Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Föremål som säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 13 – 15 maj 2025
1939 går första pris i Stockholm Stads Hantverksförenings tävling till ett ”ytterst förtjänstfullt förslag till vardagsrum”. Förslaget inbegriper moderna möbler och längst in i hörnet skymtar en väl avvägd golvlampa av mattborstad mässing med perforerad skärm och flätat spolformat skinnhandtag (se kat. nr 448). Inredningens delar beskrivs som ”eleganta och konstruktivt dekorativa” i Svenska Slöjdföreningens tidskrift Form. Inte ens 30 år fyllda har segraren i tävlingen hunnit med både anställning på Kooperativa Förbundets Arkitektkontor och hos arkitekt Gunnar Asplund, och samma år kommer han att röna framgångar med sina belysningsarmaturer på världsutställningen i New York. Det egna arkitektkontoret är öppnat och de detaljrika ritningarna är tydligt stämplade så att ingen kan gå miste om vem som hållit i pennan: arkitekt Carl-Axel Acking.
Carl-Axel Acking (1910–2001) tillhörde den nya generationen svenska arkitekter som under 1930- och 40-talen formade det som kom att kallas Swedish Modern – en stil som förenade funktionalismens enkelhet med hantverksmässig kvalitet och mjukare former. Med utbildning från både Kungliga Tekniska Högskolan och nuvarande Konstfack i Stockholm kombinerade Acking ett ingenjörsmässigt förhållningssätt med en känsla för hantverk och material och hans arbeten spände över såväl arkitektur, specialinredningar, möbler och belysning. Den egna formgivningen låg till grund för att förverkliga hans idéer om rummets helhet, där varje beståndsdel var noga uträknad. En central och integrerad del i denna helhet var belysningsarmaturen, ett område som han kom att bemästra och utveckla under flera decennier. För Acking var belysningsarmaturen ett samspel mellan teknik, funktion, skönhet och atmosfär. I samtida litteratur framhävs ofta hans armaturer för hur väl de fungerar som ett arkitektoniskt verktyg i rummen, inte som ett apart tillägg i syfte att endast lysa upp. På så vis beskriver exempelvis arkitektkollegan Elias Svedberg belysningsarmaturen i restaurang Göta Källares nya inredning. I Form redogör han för Ackings nya armaturrepertoar som ”kommer så nära idealet man gärna kan begära. I ingetdera fallet finnas synliga ljuskällor. Ljuset kastas antingen direkt mot borden eller mot väggarna.”
Debatten på belysningsområdet hade under 1920- och 30-talet handlat om ett fostrande om hur en ”rationell” belysningsarmatur borde utformas. Bländning, ljusekonomi, ändamålsenlig materialanvändning och direkt och indirekt ljus blev välkända begrepp. Åtminstone i initierade kretsar och bland de som prenumererade på den 1928 lanserade Tidskrift för Ljuskultur. Att Acking anammade teorierna om det rationella ljuset i sina armaturer är tydligt och tillsammans med skickliga belysningsingenjörer och hantverkare, inte minst på företaget Bröderna Malmströms metallvarufabrik i Malmö, förfinade Acking flera modeller som senare kom i serieproduktion. Exempel på det senare var hans takarmatur 982 som ritades 1940 för restaurang Nybrokällaren i Härnösand. Auktionens variant med fyra ljusreflekterande sköldar och perforerade mässingsskärmar, modell 981, påvisar Ackings förmåga att kombinera ett skulpturalt formspråk med teknisk fulländad funktion. Med reflektorn sprids ett mjukt allmänljus och små strimmor ljus strilar genom skärmens perforeringar. Samtidigt ger avskärmade och dolda ljuskällor emellan sköldarna möjlighet till ett väl upplyst rum.
Ackings förhållande till belysning fortsatte att utvecklas under karriären och de offentliga inredningsuppdragen avlöste varandra. Efter rollen som huvudarkitekt för den banbrytande utställningen H55 ritade han omkring 1963 en serie vägg- och takarmaturer i polerad mässing för Hotell Continental i Stockholm. Auktionens katalognummer 526 visar hur Acking nu hade anammat efterkrigstidens strama modernism, närmast att jämföra med den brutalism som kunde skönjas inom byggnadskonsten. Utan synliga glödlampor riktas ljuset upp respektive ned, samtidigt som den blanka och finkänsligt bockade mässingen reflekterar och skapar ett spel med ljus och skuggor.
Trots att armaturerna var centrala i Ackings repertoar har de länge hamnat i skymundan för de möbler han ritade för bland annat Nordiska Kompaniet och Svenska Möbelfabrikerna Bodafors. Inte förrän under senare år har hans roll på belysningsområdet lyfts fram för den breda allmänheten och han har nu alltmer kommit att befästa sin roll som en av de främsta formgivarna – även när det gäller svensk belysning. Uppsala Auktionskammare erbjuder nu en unik möjlighet att bjuda på några av Ackings allra mest sällsynta och eftertraktade armaturmodeller. ■