Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion
10 – 13 juni 2025 »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 13 juni 2025
Nr 900 Christian Berg (1893‑1976). ”Komposition för observatorium”. Signerad CHR BERG. Olja på uppfodrad duk, 116 x 81,5 cm.
Utförd år 1928.
Med blyertspåskrift på ramen: ”Prismakomposition No 4” samt med påskrift på träskiva på spännramen: ”Förslag till observatorium C. Berg”.
Målningen har även kallats ”Prismakomposition för observatorium” och ”Prismakomposition”.
I originalram ritad av konstnären.
Motivet återfinns även som litografi.
Tidigare i konstnärens familjs ägo.
Galérie Mots et Images, Paris, ”Christian Berg, Otto Carlsund, Eric Olson”, 7‑26 maj 1928.
Göteborgs konsthall, ”Gösta Adrian-Nilsson, Christian Berg, Otto Carlsund, Erik Olson, Målningar, teckningar och skulptur”, 20 oktober-4 november 1928.
Parkrestaurangen, Café Puck, Stockholm, ”Art Concret – Kubism, Post-kubism, Purism, Konstruktivism, Neo-plasticism, Sur-realism, Sur-impressionism: Internationell utställning av post-kubistisk konst”, Stockholmsutställningen, 19 augusti-30 september 1930, kat. nr 10 (betitlad ”Prismakomposition” i utställningskatalogen).
Konstakademien, Stockholm, ”Christian Berg”, 2 november-1 december 1957, kat. nr 18 (felaktigt daterad 1929).
Norrköpings konstmuseum, 1958.
Galerie Altes Rathaus, Inzlingen, 1982.
Sofiero Slott, Helsingborg, ”Christian Berg”, 28 juni-28 juli 1986.
Bukowskis, Stockholm, ”Christian Berg”, 10‑30 juni 1988, kat. nr 24.
Moderna museet, Stockholm, 1990-talet.
Mjällby konstgård, Halmstad, ”I Légers ateljé: Léger, Ozenfant, Adrian-Nilsson, Carlsund, Clausen, Lorentzon, Erik Olson, Christian Berg samt Halmstadgruppen före Halmstadgruppen”, 20 juli-2 oktober 1994, kat. nr 102.
Stockholm Art Fair, Sollentuna, 5‑9 mars, 2003.
Galleri MDA, Helsingborg, ”Anna och Christian Berg”, 2005.
Höganäs museum, ”Christian Berg: skulpturer, målningar och teckningar”, 2008.
Galleri Hattlösa, Förslöv, ”Christian Berg”, juni 2010-mars 2011.
Tomarps Kungsgård, Kvidinge, ”Anna Berg, Christian Berg, Pierre Olofsson”, 9 april-6 juni 2011.
Kulturhuset Ravinen, Båstad, ”Abstrakta uttryck”, februari-maj 2022.
Sven Sandström, Christian Berg – Livslinjer och formtankar, 1962, omnämnd s. 21, 22 och 27 (under titeln “Prismakomposition”), avbildad s. 44 samt helsida pl. X.
Bukowskis, utställningskatalog till Christian Berg, 1988, avbildad helsida s. 9 samt jämför med avbildad skiss s. 32.
Torvald Berg, Christian: min upplevelse av skulptören Christian Berg: en illustrerad berättelse om far, hans liv och arbete, 1991, omnämnd s. 92, avbildad s. 65 och 85 samt motivet som litografi avbildat s. 203.
Viveka Bosson och Jan Torsten Ahlstrand, I Légers ateljé: Léger, Ozenfant, Adrian-Nilsson, Carlsund, Clausen, Lorentzon, Erik Olson, Christian Berg samt Halmstadgruppen före Halmstadgruppen, 1994, avbildad helsida s. 188.
Colibrine Sandström, Skärvor: Minnesbilder av konstnärerna Christian och Anna Berg, 2007, omnämnd s. 22.
Louise Fogelström, Otto G. Carlsund: 11.12 1897‑25.7 1948: konstnär, kritiker och utställningsarrangör, 2007, avbildad s. 117 samt jämför med Otto G. Carlsunds “Rapidité (Komposition för observatorium)” s. 140.
Anders Wahlgren, Otto G. Carlsund, 2021, avbildad s. 194.
Christian Berg var den unge svenske konstnären som lyckades finna sin väg framåt mitt under modernismens mest intensiva brytningstid. När han anlände till Paris år 1925 befann sig den europeiska konstscenen i ett tillstånd av intensiv omvandling och för Berg innebar staden inte bara ett fysiskt uppbrott från hemlandet, utan också ett konstnärligt uppvaknande. I mötet med den parisiska avantgardismen började Christian Berg ompröva grunderna för sitt konstnärliga uttryck. Denna intellektuella och estetiska process resulterade i ett radikalt, fullkomligt banbrytande måleri – ett formspråk som kom att cementera hans ställning som en av Sveriges mest framstående konstnärer genom tiderna. De få målningar som tillkom under Christian Bergs tidiga år i Paris är ytterst sällsynta och betraktas som rariteter. Uppsala Auktionskammare presenterar därför med stor glädje mästerverket ”Komposition för observatorium” från 1928, som nu för första gången bjuds ut på auktion. ”Komposition för observatorium” var en av de två målningar som Christian Berg själv valde ut till den banbrytande utställningen ”Art Concret” som hölls i anslutning till Stockholmsutställningen 1930, ett evenemang som i efterhand kommit att räknas till en av de mest betydelsefulla utställningarna för modern konst i Sverige.
Ett genomgående kännetecken för alla stora konstnärskap är de tidiga årens sökande efter ett formspråk som både speglar sin samtid och pekar mot framtiden. Christian Berg var inget undantag och han började redan tidigt i livet att utforska sin sanna identitet som konstnär. Under våren 1918 träffade han för första gången Anna Lindahl, en frånskild kvinna med rika konstnärliga intressen och en stark, vital personlighet som imponerade på omgivningen. När relationen mellan Anna och Christian fördjupades under en sommar tillsammans beslöt de sig för att gifta sig, och nu följde en spännande tid som kantades av äventyrsfyllda resor runt om i Europa. Christian slog sig snart ner i Paris medan Anna reste vidare, där han under våren 1925 florerade flitigt i det avantgardistiska konstlivet som staden hade att erbjuda. Det är inte svårt att föreställa sig att den unge, levnadsglade konstnären genast fann sig tillrätta i Paris. Redan vid juletid samma år lyckades han finna en stor före detta fotografiateljé vid rue Guénégaud att hyra, där paret Berg framöver vistades varje vinter. Ingen tid slösades på onödigheter, istället tog Christian varje tillfälle han kunde till att studera den konst som visades på stadens museer och gallerier. Om dagarna arbetade han flitigt och under egen ledning i sin ateljé och kvällarna ägnades åt teckning vid de fria akademierna – Académie de la Grande Chaumière och Colarossi. Anna Berg inspirerade till Christian Bergs första försök mot att finna en fast, klar och enhetlig form. I hennes eleganta, utmejslade ansiktsdrag fanns mycket av den gudomliga geometrin som sedermera blev utgångspunkten för hans modernistiska formspråk, och som konstnärsvännen Gösta Adrian-Nilsson lovprisade i sin skrift med samma namn.
Studierna till trots var det kanske den alltmer vidgade vänkretsen i Paris som skulle få störst genomslag i Christian Bergs egen konst. Naturligt drogs han till de konstnärer som liksom han själv lockades av den postkubistiska konsten, däribland Waldemar Lorentzon från Halmstad och genom honom även Otto G. Carlsund. De blev båda frekventa gäster i Christian Bergs nya bostad vid rue Boulard, en liten paviljong i två plan som han ärvde efter Otte Sköld. 1927 reste Lorentzon hem till Sverige men vännerna i Paris fick i stället välkommet sällskap av Lorentzons kusin Erik Olson, som under hösten flyttade in i Christian Bergs bostad. Carlsund, Olson och Berg fann i varandra en livslång vänskap vilket Christian Berg målande har beskrivit: ”[…] Erik bodde hos mig. Carlsund kom alltid och åt. På dagarna gick vi på museer och utställningar, målade och tecknade. På nätterna resonerade vi långt in på småtimmarna. Vi var eld och lågor. Carlsund var en teoretiker med stålklar hjärna.”
Från sin bostad och ateljé på rue Boulard utförde Christian Berg 1928 sina makalösa prismakompositioner, vilka räknas till hans mest centrala verk. Att han hyste stor respekt för Carlsunds intellekt och måleristiska färdigheter framträder nu tydligt. Redan 1925 utförde nämligen Carlsund några målningar som troligen var avsedda för annexet i det nyligen uppförda observatoriet Einstein Turm i Potsdam. I dessa målningar framträder geometriska element som belyser himlakropparnas rörelser och förmedlar ljud och ljus på ett nytt, och för tiden oerhört nydanande vis. Ett svävande teleskop med stativet i snedställda vinklar i svart och vitt, vilket också kom att bli en av huvudformerna i den monumentala målningen ”Rapid” på Stockholmsutställningen fem år senare. Även Christian Berg önskade att frigöra sig helt från motivet och prismakompositionerna blir resultatet av denna omvälvande process. I auktionens ”Komposition för observatorium” och i ytterligare en målning från samma år med titeln ”Prismakomposition” är den visuella upplevelsen det centrala. Torvald Berg beskriver i sin biografi över sin far denna uppenbara fascination för motivet: ”Observatoriet fyller en viktig funktion, det är ett medium genom vilket man med blotta ögat kan varsebli ting som tidigare varit fördolda. I linser och prismor bryts ljus och speglar, reflekterar och fokuserar himmel och rymd inför den häpne betraktaren. På rue Boulard finns inget observatorium men väl en kikare och ett litet prisma i glas, ett underlägg för smörkniven. Christian studerar hur ljuset bryts upp i olika färger.” Till skillnad från Otto G. Carlsunds prismamålningar skildrade Christian Berg ett konkret synintryck; han målade havet som långsamt tonar ut och övergår i vitt ljus.
I maj 1928 var tiden kommen för den unga konstnärstrion Carlsund, Olson och Bergs genombrott för parispubliken, vilken skulle ske på Galérie Mots et Images. Auktionens målning var ett av de verk som valdes ut till utställningen, vilken lyckosamt nog mottogs med uppmuntrande ord från kritikerna. Styrkta av framgången inleddes nu samtal med Gösta Adrian-Nilsson om en utställning i Stockholm, för nog var det väl dags att visa den moderna tidens konst även på hemmaplan. Efter en utdragen förhandling arrangerades slutligen en utställning med GAN, Olson, Carlsund och Berg i Göteborgs konsthall. Även denna gång valde Christian Berg att visa auktionens målning tillsammans med några av sina främsta skulpturer. Som för många andra konstnärer som bryter ny mark blev kritiken i Sverige för dessa unga konstnärer inledningsvis blandad, vilket i sammanhanget var en mild upptakt till det som väntade dem i samband med Stockholmsutställningen 1930.
Stockholmsutställningen som ägde rum 1930 har i efterhand kallats för ”Konkretistfiaskot” men var i själva verket en storslagen uppvisning av den konkreta konstens främsta företrädare. Christian Berg hade redan under våren 1930 läst om planerna för utställningen. Han insåg genast att denna manifestation av teknik och kultur var den bästa tänkbara miljön för att visa postkubistisk konst. Utställningen var avsedd att introducera den moderna tidens formspråk för en bredare publik och visade upp arkitektur, design och konst som betonade enkelhet, funktion och industriell produktion. Christian Berg var en av de få skulptörer som bjöds in att ställa ut vid evenemanget. I utställningskatalogen går att läsa att han ställde ut målningarna ”Prismakomposition” och ”Skuggor” samt skulpturerna ”Kyrkskulptur” och en ytterligare som benämns ”Skulptur”. Dessutom placerade han sin ”Monumentalskulptur I” i imponerande storlek framför Parkrestaurangen, den mest framträdande byggnaden på utställningen. ”Prismakomposition” avser auktionens målning och är enligt konstnärens son Torvald Berg felaktigt benämnd i utställningskatalogen. Vännen Carlsund, som var initiativtagare till den konst som samlades ihop till utställningen genom sina goda relationer med internationella konstnärer, utförde själv fonddekorationen i en angränsande sal efter förslag från Christian Berg med det ovan nämnda konstverket ”Rapid”. På Café Puck vid Parkrestaurangen hängde vid utställningens öppnande en magnifik samling av postkubistisk konst av sällan skådat slag – franska konstnärer som Fernand Léger, Piet Mondrian, Jean Arp och Amédée Ozenfant placerades bredvid målningar av bland andra Carlsund, GAN, Sven Jonson, Wiwen Nilsson, Knut Lundström och förstås Christian Berg. På bilderna från Café Puck syns auktionens målning ”Komposition för observatorium”, i originalramen ritad av konstnären som än idag pryder målningen, mot en röd vägg på kortsidan. Idag är verken som visades på denna omtalade utställning vida hyllade för sitt raffinerade formspråk och de är oerhört eftertraktade på marknaden. Då var tiden ännu inte mogen för ett positivt mottagande, men med tiden har utställningen ”Art Concret” kommit att betraktas som ett av modernismens verkliga genombrott i Sverige. Få av de verk som visades på Stockholmsutställningen 1930 har nått auktionsmarknaden.
Efter Christian Bergs bortgång stannade ”Komposition för observatorium” kvar i familjen Bergs ägo. Målningen har under åren visats på flertalet betydande utställningar både i Sverige och internationellt. Denna försäljning utgör ett sällsynt tillfälle att förvärva en av Christian Bergs mest ikoniska oljemålningar – ett verk som inte bara representerar höjdpunkten i hans skapande, utan även en avgörande del av den svenska modernismens historia. ■
På ett kornigt färgfotografi inifrån Café Puck – annexet till Parkrestaurangen på Stockholmsutställningen 1930 – skymtar Christian Bergs ”Prismakomposition för observatorium” på gavelväggen. Målningen hänger högt, som om konstnären tillika utställningskuratorn Otto G. Carlsund med placeringen velat återskapa ett fönster med teleskopet riktat mot rymdens okända och tankens frihet. Mot en ny framtid. Verket som nu presenteras i auktionen erbjuder ett mycket sällsynt tillfälle att förvärva en målning från denna lika mytomspunna som för svensk konst-, arkitektur- och kulturhistoria avgörande utställning.
När Stockholmsutställningen öppnade i maj 1930 var det inte bara en arkitektonisk uppvisning, det var också ett ideologiskt manifest. Taktpinnarna hölls av generalkommissarie tillika Svenska Slöjdföreningens verkställande direktör Gregor Paulsson och chefsarkitekt Gunnar Asplund. I samarbete med landets mest progressiva arkitekter som Sigurd Lewerentz, Uno Åhrén, Wolter Gahn, Eskil Sundahl och Sven Markelius uppfördes en tillfällig stad längs Djurgårdsbrunnsviken. Här konkretiserades funktionalismens principer i trä, glas och puts – släta ytor, asymmetriska volymer, plana tak, stora fönsterpartier och en tydlig rytmisk rörelse genom rummen. Men här gestaltades också en framtid där form, konst, teknik och samhällsvision förenades i en slags social modernism. Den långa huvudgatan, kallad ”Corson”, skar genom området och fungerade som en rörelseaxel genom utställningen. Här mötte besökaren bostadsprototyper, konsthantverk, nya transportlösningar, industrihallar och kollektivhus. Varje paviljong var en konkretisering av den åskådning som året därpå kom att proklameras i propagandaskriften ”acceptera”.
Till utställningens öppnande hade landets främsta företag spänt musklerna. I hallar som exempelvis ”Ädla metaller”, ”Dyrare rumsinredningar”, ”Kyrklig konst” och ”Seriemöbler” visade firmor som Nordiska Kompaniet, Firma Svenskt Tenn, David Blomberg och Svenska Möbelfabrikerna Bodafors hur modernismen kunde ta sig uttryck i vardagens föremål, där estetik och bruksnytta förenades. Internationella influenser kunde skönjas från Bauhaus och Le Corbusier, men här fanns också tydliga nationella uttryck där hantverket lyftes fram som en kulturbärare. Till exempel visade flera arkitekter upp idéer till helhetsmiljöer där möbler, arkitektur och inredningsdetaljer smälte samman till ett estetiskt system. Samtidigt stod Wiwen Nilssons silverföremål för en ny maskinell elegans inom corpuskonsten. På det textila området markerade Märta Måås-Fjetterström sin särställning med djärvt komponerade alster där tradition och modernism bokstavligen vävdes samman till tidlösa skapelser.
Dessa inslag bidrog till att Stockholmsutställningen blev en helhetsvision, där konst, hantverk, arkitektur och industriell produktion samverkade och Gregor Paulsson betonade tidigt behovet av en syntes mellan just estetiska och sociala värden. Idéerna om en “vackrare vardagsvara” hade förkunnats i utställningssammanhang redan förut, men var alltjämt genomgående. Undermeningen i detta var att konstnären därmed inte skulle ses som en isolerad individ utan omfamnas bredare och involveras i ett nytt samhällsbygge. Konsten ansågs kunna bidra till en förhöjd upplevelse av arkitekturen. Därigenom blev Stockholmsutställningen parallellt också en konstnärlig skådeplats, inte minst iscensatt av Otto G. Carlsund som i Parkrestaurangen, även kallad Lilla Paris, fått uppdraget att utforma muralmålningen ”Rapid”, vilken var starkt influerad av läromästaren Fernand Léger. Mest uppmärksamhet väckte dock galleriväggen i det intilliggande Café Puck. Utställningen fick namnet ”Art Concret” efter den sammanslutning av radikala konstnärer som Carlsund nyligen hade bildat i Paris. Carlsund, som var både målare, teoretiker och kurator, blev en nyckelperson i att förankra den konkreta konstens idéer i svensk kontext. Endast de allra främsta avantgardisterna fick en plats på den 27 meter långa väggen. Internationella storheter som Fernand Léger, Piet Mondrian, Franciska Clausen och László Moholy-Nagy samsades sida vid sida med svenska konstnärer som Gösta Adrian Nilsson, Erik Olson, Wiwen Nilsson, Greta Knutson-Tzara, Eric Grate och i allra högsta grad Christan Berg som visade såväl skulpturer som auktionens oljemålning.
Idéerna som lanserades på Stockholmsutställningen kom att påverka såväl bostadsbyggande och formgivning som utbildning, stadsplanering och konstpolitik under decennier framåt. Detta sammanhang placerar ”Prismakomposition för observatorium” i en kontext där den inte bara bör ses som ett nyckelverk i Christian Bergs karriär. Det är lika mycket en prisma i det kalejdoskop som skildrar framväxten av den tidiga svenska modernismen, en berättelse som Christian Berg tillsammans med sina gelikar var med om att formulera. ■