Klassiskt
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 15-18 juni 2021
Nr. 763 Carl Wilhelmson (1866‑1928). ”Flickor på veranda – Fjortonåringar”. Signerad och daterad C. Wilhelmson 1916. Weimarfärg på duk, 140,5 x 78,5 cm.
Med numrering a tergo: ”333”, sannolikt nummer CW 333 i konstnärens egen verkförteckning.
1.200.000 – 1.500.000 SEK
€ 118.000 – 148.000
Direktör Kristoffer Huldt.
Disponent C. A. Fockler, Halmstad.
Göteborgs Konstförening, 1918.
Köpenhamn, 1920.
Sveriges Allmänna Konstförening, Stockholm, ”Carl Wilhelmsons utställning”, 1920, kat. nr. 12.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Retrospektiv utställning”, 1922.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Wilhelmson: retrospektiv utställning”, 1934, kat. nr. 313.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Christian Eriksson – Carl Wilhelmson”, 1955, kat. nr. 268.
Åmells Konsthandel, Stockholm, ”Höstutställning”, 1996, kat. nr. 22.
Axel Romdahl, Carl Wilhelmson, 1938, s. 225, kat. nr. 495.
Christian Faerber (red.), Konst i svenska hem I: målningar och skulpturer från 1800 till våra dagar, 1942, upptagen i direktör Kristoffer Huldt, Stockholms samling nr. 119, omnämnd s. 118.
”Och högst på sin klippa
Carl Wilhelmsons ateljé, som jag en gång
ritade efter hans intentioner –
’Wikingakyrkan’ som folk kallat den”
(Arkitekten Ivar Callmander citerad i S. Allgårdh: Wilhelmsonska villan, en konstnärsbostad på Västkusten, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 1994)
Högst upp på Kvarnberget reser sig den majestätiska byggnaden, som uppstigen ur havet och berget blickar den ut över inloppet till fiskeläget i den bohuslänska skärgården. Den knuttimrade villans mörka kulör kontrasterar starkt mot den omgivande bebyggelsens karakteristiska ljusa hus i bleka vita och gula toner och de röda bodarna längs med vattnet. Denna monumentala skapelse uppfördes av Carl Wilhelmson, här bodde och skapade en av våra mest briljanta folklivsskildrare och kolorister under nittonhundratalets början och på dess trappa har i auktionens målning ”Flickor på veranda – Fjortonåringar” hans dotter Inger och hennes väninna förevigats.
Carl Wilhelmson verkade i en tid som präglades av nationalromantiska ideal. Många var de konstnärer som i unga äventyrslystna år valt att lämna Sverige för studier och inspiration på kontinenten. Allteftersom tog dock hemlängtan över och vurmen för allt vad det svenska hemlandet hade att erbjuda lockade tillbaka de flesta av våra mest begåvade konstnärer. Med sig hem fördes influenser från rådande internationella strömningar som implementerades i Sverige. Så väntade en tid av frigörelse, såväl på det personliga som konstnärliga planet, och åren omkring det förra sekelskiftet kom att utgöra ett nytt kapitel i vår svenska konst- och kulturhistoria, Carl Wilhelmson var en av dessa konstnärer.
Under sommarmånaderna återvände Wilhelmson alltid till hemorten i Fiskebäckskil, dels för att träffa sin mor och syster men också för att finna närheten till sitt måleris innersta väsen. Wilhelmsons fängslande folklivsskildringar av ortsbefolkningen betraktas idag som minnen och dokument av en svunnen tid, skildrade med en påtaglig innerlighet och känsla. Fiskarfamiljerna som bär spår av det hårda livet förevigas i starka kompositioner, i det ursprungliga bottnar Wilhelmson själv som konstnär och han utvecklas till en av våra mest intressanta målare. Ofta benämns Wilhelmson som ljusmålaren från Bohuslän då han på ett mästerligt sätt skapar bilder som fullkomligen badar i det västsvenska sommarskimret, speglat i såväl hav som himmel och människors ögon. Vardagsskildringarna ger liv åt hembygdens seder och bruk och kärleken till hemtrakten skulle under hela Wilhelmsons karriär vara hans främsta källa till inspiration. Hans levnadstecknare Axel L. Romdahl skriver i sin monografi att: ”Det skulle livet igenom vara den fasta punkten i hans tillvaro, den från vilken han utgått och till vilken han alltid kom tillbaka och där han i själva verket andligen hade sin varelse, var än livets vägar förde honom.”
I Paris hade Wilhelmson mött kärleken i Bertha Kerfstedt som kom från en akademikerfamilj i Uppsala. År 1902 föddes parets första dotter Inger och fem år senare dottern Ana. Wilhelmson kom med åren att bli en framstående och uppskattad konstnär och inte minst lärare, verksam vid såväl Valand som sin egen målarskola i Stockholm och som professor vid Konstakademien. Familjen spenderade alltid somrarna i Fiskebäckskil, inledningsvis i Carls föräldrahem. Att bygga sitt eget konstnärshem var ett fenomen som låg i tiden. Många var de samtida svenska konstnärer och författare som lät uppföra moderna hem och ateljéer som ett allkonstverk, delvis med inspiration från den engelska Arts & Crafts-rörelsen där hantverket stod i centrum i såväl exteriör som interiör. Carl och Karin Larsson Sundborn, Emma och Anders Zorns Zorngården, Christian Erikssons Oppstugu utanför Arvika, Carl Eldhs ateljé i Bellevueparken i Stockholm, Selma Lagerlöfs Mårbacka, Verner von Heidenstams Övralid och Millesgården är alla exempel på detta. Carl Wilhelmsons villa ritades av arkitekten Ivar Callmander som sommarbostad och ateljé i en nationalromantisk stil och byggdes under åren 1911-1912, familjen flyttade in 1913. Den synnerligen välbevarade resliga byggnaden med det tjärade timret och dess stora ateljéfönster mot havet är fortfarande i Wilhelmsons släkts ägo, originalinteriören har i stort lämnats orörd och visas en gång varje sommar för intresserade.
Målningen ”Flickor på veranda – Fjortonåringar” utfördes sommaren 1916 och visar ett motiv från den nyuppförda timrade Wilhelmsonska villans inbjudande trappa med det stiliga röda tegelgolvet. Vi möter konstnärens äldsta dotter Inger och hennes väninna Karin Bergöö, brorsdotter till Karin Larsson (född Bergöö, gift med Carl Larsson), som här förevigats iklädda vackra klänningar, fina skor och med eleganta håruppsättningar. Kanske är de unga kvinnorna på väg till kvällens festligheter men har fångats i stunden av konstnärsfadern, säkerligen vill de båda fortsätta vidare och inte längre stå modell. Inger, med håret i prydliga flätor och iklädd den vackert intensivt blå klänningen med sirlig vit spetskrage är djupt försjunken i en fängslande bok. Karin Bergöö i den mondäna rutiga klänningen blickar uttrycksfullt rakt mot konstnären och oss betraktare med sina stora karaktärsfulla bruna ögon. I bakgrunden ser vi ut mot övriga ståtliga villor på berget, byggda i en för området mer typisk stil, och en effektfullt skuggverkan spelar över de karga klipphällarna och växtligheten. Wilhelmson arbetade ofta i en pointillistisk stil och byggde sina kompositioner med färg som fläckvis lades över duken vars struktur låtits skymta fram mellan fläckarna för att förhöja ljuset i målningen. Slående är det uppdrivna färgcrescendo som exploderar i timrets röda knutar, i Ingers djupblå klänning och solens starka sken som sprider sina strålar över kompositionen. Koloristen Wilhelmson briljerar här till fulländning i sin ögonblicksskildring från en härlig sommardag i den västsvenska skärgårdens skönhet.