Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion
10 – 13 december 2024 »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 13 december 2024
Nr 828 Piranesis magnifika vyer från Rom Giambattista Piranesi (1720‑1778). Vedute di Roma disegnate ed incise da Giambattista Piranesi architetto veneziano. Rom, ca 1760‑1778. 134 stycken etsningar avbildande byggnader, monument, ruiner, torg, fontäner, parker med mera i Rom. Huvudsakligen i de bästa staterna publicerade under Piranesis livstid i avdrag på tjockt papper. Stor dubbel folio, ca 52,5 x 75 cm. Bundna i två volymer, planscherna vikta en gång på mitten som vanligt, samtida skinnband med upphöjda bind och förgyllda alagreckbårder, ryggarna ersatta och restaurerade med rester av ursprungliga ryggar och titlar bevarade, hela guldsnitt, marmorerat försättspapper från 1800-talet, med exlibris för James Franck Bright samt Frank och Sigrid Bensow. Exemplaret saknar två etsningar och en finns i dubblett.
600.000 – 800.000 SEK
€ 52.000 – 69.000
James Franck Bright (1832-1920), förmodligen såld med dennes samling på Sotheby’s, London, 1918.
Civilingenjör och major Frank Bensow (1883-1969), Norrköping.
Därefter i arv till nuvarande ägare.
Arthur M. Hind, Giovanni Battista Piranesi. A Critical Study, 1922, s. 30‑73.
Norrköpings museum, Grafik ur Frank Bensows samling, 1961, nr 57.
John Wilton-Ely, Giovanni Battista Piranesi. The Complete Etchings, 1994, särskilt “Watermarks” av Andrew Robison, s. 1150‑1182.
Giambattista Piranesi är en särling i 1700-talets konstgrafik, och etsningssviten Vedute di Roma är hans magnum opus innehållande några av hans absoluta mästerverk. De första bladen, utförda redan på 1740-talet, väckte inget större uppseende, men vartefter decennierna gick och verket växte i omfång stod det allt klarare att Piranesi här agerade som både nyskapare och förvaltare, men framförallt som konstnär med en unik blick och en enastående förmåga att överföra sina visioner till kopparplåt och papper.
Piranesi var uppväxt i Venedig, och hans konstnärliga utbildning där innebar att han mottog impulser från bland annat arkitektur, ingenjörskonst och teaterdekor. Dessa olika fält förenade han sedan i sina stora etsningssviter. Själv höll han arkitekturen högst, han såg sig livet igenom som arkitekt och skriver sig även “architetto” på titelbladet.
Den egensinniga förmågan att förena olika traditioner och genrer blev Piranesis särmärke som konstnär. I Vedute di Roma möts det lätta venetianska ljuset från ungdomen med de mörka interiörerna i förfallna romerska byggnader. Konsthistoriskt kliver han över från en rikt flödande barock, in i en linjetrogen klassicism för att komma ut på andra sidan som begynnande romantiker. Och även om Vedute di Roma i någon mån kan räknas som realistiska avbildningar, så befolkar Piranesis högst personliga fantasi gator och torg, hans svindel förskjuter perspektiven och hans drömmar färgar av sig i murverkens svärta.
Efter några år med olika projekt i 1740-talets Rom började Piranesi omkring 1747 att arbeta på det som skulle bli Vedute di Roma. Planscherna publicerades successivt under tre decennier och auktionens exemplar omfattar samtliga planscher utom två. Den som bläddrar i verket möter allt från Colosseums storslagenhet till Pantheons vilsamma harmoni, vi tillåts vandra på Piazza Navona som vimlar av folkliv men kan även ta oss till Roms utkanter där övervuxna ruiner ligger inbäddade i pastorala landskap. Blad för blad frilägger Piranesi alla de skikt i tid och rum som bygger upp den eviga staden.
Inledningsvis hade Piranesi en förläggare för sina vyer i form av den i Rom verksamme fransmannen Jean (eller Giovanni) Bouchard. Så småningom började Piranesi istället sälja vyerna själv från sin ateljé i Palazzo Tomati vid Strada Felice. Katalogen över bilderna utgav han i form av ett graverat blad där rad efter rad lades till i nya upplagor vartefter planscherna blev färdiga. De sista planscherna till verket av Giambattistas hand publicerades 1778, samma år som han dog. Två kompletterande vyer utfördes sedan av Giambattista Piranesis son, men dessa finns inte med i de exemplar som utfördes under hans livstid och saknas följaktligen här.
Efter Giambattistas död fortsatte familjen Piranesi att sälja planscher och göra nya avdrag från de bevarade plåtarna. Under 1800-talets första hälft fanns de i Paris, och även därifrån finns editioner av verket, under en period i firman Didots regi. Men alla de nyare avdragen lider av en sämre kvalitet på grund av nötta plåtar och sämre papperskvaliteter.
Auktionens exemplar tillhör istället de mest åtråvärda varianterna, publicerade i skarpa avdrag av Piranesi själv under 1760-och 1770-talet, på tjockt papper av högsta kvalitet och dessutom i mycket gott skick. Vattenmärkena är huvudsakligen varianter av en lilja inom dubbla cirklar (Hind 2 och 3, Robison 33‑39), men även en lilja inom enkla cirklar förekommer och på minst en plansch det vattenmärke som Robison katalogiserar som nummer 61.
Exemplarets tidigaste historia är okänd och den första ägare som går att identifiera är engelsmannen James Franck Bright (1832‑1920). Han var lärare i historia vid Oxford och en stor samlare av grafik. Delar av hans samling såldes på Sotheby’s 1918. Närmast kommer exemplaret ur Frank och Sigrid Bensows samling. Frank Bensow (1883‑1969) var militär till yrket, samlade flitigt på äldre grafik och intresserade sig även för grafiska illustrationer i äldre böcker. Hans fru Sigrid var verksam som konstnär. Böcker och blad ur den bensowska samlingen ställdes 1961 ut på Norrköpings museum, och i katalogen har föreliggande volymer nummer 57. Några blyertsnoteringar på planscherna och lösa lappar visar också att exemplaret behandlats av Axel Widstrand (1866‑1956) som både samlade själv och mot slutet av sitt liv arbetade med samlingarna i Nationalmuseum.
Slutligen är det kanske på sin plats med en varning. Det kan vara riskabelt att studera Piranesi. När den romantiskt överförfriskade Johann Wolfgang von Goethe genomförde sin resa till Rom 1786 blev han besviken. Väl framkommen såg han att den verkliga staden inte alls var lika hänförande som de magnifika vyer av Piranesi han tidigare hade avnjutit på sin kammare hemma i Weimar. ■