Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 9 – 10 november 2022
Nr 441 Rolf Hanson (född 1953). ”Runtom trappa XVI”. Signerad och daterad Rolf Hanson 2008 samt numrerad XVI a tergo. Olja på pannå, 140 x 127 cm.
1.000.000 – 1.500.000 SEK
€ 91.000 – 137.000
Artipelag, Gustavsberg, ”Rolf Hanson – Retroactive”, 5 juni-28 november 2021, kat. nr 85.
Artipelag, utställningskatalog till Rolf Hanson – retroactive, 2021, avbildad helsida s. 79.
Upprepningen är en konst i sig. Att vidareutveckla, förnya och vrida och vända på samma motiv utan att för den delen göra om samma sak igen uppbringar en allt större utmaning för den skapande konstnären. Men utmaningar i denna bemärkelse torde knappast vara någonting som räds Rolf Hanson. Jämför bara med den store Rembrandt, hur många olika versioner av sitt eget självporträtt gjorde inte han?
För nästan 150 år sedan målade Carl Fredrik Hill 1876 sin hyllade målning ”Trappgatan i Montigny-sur-Loing”, idag i Nationalmuseums samlingar. Till samma stentrappa i Montigny vände sig Rolf Hanson när han på 1990-talet utförde sin första version av ”Runtom trappa”. Ett motiv som därefter skulle följa hans konstnärskap och utföras i många olika versioner i en målerisvit, likt han några år dessförinnan arbetat med serien ”Runtom hus” som utgick från ett motiv av den 1700-talsgård utanför Stockholm där han bodde under en tid. Att samma trappa kan förevigas i så många olika versioner och tolkningar av en och samma konstnär låter måhända märkligt men trappor är ett motiv som återkommande fängslat konstnärer genom tiderna. I Rolf Hansons olika versioner skiftar perspektiv, djup, horisonter och kolorit. Upprepningarna blir till fördjupningar i färgen som flyter över trappstegen. Färgen rinner nedåt samtidigt som betraktaren söker sig uppåt, trappsteg för trappsteg är det alltid mot toppen och det översta trappsteget vi strävar. Vad som väntar oss där upp avslöjas aldrig, för Rolf Hanson är det just själva trappan som är det centrala, inte vad den leder till. Med konstnärens egna ord:
”En trappa är ett så vanligt inslag i den privata och offentliga arkitektur vi till vardags rör oss i att vi knappt lägger märke till den – förutsatt naturligtvis att vi rör oss utan besvär och trappan alltså inte utgör något hinder. Sedd med målarblick, som uttrycket löd en gång i tiden, blir trappan en utmaning av annat slag: dess jämna växling mellan vertikala och horisontella plan och dess perspektiviska egenskaper gör trappan till ett lika intressant som besvärligt objekt att avbilda, både vad gäller ljus- och linjespel.”
När Rolf Hanson fick sitt stora genombrott på 1980-talet var det med monumentala målningar, utförda på stora pannåer i en djupt mustig och kraftig färgskala vilka utgjorde majestätiska kompositioner som visades bland annat i en stor separatutställning på Moderna Museet i Stockholm. Framgångarna följde snabbt varandra, han representerade Sverige på Venedigbiennalen 1989 och tilldelades förstapriset i Carnegie Art Award för sviten ”Runtom trappa”. Nu fyra decennier sedan genombrottet har han under föregående år varit aktuell med en uppmärksammad oeuvre över konstnärskapet i den retrospektiva utställningen ”Retroactive” på Artipelag. Att sviten ”Runtom trappa” är central i Hansons konstnärskap behöver knappast förtydligas. Han vrider och vänder på trappans olika vinklar och perspektiv, låter den brinnande koloriten utvecklas och stegras till färgcrescendon av sällan skådad karaktär och fascinerar med perfektionistens välbalanserade kompositionsmässiga utmaningar vilka behärskas till fulländning.
I Dagens Nyheter har Rolf Hansons trappsvit beskrivits i en text av Jessica Kempe: ”Utgångspunkten är samma trappa som Carl Fredrik Hill en gång målade i Montigny-sur-Loing. ”Den bröt sig ut ur muren”, har Rolf Hanson berättat. I målningarna liknar den en flod, en stege, en mytisk passage, en brygga, en räls. Ibland rent måleri. Ibland bara plankor att rädda sig på. Sedda från sidan en skog av stammar. Skilda skepnader dränkta i lysande och mättade, feta, magra och tunna färgdräkter. Också här tar färgen och formen så småningom över. I ”Runtom trappa XII” studsar små skuggor på trappstegen likt genomskinliga andeväsen. Här slutar huset och trappan i Rolf Hansons måleri. Sedan rycks underlaget bort. Som behövdes det inte längre. Nedstigningen ersätts av uppstigning.” ■