Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 18 – 20 maj 2022
Nr 436 Einar Jolin (1890‑1976). ”Marcusplatsen, Venedig”. Signerad och daterad Jolin Venezia Maj. 1920. Olja på duk, 73 x 92 cm.
Målningen kallas även ”Piazzan, Venedig”.
Med påskrift a tergo: ”Den första av de båda målningarna från Marcusplatsen målad 1920. Den andra är en senare replik vilket intygas av Einar Jolin”.
300.000 – 400.000 SEK
€ 29.000 – 38.000
Direktör Gösta Olson (1883‑1966), Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm.
Fru Signe Schultz (1894-1960), medgrundare till Galerie Moderne, Stockholm.
Därefter genom arv till hennes syster grevinnan Alice Lagerbjelke (1900-1986), medgrundare till Galerie Moderne, Stockholm.
Därefter genom arv till nuvarande ägare.
Utställd i Kiel, 1929.
Konstakademien, Stockholm, ”Einar Jolins retrospektiva utställning”, 4-30 november 1933, kat. nr 50 (kallad ”Piazzan, Venedig”).
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Samlarnas utställning”, 23 januari-17 februari 1937, kat. nr 281 (kallad S:t Marcusplatsen).
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Einar Jolin”, 1957, kat. nr 32 (kallad ”Piazzan, Venedig”).
Ragnar Hoppe, Einar Jolin, 1934, upptagen under år 1920 samt avbildad s. 46.
Nils Palmgren, Einar Jolin, 1947, jämför med avbildad replik av auktionens målning s. 70.
1920-talet kom att bli resornas årtionde för Einar Jolin. Kriget åren innan hade stängt gränserna mot utlandet och nu törstade unga konstnärer efter ny inspiration. Jolin kände sig redan hemma i Paris efter studieåren och siktet blev istället inställt på Italien. Två konstnärer och två konstkritiker begav sig av tillsammans och i gruppen fanns förutom Jolin själv Leander Engström, Ragnar Hoppe och Gregor Paulsson. De anlände först till London och kunde där njuta av alla de stora museerna. Efter ett kortare stopp i Paris, där Hoppe insjuknade och måste stanna, reste sällskapet vidare tills de slutligen nådde målet för resan. I Italien anslöt sig nu Ewald Dahlskog och Arvid Jorm och när de anlände till Assisi även danskarna Jais Nielsen och Axel Jørgensen. Överallt bjöds det på nya intryck, från den fantastiska medeltidskyrkan San Francesco med målningar av Cimabue, Giotto och Simone Martini till de smala gränderna i städerna och byar som tycktes klättra längs de branta bergsväggarna.
Om Florens gjorde starkt intryck på Jolin var det ingenting mot Venedig. När han ensam anlände till denna förtrollande stad (ett gräl hade uppstått med Leander Engström och Jolin packade en natt i tysthet sin kappsäck och for vidare), fann han genast den målarlust han för en tid saknat. Palmgren beskriver Jolins första intryck av Venedig: “En av de första dagarna i maj 1920 for han vidare till Venedig, dit han anlände en mycket tidig morgon och såg solen kasta sitt första rosenskimmer över kanaler, broar, piazzor, kyrkor och palats. […] När Jolin äntligen hittade ett hotell, som kunde ta emot den nordiske resenären, visste han redan, att Venezia var hans stad i Italien.”
Bara någon dag senare var Jolin i full gång med att måla. De smala kanalerna med gondoler, turisterna som flockades runt kända sevärdheter och italienarnas uppsluppna personligheter fängslade honom och han gick nu helt upp i sin målarlust. På dukarna växte nu några av Jolins främsta målningar fram och hans entusiasm avspeglade sig i de intensiva färgerna, detaljrika miljöerna och eleganta penselföring. Han stannade i Venedig under hela våren och sommaren 1920. Vid sidan om måleriet lät han dagarna fyllas av dansande, flirtande, god mat och dryck, och mitt i allt detta mötte han en ung kvinna som kom att ytterligare bidra till denna nöjsamma tid. Hennes namn var Britt von Zweigbergk och hon var dotter till dåtidens chefredaktör för Dagens Nyheter. När temperaturen blev hög i staden reste det unga paret till kusten vid Lido och såg det vackra blå Adriatiska havet breda ut sig framför dem. Att färgerna i Venedig var något alldeles särskilt hade Jolin insett redan när han först anlände till staden, men nu förstod han ännu mer storheten i dem. Han övergav nu alltmer sitt unga måleri och började nu mer temperamentsfullt att använda färgen i sina verk, som oftast blev snävare i kompositionerna. I maj målar han auktionens “Marcusplatsen, Venedig” som han kom att utföra i två snarlika kompositioner. Verket som nu ingår i auktionen är det första av de två och den andra utgör såldes en replik av denna. I Palmgrens bok finns repliken avbildad och motivet beskrivs målande: “Större täthet och konsistens men mindre av dröm har bilden från Piazzan med San Marco och de väldiga, för en lätt sommarbris från Adria vajande grön-vit-röda flaggorna. Här upptages förgrunden av en flock ljusklädda turister, som på äkta jolinskt sätt något glest strötts ut över det solbelysta torget, och vilkas klart kontuerade gestalter avteckna sig i bestämda silhuetter mot fonden. Den mörkhyade kvinnofiguren i förgrunden, en hinduiska, ger hela framställningen ett exotiskt tycke samtidigt som den tjänar som repoussoir och driver upp ljuset. Den kräsne koloristen kommer till synes i de fina brytningarna i varmt och kallt i Markusdomens arkitektur.”
Einar Jolin och Britt von Zweigbergk rörde sig i spännande kretsar under tiden i Venedig. Ytterligare några svenskar anslöt sig till dem, däribland den temperamentsfulla textilkonstnären Maja Sjöström, arkitekten Gustaf Clason och Ulla Bjerne. När Einar och Britt på senhösten återvände till Stockholm gifte de sig och det var egentligen aldrig någon fråga om var de skulle fara på bröllopsresan. De for över Genua, Portofino, Pisa och Siena och anlände slutligen till Florens. Italien förblev Jolin varmt om hjärtat och han kom att återvända till denna ljuvliga stad flera gånger under sin livstid, även långt senare. Alltid fann han där en märkbar skaparglädje och hans motiv från Italien hör tveklöst till några av konstnärens mest älskade. ■