Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion 6–9 december »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 6 – 9 december 2022
Nr 424 Gustaf Fjaestad (1868-1948). Glödande solstrålar över sjön med snöklädda stenar i strandkanten. Signerad G Fjaestad. Olja på duk, 100 x 140 cm.
300.000 – 400.000 SEK
€ 28.000 – 37.000
Familjen Nobel.
Gustaf Fjaestads konstnärskap är som en lovsång till det svenska landskapet. Vid förra sekelskiftet rådde en vurm för det genuint svenska, en nyupptäckt kärlek för det som vårt eget land hade att erbjuda och en insikt i att detta var någonting exotiskt i sig. Att känna igen sig i det gnistrande vinterlandskapet är inte svårt. Det är här som naturen med sin egen pensel, palett och duk skapar den vackraste av tavlor, kung Bore i all sin prakt. Att se den, uppleva den, ta den till sig och i sin tur lyckas återskapa och förmedla den har ingen lyckats med så som Gustaf Fjaestad. Men detta är inte heller bara en naturalistisk avbild av ett landskap. Detta är också ett måleri som banar väg för nya tider. Som andas modernism fastän den ännu inte nått fram, men där linjernas mjuka, böljande spel och former placerar oss i jugendstilens brytningstid. Ett måleri där det traditionsbundna, akademiska och realistiska har fått lämna plats för någonting nytt. Gustaf Fjaestad samlade en grupp konstnärer omkring sig vid sjön Racken i Värmland: Rackstadgruppen, bestående av bland andra Björn Ahlgrensson, Fritz Lindström och Bror Lindh kom att bli en grupp konstnärer med en särpräglad stil och formspråk.
Gustaf Fjaestad var en mångkonstnär med flera strängar på sin lyra. Vid sidan av måleriet formgav han även möbler, textilier, konstsmide och byggde faktiskt även fioler. Han var också en mycket talangfull idrottsman och tillhörde eliten både inom skridskoåkning såväl som cykling. Man kan betrakta Fjaestad som en självständig avantgardist, totalt ointresserad av att ägna sin konst åt stilar som förvanskade naturen. Konstinriktningar som kubism, surrealism och dadaism lockade andra svenska konstnärer, men dessa undveks minutiöst av Fjaestad. Han ville måla naturen som den uppenbarade sig för honom med ett djupare dolt budskap. De andliga sökarna under sekelskiftet uppfattade naturen som närbesläktad med anden och det genomsyras i allra högsta grad i Fjaestads konst. Auktionens målning är slående på många sätt. I denna kärleksförklaring till naturen och vinterlandskapet har Gustaf Fjaestad fångat vår längtan till den obefläckade vackra svenska naturen och i synnerhet det omfamnande vinterlandskapet. I ett djärvt utsnitt möter vi en gnistrande vinterdag. I förgrundens strandkant vilar ett snötäcke över stenarna, isen har ännu inte hunnit lägga sig så sjöns vatten är fortfarande öppet. Solen sänker sina sista strålar över landskapet vilket blir till ett glödande skimmer som spelar över den blanka vattenytan. Häpnadsväckande är hur Gustaf Fjaestad i denna målning laborerar med färgskalan och genom varma toner som domineras av ljust lila, rosa och grå inslag lyckas skildra snö utan att måla den vit. Målningens grandiosa framtoning skapas med en pointillistisk teknik med impasto som används för att avbilda snön. Detta i kombination med breda penseldrag av varma färger som skildrar ljuset och speglingarna i vattnet skapar en spännande kontrast och djup i målningen. Solens vinterstrålar faller in i bilden och reflekterar inte bara värme utan också Gustaf Fjaestad i sitt esse.
Fjaestad uppmärksammades av kritiker och i press både inom landets gränser och internationellt. I en artikel i Manchester Guardian i november 1925 skriver en kritiker: ”Det finns inga levande varelser på hans bilder, men istället ger han naturen ett pulserande liv. Han skänker livets andedräkt till snön, isen, vattnet, solljuset, himlen, björkarna, tallarna, till allt levande […] Han låter snön berätta sin egen historia […] Han visar inte bara isens yta, utan dessutom dess djup, dess kropp och själ”. Citatet ur den brittiska dagstidningen är intressant då det öppnar upp för tolkningar av Fjaestads motiv på ett djupare plan än det enbart dekorativa. Fjaestad som var praktiserande och missionerande teosof skrev egna manus och höll föredrag nämner vid ett tillfälle att ”Konsten anser jag vara analog med sanningen”. Denna livsåskådning visar på Fjaestads teosofiska influens i hans inre sökande efter sanningen i måleriet. Fjaestads förmåga att ge liv, värme och skapa en inbjudande känsla åt de karga vinterlandskapen är vad som gör konstnären till en unik skildrare av den skandinaviska vintern. ■