Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 19-20 maj 2021
Nr. 535 Marie-Louise Ekman (född 1944). ”Ett monument-hem, en Picasso-dam och en Olle Bærtling-tavla”. Signerad och daterad M.L De Geer Bergenstråhle 1980. Gouache på siden, 70 x 89 cm, mått inklusive originalram 95 x 111 cm.
Med etikett på ramen: ”Filmstaden Solna”.
250.000 – 300.000 SEK
€ 25.000 – 30.000
Galerie Aronowitsch, Stockholm, ”Marie-Louise Ekman”, 1980.
Moderna Museet, Stockholm, ”Marie-Louise Ekman”, 17 juni-17 september 2017.
”Jag är nu trettiofem år och ska inte gå historien i förväg genom att tala om mig som den märkligaste konstnären i detta land… det här århundradet… jag har annat att göra… Jag tänkte istället redogöra för den nya kulturella våg som sköljer över världen… den har redan varit i Amerika… den håller som bäst på i Europa… och lär väl komma hit till Sverige någon gång på senhösten nästa år…”
Orden ovan är Marie-Louise Ekmans egna, publicerade under rubriken ”Det svenska folket och herr-konsten” i Aftonbladet år 1980, samma år som auktionens målning är utförd. Marie-Louise Ekman har aldrig varit rädd för att sticka ut hakan, hon är befriande kaxig, chosefri och egensinnig i ett annars lätt homogent konstklimat. Inom vår svenska konst får vi nog nästan leta oss tillbaka till konstnärer som Anders Zorn och Isaac Grünewald för att finna motsvarande välformulerade självyttringar! Marie-Louise Ekman representerar ett synnerligen mångsidigt konstnärskap som spänner över så mycket mer än konstens självklara ramar. Hon har fritt rört sig genom olika uttrycksformer; måleri, skulptur, film och text, hon har varit uppskattad rektor och teaterchef och i mer än ett halvt sekel fascinerat och i många fall förbluffat publiken med sin träffande konst. Hennes avtryck i det svenska kulturlivet går ej att nog betona där hela Marie-Louise Ekmans gärning blir till en form av allkonstverk. I sin konst ryggar hon inte det minsta för att vara självutlämnande. Dysfunktionella familjer, spänningar inom relationer, den nakna kroppen, barnet och det ekivoka beskriver ett särpräglat och rebelliskt konstnärskap som samtidigt är helt unikt och eget i sitt uttryck. De mänskliga relationerna är ett återkommande tema, likaså den absurda humorn, allvaret och de olika parafraserna.
Ständigt aktuell räknas Marie-Louise Ekman otvetydigt till en av våra mest hyllade, betydande och uppskattade svenska samtidskonstnärer, för några år sedan presenterad med en stor retrospektiv utställning på Moderna Museet i Stockholm där auktionens målning bland annat ställdes ut. Kompositionen ”Ett monument-hem, en Picasso-dam och en Olle Bærtling-tavla” visades första gången på Marie-Louise (då De Geer-Bergenstråhles) utställning på det legendariska Galerie Aronowitsch i Stockholm 1980. Dagens Nyheters Torsten Ekbom inleder sin recension av utställningen beskrivande: ”Galleri Aronowitsch har släppt in en katt bland hermelinerna. Efter alla stränga och upphöjda utställningar med svenska konkretister och grubblande mystiker och visionärer är stämningen som förbytt. Marie-Louise De Geer Bergenstråhle har dragit in på galleriet. Hon visar femtiotvå uppnosiga bilder, gouacher och oljemålningar, omsorgsfullt gjorda med ordentliga knallgula ramar i kolossalformat så att ingen kan missta sig på att det är konst som visas.”
I galleriet hos William Aronowitsch kom Marie-Louise i kontakt med andra konstnärskap och satt ofta efter dagens arbete hos honom och bläddrade i kataloger, diskuterade och såg verk av andra konstnärer. Hon har själv berättat om hur hon inledningsvis inte alls förstod Bærtlings konst, nästan provocerades av den och trots Williams försök till förklaringar dröjde det innan hon så plötsligt en dag, likt en blixt från klar himmel, fann en kommunikation med och fascination för hans konst. Så inleddes därefter en skapelseprocess där Olle Bærtlings tavlor flyttade in i Marie-Louises bildvärld vilka därefter presenterades på ovan nämnda utställning. Varje Bærtling-målning i Marie-Louises målningar existerar i verkligheten, avbildade på hennes eget sätt, där kunde vara alltifrån en Bærtling-målning till några stycken eller så många som arton stycken till och med. Men här fanns också andra internationella giganter representerade – Salvador Dalí och som i auktionens målning Pablo Picasso. Som målningens titel avslöjar är det en synnerligen karakteristiskt deformerad dam av Picasso som befolkar rummet. Olle Bærtlings konkreta komposition utgör fonden och rummet är inrett som ett ”monument-hem” i borgerlighetens symmetriska anda där allt, till och med dörren, är satt på piedestal. Målningen är utförd i gouache på siden vilket är ett material hon ofta arbetar med, kännetecknande är också de starka svärtade konturerna vilka alltid återfinns i hennes målningar. Torsten Ekbom avslutade ovan nämnda recension med en summerande sammanfattning: ”Tre betydande konstnärer och 102 Olle Bærtling-tavlor, om jag har räknat rätt. Vårens största utställning med andra ord, säsongens clou.”