och Sigrids släkting Karin Hjertén, som bott hos makarna Hjertén-Grünewald under våren för att studera konst på Sorbonne, beskrev den fartfyllda dagen: ”Dans på alla gator och kaféer, jätteorkestrar, myriader dansande, svettande, drickande mänsklighet.” Inte bara parisarna firade landets dag, även söderut i de charmiga franska byarna vid kusten utspelade sig festligheter av alla dess slag. Redan 1923 utförde Sigrid målningen ”Den 14 juli i Saint Tropez” och redan ett år senare fångade hon dagen igen i ”Den 14 juli”, som bär stora likheter i kompositionens uppbyggnad med auktionens senare version. I ”Vid torget i Cassis, den 14 juli” har Hjertén tagit sin enastående koloristiska förmåga till nya höjder och målar ur minnet fram de starka känslorna som utspelade sig under hennes sista tid i Frankrike. Isaac hade blivit utsedd till professor på Konstakademien i Stockholm och i ett brev till Sigrid berättade han om möjligheten att få hyra en våning på Katarinavägen, i samma hus där makarna redan hade en ateljé. Kontraktet till våningen i Paris sades upp den 1 april 1932 och under hösten och våren samma år tog Sigrid farväl av hennes älskade Paris. Uppbrottet från Frankrike utlöste starka känslor och blev mycket påfrestande för Sigrids mentala tillstånd. Från ateljén i Stockholm inledde hon en intensiv process med att bearbeta sitt känsliga sinne och dukarna fylldes nu med intryck från de lyckliga åren utanför Sveriges gränser. ”Vid torget i Cassis, den 14 juli” är tveklöst en av de främsta skildringarna som Sigrid utför och vittnar om den förmåga som Isaac så träffsäkert beskrev i ett brev till sin hustru något år tidigare: ”Du är förbaske mig den finaste kolorist som någonsin funnits. Allt annat blir tunt bredvid.”
Sigrid Hjerténs konstnärskap utspelade sig i modernismens begynnelse. Hon fann sig mitt i händelsernas centrum för den framväxande moderna konsten, som hämtade inspiration från de samtida målarna i Frankrike och radikalt bröt mot de klassiska ideal som länge varit på modet i Sverige. Det verkliga genombrottet för Sigrid Hjertén lät dock vänta på sig och först på 1930-talet hyllades hon på allvar av den svenska konstpubliken för sitt djärva och banbrytande måleri. Just 1930-talet intar ett särställning inom Hjerténs konstnärskap och präglas av omtumlande år där hon går in i ett nytt skede både privat och konstnärligt. Hon blickar tillbaka på två decennier som för evigt kommer att förknippas med kärlekshistorian mellan henne och konstnären Isaac Grünewald, familjens resor runt om i Europa och makarnas eviga strävan i motvind för att nå framgång på hemmaplan. Åren som följer från 1930 blir lika mycket en tillbakablick som en framtidsvision. Hjertén lyckades ta sin omtalade koloristiska färdighet till nya höjder och utvecklade ett glödande måleri där den tidigare så ljusa paletten fick stå tillbaka för djupa och varma kulörer. I Tidskriften Idun, nr 16 från 1936 skrev Gina Leffler träffsäkert om Hjerténs senare måleri: ”Det finns i Sigrid Hjerténs konst en stark inre upplevelse, som kommer hennes verk att gripa åskådaren med något av sin egen inneboende stryka. Men samtidigt finns där den behärskning och måtta, som är insigniet på all stor konst.” ■