John Bauer (1882‑1918)

”Där! Ropade han, där borta är det!”

Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 13 december 2024

Nr 865 John Bauer (1882‑1918). ”Där! Ropade han, där borta är det!”. Signerad och daterad John Bauer 1912. Akvarell, tusch och blyerts på papper, 22,5 x 21 cm.

Illustration till Einar Rosenborgs saga ”Jätten, som sov i tiotusen år” ur ”Fågel Blå”, 1912.

Utrop

400.000 – 500.000 SEK
€ 35.000 – 43.000

I Fågel Blå – en Barnkalender, utgiven av Jultomtens redaktion år 1912 (Svensk lärartidnings förlag AB) finns sagan ”Jätten, som sov i tiotusen år” av Einar Rosenborg. Sagan illustreras med två bilder, den ena finns i dag i Jönköpings läns museum, den andra presenteras här i föreliggande auktion: ”Där! Ropade han, där borta är det!”. 

Sagan handlar om jätten Skul som hade fem stora lunsiga pojkar, varav en, som var stor som en fullvuxen björn när han föddes, kallades Skulbjörn. Av misstag fick Skulbjörn ett klippblock i huvudet när bröderna lekte, och han föll handlöst till marken i en djup sömn och sov i tiotusen år. Så en dag vaknar han och ser sig förundrat omkring. Människorna, eller pysslingarna som han kallar dem, har just i närheten anlagt en stad och när Skulbjörn rör sig är det som att jorden skälver likt en jordbävning. Han vandrar på stadens gator och människorna flyr sin kos. Han får syn på en mor och två barn i skydd av ett träd som han börjar prata med och undrar varför de är ute i det stygga vädret. Pojken berättar att de blivit utslängda från sitt hem. Pojken, upplyft i jättens hand visar var de tidigare bott:

-”Där!” Ropade han, ”där borta är det!”. 

Jätten tar några stora kliv och lyfter upp taket på byggnaden, talar med patron, d.v.s. hyresvärden som slängt ut familjen, som i ren förskräckelse välkomnar den lilla familjen tillbaka. Jätten vandrar iväg, långt bort från den nya bebyggelsen med alla sina nymodigheter, och osämja. Skulbjörn tänker: ”Inte en gång mot varandra kunde de vara snälla och hålla fred tillsammans”. Vem vet, i sitt sökande efter lugn och frid kanske han lade sig ned under ett berg och somnade på nytt. Här berättas en saga både i ord och bild, om en värld i förändring, om konflikter som måste lösas och där man ställer sig frågan; ”hur allt kommer se ut när Skulbjörn vaknar nästa gång?”.

John Bauers fantasifulla sagobild visar den väldiga jätten med den lille pojken i sin hand. Hans resliga gestalt böjer sig nyfiket och vänligt fram till pojken som pekar. I bakgrunden skymtar staden under stjärnhimlen. I en återhållen färgskala av akvarellens brungråa toner och tuschens svärta finns några klarblå, raffinerade detaljer.  När Bauer illustrerar ger han ytterligare en dimension till sagan. Det otäcka och hiskeligt stora och okända, ges mänskliga drag för läsaren att känna igen sig i. Det som först förefaller skrämmande kan visa sig vara en välvillig och snäll själ. Bauer har iklätt jätten liknande klädedräkt som hans troll i andra sagor – djurhudar, pärlor, skinnskor och lurvigt hår. Sagoväsen så som jättar och troll blir i Bauers bildvärld något mellanting mellan djur och människor. Han presenterar dem så att de för alltid etsar sig kvar i ens medvetande. Tack vare Bauers underfundiga fantasivärld blir varje möte med hans strålande bilder en upplevelse, en introduktion till eller ett kärt återseende av sagofigurer vi sedan barnsben lärt känna och älskar.  ■

Tillbaka till katalogen »