Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion
10 – 13 juni 2025 »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 13 juni 2025
Nr 824 Prins Eugen (1865‑1947). Popplar på Sundbyholm. Signerad och daterad Eugen 1894. Pastell på papper lagt på duk, 140 x 85 cm (med välvd passepartout i överkant).
600.000 – 800.000 SEK
€ 55.000 – 73.000
Gåva från konstnären till Gunhild Posse (född Wennerberg, 1860-1925), gift med författaren och psykoterapeuten Poul Bjerre (1876‑1964), Vårstavi, Grödinge socken.
Svenska Konstnärernas Förening, Stockholm, 1894.
Göteborg, 1895, utställning med Prins Eugen, Ankarcrona, Björck och Thegerström.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Prins Eugen: fasetter ur ett liv”, 7 februari-24 maj 2015, kat. nr 32.
Axel Gauffin, Konstnären Prins Eugen, 1915, nr 28, s. 101 betitlad “De båda popplarne”.
Anna Meister och Karin Sidén (red.), Prins Eugen – Fasetter ur ett liv, 2015, avbildad s. 151.
Sommaren 1893 inrättade sig prins Eugen och hans bror prins Carl på Sundbyholms kungsgård i Sörmland. Prinsen brottades med en personlig inre oro och sökte nya motiv till sina dukar. I en kluven sinnesstämning tillkom ”Det gamla slottet”, som lär ha väckt känslor hos åskådarna och fick dem att reagera inför ett nytt uttryck. Som en tung borg förefaller slottet ensamt och övergivet, kanske en referens till prinsens ängslighet och upplevda ensamhet. Ovanför slottet tronar en mäktig molnformation upp sig. Det var just den sommaren som konstnärsprinsen fann molnet som motiv, en motivkrets som skulle komma att ligga honom varmt om hjärtat och som han kanske främst är ihågkommen för. Till sin moder drottning Sofia skriver han den 7 juni: ”Förresten har jag fått dille på stora moln för ögonblicket. Mycket intressant men mycket svårt, ty modellerna äro mycket opålitliga”.
I närheten av slottet stod två ståtliga, mörka popplar, vars konturer reser sig ur marken upp till skyn. I bakgrunden syns Mälaren och en ensam liten ö. Till sin goda vän, författaren Helena Nyblom, skriver han: ”Jag tänker just måla den der svarta poppeln med sin sidokamrat, o. Trollön derbakom, mot en söndersliten, tragisk luft. Det ger ett visst intryck af storslagen ensamhet, som nog kan bli vacker.”
Konstnären utförde flera målningar med detta suggestiva motiv. En skänkte prins Eugen till Helena Nyblom, och kanske kan motivet ses som en symbol för deras vänskap – de två popplarna ståendes sida vid sida så som de goda vännerna gjorde genom livet. Sommaren och arbetsinsatsen tycks göra honom gott och den 26 juli skriver han till Helena Nyblom: ”Alla upprörda tankar o. känslor ha nu slumrat en tid, fast de nog då o. då vakna till lif igen, som då jag ibland sitter i mina funderingar på bänken under den ensamna svarta poppeln ni vet o. tittar på molnens fantasier.”
Arnold Böcklins ”Dödens ö” (Die Toteninsel) var vid tiden en kultmålning, med popplar som centralt motiv. Prins Eugen hade en reproduktion av målningen hängande i sitt sovrum. Andra konstnärer, så som Richard Bergh avbildade poppeln mot Visby ringmur i sin ”Tystnad”, mer eller mindre samtidigt sommaren 1893. Kärleken till poppeln var så stark för prinsen att han så sent som 1915 lät plantera popplar vid Örgården i Östergötland och vid hans Waldemarsudde på Djurgården står en rad i blickfånget ut mot vattnet, avbildade i ett flertal målningar av målarprinsen.
Auktionens imponerande pastell gav prins Eugen i gåva till Gunhild Posse, född Wennerberg, senare gift med författaren och psykoterapeuten Poul Bjerre. Gunhild var syster till konstnären Gunnar G:son Wennerberg, prins Eugens mycket goda vän som han studerat och rest tillsammans med. I ett brev från oktober 1894 skriver Gunhild Posse om prins Eugen: ”Prinsen var mycket trevlig och snäll, som vanligt – både glad och allvarlig. Jag tycker verkligen så bra om den söta gossen. Det är alltid roligt att vara tillsammans med människor, som ha sin tankegång för sig, även om den ibland råkar gå i en annan tonart än ens egen. Jag tycker att vad som är bäst hos Eugen är den inneboende poesi som man ständigt möter, då man kommer honom litet närmare.”
Auktionens stämningsfulla målning, daterad 1894, är tillkommen vid en tid när konstnären söker och finner en kolorit, en kraftig färgskala med lysande blått och grönt. Hans tidigare franska studier ger sig till känna, impressionismens vindar blåser. Det är vid denna tid som konstnärsprinsen utför några av sina främsta verk och målar in sig i den svenska konsthistorien som en av våra mest fascinerande konstnärer och inte bara en kunglighet med en stor förkärlek till sköna konsterna. ■