Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Proveniens
Redan under uppväxten i Eskilstuna lärde sig Hjalmar Olson (1902-1990) hur viktigt det var med läsande och kunskap. Hans far som var bokbindare betonade ofta för Hjalmar och hans fyra yngre syskon vikten av att skaffa sig en utbildning. Som äldste son fick Hjalmar tidigt ta ett stort ansvar för familjeförsörjningen. När hans far blev inkallad till armén var Hjalmar endast tolv år gammal. Som fjortonåring varvade han arbeten i industrin med studier på Maskinfackskolan i Eskilstuna. Hjalmar utbildade sig till maskiningenjör, och redan under sin första anställning i Köping kom han i kontakt med delar av porslinsindustrin. Han blev mer och mer intresserad av detta område, och efter flera studieresor till Tyskland så var han redo för större utmaningar i Stockholm. Han kom till Gustavsberg 1929 och fick direkt anställning som driftsingenjör. Vid denna tid leddes fabriken av Axel och Victor Odelberg, söner till den legendariska Wilhelm Odelberg som avled 1924. Hjalmar Olson kom snabbt att effektivisera olika delar i verksamheten. Han arbetade nära Wilhelm Kåge med vilken han delade syn på hur verksamheten skulle bedrivas. Kåge blev lite av en mentor för Hjalmar under det tidiga 1930-talet. Den stora depressionen under 30-talet satte sina spår hos Gustavsberg. Lönsamheten minskade och fabriken hade stora problem att överleva. Lösningen blev försäljning. Kooperativa förbundet var Gustavsbergs största kund och det var också KF som nu klev in som nya ägare. Hjalmar Olson utsågs till VD 1937. En position som han sedan hade i mer än 30 år fram till 1969. Under Hjalmar Olsons ledning kom Gustavsbergsfabriken att utvecklas från att enbart ha sysslat med hushållsgods och unika konstobjekt till att också bli en av de största aktörerna inom VVS-industrin. Trots detta slutade aldrig Hjalmar Olson att uppmuntra den konstnärliga friheten och det unika skapandet. Tillsammans med arkitekt Olof Thunström förändrade han också hela samhället Gustavsberg. Målet var att förbättra levnads- och boendeförhållanden och skapa ett mönstersamhälle som skulle fungera som en modell till övriga landet.
Med tiden kom Hjalmar och hans hustru Mai att bli några av Estrid Ericsons allra närmaste vänner. Hjalmar och Estrid lärde känna varandra under 1930-talet. Redan 1935 anlitade Hjalmar Estrid för att inreda sin sjöstuga. Det berättas om en inredning med både blommiga kretonger, himmelsäng och leopardfäll på golvet. Paret Olson och Estrids vänskap och samarbeten intensifierades under 1940-talet och framåt. Estrid Ericson kom att inreda flera av Hjalmar och Mais bostäder under åren. De bodde under alla sina år på Gustavsberg i disponentvillan Farstavik. Den herrgårdsliknande villan inreddes helt med möbler från Firma Svenskt Tenn under ledning av Estrid Ericson. I början av 1950-talet inredde Estrid tillsammans med Mai representationsvillan Villa Strandvik vid Farstaviken. På sjuttiotalet slutfördes Estrids sista inredningsarbete för Hjalmar och Mai. Det var när deras magnifika våning på Fjällgatan fick sin slutgiltiga touch av Estrid. Efter att Estrids man Sigfrid Ericson dog 1973 blev relationen till och stödet från Hjalmar och Mai allt viktigare för Estrid. Mai och Estrid pratade med varandra i telefon varje söndag, och Hjalmar fungerade som bollplank och ekonomisk rådgivare. Estrid funderade på framtiden och vad som skulle hända med hennes livsverk Firma Svenskt Tenn. Hjalmar Olson presenterade då idén att sälja hela företaget till nyinstiftade Kjell och Märta Beijers stiftelse. Estrid gillade idén och 1975 köper stiftelsen Firma Svenskt Tenn. Hjalmar Olson tar då själv plats i styrelsen och Anders Wall blir dess ordförande. Hjalmar och Mais inköp från Firma Svenskt Tenn skedde utifrån Estrids egna rekommendationer. Estrid föreslog noga utvalda modeller och exemplar som sedan transporterades ut till Farstavik. På så sätt skapade paret Olson tillsammans med Estrid Ericson ett hem fyllt av de allra finaste exemplaren av respektive modell. Auktionens byrå är ett fantastiskt exempel på just detta. ■