Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion
10 – 13 juni 2025 »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 13 juni 2025
Nr 808 Bruno Liljefors (1860‑1939). Katt och sädesärla. Signerad och daterad Bruno Liljefors 1893. Olja på duk, 71 x 106 cm.
3.000.000 – 4.000.000 SEK
€ 274.000 – 366.000
Redaktör Knut Heje (1852‑1942), Oslo.
Direktör S. Sjöström, Stockholm.
Direktör Erik Sjöström, Stockholm.
Bukowski konsthandel, Stockholm 1959.
Tidigare i en privatsamling, sannolikt förvärvad från ovanstående.
Dr K.E. Russow, Bruno Liljefors. En studie, 1929, avbildad helsida i färg s. 81.
Catharina Lundegårdh, Naturens språk. Bruno Liljefors och hans värld, 2022, avbildad s. 101, med titeln “Katten Jeppe med byte, en sädesärla”.
Solen sveper sina varma strålar över det uppländska landskapet denna sommardag. Prästkragarna står i full blom. En lek på liv och död har just utspelat sig. Katten tar igen sig efter en kamp som han gått vinnande ur. I det vildas rike är detta en realitet, där livet i stort handlar om överlevnad i sann darwinistisk anda. Detta naturvetenskapliga inslag formas under 1880-talet hos Bruno Liljefors och återkommer många gånger i hans måleri. Katten, livsnjutaren, är ett av Liljefors älsklingsmotiv. Här ligger han bekvämt och avslappnad likt soldyrkaren själv, men naturligtvis är han alltid redo – lurpassar på lämpligt byte och är blixtsnabb närhelst lyckligt tillfälle infinner sig.
Auktionens målning är utförd sommaren 1893, en för Liljefors lysande tid när hans konstnärliga kvaliteter briljerar. Ett tiotal år tidigare, efter utlandsstudier i Europa, hade han bosatt sig i Kvarnbo utanför Uppsala och utvecklades här till en av sin samtids mest lovande och nyskapande konstnärer. Han blev en av de konstnärer som lyfte det svenska måleriet till nya höjder, en av friluftsmåleriets främsta uttolkare. Till sitt livsverk gjorde han att skildra vår svenska flora och fauna på det mest initierade och innerliga sätt. Han blev ett med naturen, levde och verkade nära, så nära man bara kan som människa. Med sin snabba penselföring fångade och förevigade han förbluffande scener med en suverän skicklighet och känsla.
Katten var nog det djur som Bruno Liljefors allra mest förknippade sig med. Som ung gosse hade han själv varit sjuklig, liten och klen. Han satt ofta och ritade, funderade och studerade olika djur i sin närhet. Han imponerades av deras anatomi och katten blev hans fysiska ideal. Så började han själv att träna sin kropp och promenerade ständigt i naturen, med tiden blev han en sann atlet. Liljefors förstod att för att kunna skildra djuren på dess rätta sätt, i deras egen miljö och rätta sammanhang, måste han ta sig till dem på deras egna villkor. Han gick ner på djurens egen nivå, blev som betraktare djuret själv som sakta smyger sig under skogens grenar och kryper över stock och sten. Det är också detta perspektiv han använder i sina kompositioner som blir till djärva utsnitt ur verkligheten. Japonismens vurm var Liljefors väl bekant med och av de japanska träsnitten inspirerades han särskilt stilistiskt.
”Min beundran för det vilda djuret har egentligen gällt dess skönhet och fullkomlighet i sitt slag. (…) Katten är kanske det djur jag ägnat min mesta sympati. Han representerar bäst denna kroppens och sinnets jämnvikt som är så utmärkande för det vilda djuret – och dit räknar jag katten, dvs skogskatten, den gråstrimmiga utan vitt – den friborne jägaren. Hans mjuka säkra rörelser äro av oändlig harmoni. Hans gång är som harpotoner. Hans böljande rygg glider fram i gräset där det vajar för vinden – liksom i släkt med det. Hans smidighet kommer än högre till uttryck genom det fläckiga och strimmiga mönstret i hans dräkt med dess säregna fördelning åt kropp och lemmar – åt ansiktets djärva tatuering i all dess blidhet. Hans min är som ville han bara frid. Men han är ständigt redo till blixtsnabba vändningar och explosiv kraft. Bråk undviker han – som opraktiskt – men tvingas han dit är han genast utan att blinka fienden inpå livet och ingenting ryggar han för. Kattens förmåga att i en kritisk situation fatta det rätta beslutet om vad som är att göra är underbar. Han behöver aldrig efteråt tänka: ’jag skulle ha gjort så i stället’.”
Så beskriver Bruno Liljefors katten – djuret som följde honom som vän och som modell inom hans måleri livet ut i boken Det vildas rike från år 1934.
Det var särskilt en katt som låg honom nära hjärtat och det var Jeppe. Han blev inte bara hans katt utan även hans bästa vän, en trogen följeslagare och ofta modell i några av konstnärens allra mest enastående och älskade verk. Liljefors berättar: ”Han följde mig i skogen som en hund. Han gjorde som en sådan glädjesprång omkring mig då jag tog bössan från väggen. När han kände sig lat brukade han ta ett vigt hopp upp på min axel – även när jag var i full marsch – och lägga sig omkring nacken på skuldrorna. På natten låg han på täcket vid fötterna och kom då och då spinnande och strök sig mot min hals för att konstatera att det var all right. När jag ibland reste bort, brukade han vid hemkomsten möta ett par kilometer hemifrån och ledsaga mig.”
Bruno Liljefors målade inte människor, han målade djur – och han målade djuren med en alldeles särskild känsla, kunskap och ärlighet. Han lät deras innersta väsen komma till tals och han porträtterade dem i deras eget hem. Auktionens målning ”Katt och sädesärla” är en av Liljefors fina skildringar av katten, rovdjuret, i sin värld. Med sin lätta och snabba hand bjuder han oss till djurens rike, där den vackra skogskatten förnöjsamt tar igen sig i den idylliska naturen. Maskrosen i sin fullblommade variant med de flyktiga fröställningarna som när som helst kan flyga i väg med vinden, kan här få symbolisera livets förgänglighet. Inget är tillrättalagt här där den starkares överlevnad i naturen utan sentimentalitet skildrats. Ingen annan svensk konstnär har, vare sig förr eller senare, kommit i närheten av att kunna måla djur såsom Bruno Liljefors kunde. ■