Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 13 – 15 maj 2025
Nr 869 Anna Petrus (1886‑1949). ”Flickan med håret”. Signerad A. Petrus. Patinerad gips, H 52,5 cm.
Utförd år 1919.
120.000 – 150.000 SEK
€ 11.000 – 14.000
Konstnärens svåger Gunnar Lyttkens (1898-1962) och hans hustru Dagmar Engströms (1900-1993) samling, i gåva från Anna Petrus.
Därefter genom arv till nuvarande ägare.
Den Frie, Köpenhamn, ”Tre svenska konstnärinnor – Siri Derkert, Anna Petrus och Ninie Bergsten”, februari 1919.
Lunds universitets konstmuseum, ”Utställning Siri Derkert och Anna Petrus, 9-25 mars 1919, kat. nr 63.
Valand, Göteborg, Anna Petrus, 5-15 april 1919.
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, ”Utställning Anna Petrus, Constantin Guys”, 17 mars-6 april 1920, kat. nr 11.
Bror Hjorths Hus, Uppsala, ”Anna Petrus – konstnär och formgivare”, 9 april-29 maj 2005.
Sonja Lyttkens (red.), Anna Petrus: konstnär och formgivare, 2005, avbildad s. 18.
Det är tidig vår året 1920 och den unga Anna Petrus har identifierats som en synnerligen lovande skulptris att hålla ögonen på. Hon har förberett sin första stora separatutställning som skall visas på det nyöppnade Svensk-Franska konstgalleriet på Sturegatan i Stockholm och har nyligen, tillsammans med sin goda vän Siri Derkert, ställt ut i Köpenhamn och Lund samt på Valand i Göteborg. Hon bor tillsammans med maken Harald Lyttkens och parets två små barn i en kombinerad ateljé och bostad vid Tennispaviljongen vid Östermalms idrottsplats. Ett hundratal alster tillkomna under de senare åren har färdigställts och packats till utställningen och skall hämtas morgonen därpå. Så händer det som inte får hända. På natten tar en fruktansvärd brand fart och sveper med sig det mesta i sin väg. Med nöd och näppe lyckas familjen räddas undan lågorna av personer som slår in dörrarna. Tragedin är ett faktum och merparten av Anna Petrus produktion förstörs i eldens rov, endast ett tiotal mindre verk i gips och sten lyckas räddas och överlever branden. Ett av dessa var ”Flickan med håret”, vilken därmed utgör en smärre sensation.
Utställningen på Svensk-Franska konstgalleriet genomfördes faktiskt, de alster som räddades ur branden visades tillsammans med några fler verk som lyckosamt nog befann sig hos gjuteriet. Visst bildmaterial fanns också kvar som visade delar av den förstörda produktionen, och så ordnade galleriet att det samtidigt visades akvareller av den franske målaren Constantin Guys. Det var just inom skulpturen som Anna Petrus inledningsvis fann sitt stora kall och inledde sin konstnärliga karriär. Då, betraktad som en av sin tids mest spännande och nydanande svenska konstnärer, idag kanske mest beundrad för sitt storslagna bidrag för det svenska konsthantverket och inte minst som skaparen av många av Firma Svenskt Tenns mest älskade klassiker. Branden blev den personlig tragedi som ledde Anna Petrus till ett vägval, hon valde att lämna skulpturen för konsthantverket. Det stora nederlaget var naturligtvis hårt men istället för att se tillbaka valde Petrus att se framåt och söka sig vidare i livet. Det som branden inte kunde ta var hennes osvikliga känsla för form, hennes stilistiska, personligt uttrycksfulla bildspråk och sanna envishet. Detta blev hennes drivkraft och nyckeln till vidare framgångar inom det i övrigt mansdominerade konsthantverket.
Uppväxten i en akademikerfamilj där fadern var professor i pediatrik vid Uppsala universitet präglade Anna Petrus (född Petersson) i unga år. Född med stor integritet och vilja att följa sina egna drömmar visade hon tidigt att hon var en person som icke lät sig tämjas. Hon lär ha tagit sig efternamnet Petrus efter en incident i skolan där hon utsetts att föra klassens talan inför rektorn, lyckats med detta, varpå någon kamrat yttrat orden ”Du är en klippa, en riktig Petrus”. Därefter blev hon allmänt kallad för Petrus, signerade så sina verk och antogs som Anna Petrus då hon sökte in till Konsthögskolan. Anna förlorade sin moder, grevinnan Maria Stackelberg, när hon endast var elva år gammal. Detta var naturligtvis drabbande men medförde den positiva aspekten att Anna blev ekonomiskt oberoende. Tack vare detta möjliggjordes en större frihet och obundenhet vilken ledde henne till olika platser i världen. Efter studentexamen reser hon 1907 till London, studerar skulptur vid Chelsea Polytechnic School och går med suffragetterna. Därefter återvänder hon till Stockholm och Althins målarskola vilken följs av Konsthögskolan, Särskilt är det till skulptur, träsnitt och etsningar hos känner sig kallad. Under studietiden utvecklas en nära vänskap mellan Siri Derkert och Anna Petrus. De arbetar, reser och ställer ut tillsammans och deltar flitigt i det tidiga 1900-talets uppsluppna konstnärsliv. Hon debuterar tillsammans med Greta Ruuth, som skapar stora väggmålningar, på Konstföreningen 1916, där den kubistiskt expressionistiska marmorskulpturen ”Längtan” köps av konstprofessorn Johnny Roosval till dennes Villa Muramaris på Gotland.
Som skulptör briljerar Anna Petrus med en sensibel och stilistisk känsla för form och material. Hennes alster koncentrerar sig motivmässigt huvudsakligen på kvinnor och porträtt och särskilt tydlig är hennes fascination för kvinnans hår i olika karakteristiska svepande och böljande formationer. ”Flickan med håret” är en stilistisk expressiv skulptur där en graciös naken kvinna sitter på huk och håller upp sitt långa hår över huvudet med armarna höjda över sitt huvud. Hennes ansikte är vänt i profil och hårets vertikala uppåtsträvande verkan har effektfullt mejslats ut i tunna linjer. Anna Petrus formspråk för tankarna till såväl egyptisk bildtradition som till den tidlösa eviga skönheten, samtidigt som det är ett tydligt exempel på sin egen tidsanda. Att finna någon till uttrycket jämförbar svensk skulptör vid denna tidpunkt förefaller omöjligt. Att Anna Petrus spåddes en lysande karriär inom skulpturen förefaller självklart. Att faktumet inte blev så är tragiskt, men ändock återfinns här ett slående exempel på hennes fullkomliga begåvning. Med handens känsliga fingrar har hon för alltid en självklar plats som en av våra främsta och mest outforskade skulptörer och i och med detta erbjuds möjligheten att förvärva en sann raritet.
När Siri Derkert och Anna Petrus i sina unga år planerade en resa till Paris skrev Petrus till Derkert den 20 november 1913 i ett brev: ”Vi ska via Paris till Amerika. Man lever bara en gång i sitt liv. Och jobba ska vi också, men kanske blir det först efter vår död dom hittar något i vad vi gjort. Men då skall dom ta mig katten hitta det dom letar.” ■