Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 13 – 15 maj 2025
Nr 1007 Olle Baertling (1911-1981). ”YOYAKA”. Signerad och daterad Bærtling 1970 a tergo samt daterad 1970 på spännramen. Olja på duk, 180 x 92 cm.
500.000 – 700.000 SEK
€ 45.000 – 64.000
Galerie Konstruktiv Tendens, Stockholm.
Galleria Lorenzelli arte, Milano.
Stockholms Auktionsverk, 8 maj 2003, kat. nr 943.
Svensk privatsamling.
Olle Bærtling är den konstnär som lyckats få den icke föreställande konsten välrespekterad och känd i Sverige och har blivit dess främsta förgrundsgestalt. Det tog dock lång tid. Bærtling debuterade sent i livet och länge fanns det ett kraftigt motstånd mot hans konst. Opåverkad av denna kritik gick han under hela sitt konstnärskap en egen väg och kom att driva den konkreta nonfigurativa konsten till sitt yttersta. Trots denna periodvisa oförståelse inför hans konst tillhör Bærtling en av de konstnärer som lyckats nå långt utanför sitt hemlands gränser. Ett unikt konstnärskap som idag fascinerar både svenska och internationella konstsamlare.
Centralt i hela Bærtlings konst är att eliminera varje möjlig referens till någonting utanför bilden själv. Uttrycket skall endast finnas i relationen mellan färger och former. I auktionens målning kan betraktaren inte undvika den kraft som Olle Bærtling lyckas fånga. Den så kallade ”öppna formen” gör också att konstverket upplevs större än dukens faktiska mått. Varje målning av Bærtling balanserar mellan kontraster, där gränserna löses upp och framkallar känslan av att ingenting är omöjligt. I auktionen ingår ett av Bærtlings större verk från 1970, ”YOYAKA”, där de typiska färgfälten i starka färger skiljs åt av skarpa svarta linjer. Bærtlings non-figurativa måleri fick publiken att häpna när det äntrade konstscenen på 1950-talet och lyckas fortfarande kännas nyskapande och vågat.
Hur fann han då sin karaktäristiska stil, bland andra dominerande modernistiska strömningar och det traditionella figurativa måleriet? Olle Bærtlings konstnärliga karriär kan ses som en process där han steg för steg utvecklade sin nonfiguration och till slut nådde sitt karaktäristiska och fulländade formspråk. Efter andra världskrigets slut besöker Bærtling Paris. Här inspireras han av konstnärer som Victor Vasarely, Fernand Léger och André Lhote. Hans tidiga figurativa expressionism rör sig alltmer mot det nonfigurativa. Under det tidiga 1950-talet tog Olle Bærtling allt längre ledigheter från sitt bankarbete på Skandinaviska Banken och fokuserade alltmer på sin konst. Bærtling sökte efter ”formen” och fann den hos de parisiska avantgarde-gallerierna. Han blev bekant med konstnären Auguste Herbin, vars konstruktiva ideal blir avgörande för hans fortsatta utveckling. Herbin presenterade Bærtling för den framsynta galleristen Denise René som tog med honom i sitt stall av konstruktivister.
Under 1950-talet målar Olle Bærtling helt nonfigurativt och han börjar som en naturligt följd att ”konstruera” sina målningar. Det finns ingen kalkylerande matematik i målningarna, Bærtling gör själv avvägningar mellan fälten för att nå den komposition som känns rätt. Från geometriska grundelement bygger han upp en ny bildvärld av måttförhållanden, proportioner och syntetiska färgklanger. Under mitten av 1950-talet händer något i Bærtlings måleri, de tidiga regelbundna fyrkanterna blir till trianglar som spränger ramarna och tar sig utanför duken, öppna vinklar som fortsätter ut i oändligheten – ”den öppna formen” föds. I begreppet ”den öppna formen” strävade Bærtling efter att avbilda rymd och rörelse genom sina geometriska former som fortsätter utanför bildens yta. Bærtlings karaktäristiska, starka färgpalett var noga utvald och han ville inte att den på något sätt skulle associeras med naturens färger. Han skapade till och med en egen nyans, en turkosvit färg som ibland kallas för ”Bærtling-vitt”. Färglagren strök han på i omgångar för att täcka spåren av penseldragen. Han skriver själv i Prolog ur ett manifest till öppen form: ”Att använda nya material innebär ingen förnyelse. Det är uttrycket, det konstnärliga språket som skall förnyas. Materialet är endast ett medel, det får överhuvudtaget ej taga någon plats i konstverket”. De kraftiga färgfälten ramas in av svarta konturer i branta diagonaler. Enligt Olle Bærtling var den svarta färgen magisk, både lätt, glad och vacker. De svarta linjerna som är svagt bågformade, så kallade sabellinjer, målade Bærtling allra sist. ■