Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 13 – 15 maj 2025
Nr 873 Gösta Adrian-Nilsson GAN (1884‑1965). ”Kavallerister”. Monogramsignerad G.A.N. samt daterad 16/11 18 på bakstycket. Olja på uppfodrad duk, 61 x 40 cm.
Utförd år 1918.
4.000.000 – 6.000.000 SEK
€ 363.000 – 545.000
Frisörmästare Bror H. Bjelmers samling, Norrköping, sannolikt förvärvad direkt från konstnären genom maskinist Edvin Ganborg (1895-1981).
Galerie Bel’Art, Stockholm, förvärvad från ovanstående.
Direktör Carl-Eric Björkegrens (1920‑2005) samling, Stockholm, förvärvad från ovanstående.
Sotheby’s, Stockholm, Modern Svensk Konst från Carl-Eric Björkegrens samling, 9 december 1991, kat. nr 33.
Svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Stockholms Auktionsverk, 22 oktober 2014, kat. nr 496.
En betydande svensk privatsamling.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Februarigruppen 1919”, 15 februari-23 mars 1919, kat. nr 359.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”GAN, Gösta Adrian-Nilsson, retrospektivt”, 29 mars-27 april 1958, kat. nr 65.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”GAN, Gösta Adrian-Nilsson 1884‑1965”, 6 april-20 maj 1984, kat. nr 91.
Malmö konsthall, ”GAN, Gösta Adrian-Nilsson 1884‑1965”, 29 juni-26 augusti 1984, kat. nr 91.
Nils Lindgren, Gösta Adrian-Nilsson, 1949, avbildad s. 77 (felaktigt daterad 1919).
Louise Robbert (red.), GAN, Gösta Adrian-Nilsson 1884-1965, Liljevalchs konsthall och Malmö konsthall, utställningskatalog, 1984, avbildad helsida s. 70 (bilden spegelvänd).
Jan Torsten Ahlstrand & Viveka Bosson (red.), GAN, Gösta Adrian-Nilsson, perioden 1914-1932, 2002, omnämnd s. 32, avbildad s. 34.
”Ensam i sin genre står G.A.N. Han är ytterlighetsmannen i modern svensk konst, men det är tur, när denna äger så höga rent konstnärliga kvalifikationer”.
Orden tillhör Ernst C:son Bredberg och går att finna i den recension som vederbörande skrev år 1919. Visst är det slående hur GAN gång på gång tycks särskilja sig från andra modernister som verkade under samma tid. Så förblev han också den stora äventyraren som modig och radikal fann inspiration i det som andra förbisåg. När de flesta lovande unga konstnärer begav sig till Paris vände GAN istället blicken mot Berlin. Det var där han fann sig själv stå framför den konst som skulle göra störst avtryck på hans egen och han lärde av allt han såg. I ett brev skriver han: ”Jag har knyckt skenbart från alla möjliga håll, men bara det som passat mig själv, och jag har aldrig imiterat någon.” Åren i Tyskland frigjorde GAN helt från traditionella förväntningar och vid återkomsten till Sverige uppvisade han ett så avantgardistiskt måleri att till och med kritikerna hade svårt att finna ord. I oktober 1915 visade GAN för första gången upp sitt måleri efter tysklandsåren, under det för honom missvisande namnet ”Expressionistutställning” i Lunds universitets konstmuseum. Redan nu fick GAN erfara en storm av motstridiga omdömen. Ingen tycktes riktigt förstå honom, denna besynnerliga GAN som så tydligt var före sin tid.
Att uniformen kom att bli ett av GANs mest älskade motiv kan tyckas självklart, ändå kom det sig av en ren tillfällighet. En dag fick han syn på en flottist som uträttade sina behov i ett bås. Tre livgardister kom då in i lokalen och då det rådde en viss rivalitet mellan de sjöfarande och beridna vapenslagen fattade de honom om livet och flyttade undan honom. Det dröjde inte länge förrän den bredaxlade flottisten sopat golvet med sina angripare. Plötsligt hördes ett ”bravo” och applåder från dörren. Där stod GAN och iakttog sjömannens seger med en road uppsyn. Detta första möte kom att leda till en livslång vänskap mellan herrarna och GAN hyste stor beundran för flottistens mod och styrka. Nils Lindgren har beskrivit denna så avgörande händelse: “Han blev alldeles fascinerad av sjömansuniformens geometri, av förhållandet mellan kragens rektangel och den trekantiga öppningen i halsen, av de traditionella tre ränderna längs kragkanten och av gradbeteckningarna på ärmen. GAN bestämde sig på stående fot för att måla sjömanstavlor.” Som ett naturligt steg i GANs intresse för krigiska motiv började han snart måla även husarer och dragoner. I spelet mellan häst och människa attraherades han av den manliga styrkan och uniformens eleganta slag.
”Kavallerister” är tillkommen under den tid då GANs måleri utvecklas med en makalös kraft och dynamik. Uppfylld av alla sina intryck från på kontinenten, däribland den italienska futurismen, expressionismen och kubismen, bearbetas dessa till en syntes som bara kan stavas GAN. Hans dukar fylls av en djärv och hetsig penselföring med kompositioner som sjunger av liv, kraft och rörelse och är totalt nyskapande. Samma år som målningen tillkom ställde GAN ut på Gummesons konstgalleri i Stockholm och året därpå på Liljevalchs konsthall med utställningen ”Februarigruppen”, där ”Kavallerister” var en av de målningar som visades.
GAN förblev den stora äventyraren. Modig och radikal var han den som drev sitt måleri till dess yttersta spets, kastade sig ut i det okända och under hela sitt liv vågade söka där ingen annan förut sökt. Med sann passion, nyfikenhet och en sanslös skaparlust blev han den banbrytande pionjären som sökte och fann. Präglad av den rådande tidsandans alla ismer där expressionism, kubism och futurism spred sina segertåg över den samtida konstens förnyelse skapade GAN sitt alldeles egna uttryck i sitt särpräglade bildspråk. Insiktsfullt konstaterade han själv i dagboken den 25 februari 1918: ”Men jag är en förbannad. En outsider.” Tack vare sin starka övertygelse lyckades han omvandla känslan av outsiderns förbannelse till drivkraft. Belöningen blev skapelsen av en konst med revolutionerande kraft att spränga ramarna.
GANs gärning för den svenska modernismen är lika mångsidig och betydande som den är svår att sammanfatta. GAN-kännaren, konsthistorikern och författaren Jan Torsten Ahlstrands hyllning till GANs konstnärskap är målande: ”Kanske har ingen konstnär under den tidiga modernismens år i Sverige så starkt upplevt den gamla världsbildens sammanbrott och en ny tids intåg som GAN. […] Hans uppväxt och konstnärliga verksamhet inföll under en brytningstid mellan två kulturer och hans konst är ett uttryck för detta och för en strävan att finna en ny grund att stå på sedan den gamla rasat samman”. ■