Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 9 – 12 November 2021
Nr. 678 Anna Petrus (1886‑1949). Brickbord. Egen ateljé, Stockholm c:a 1922-25. Lös bricka signerad A. Petrus. Ciselerad och punsad dekor av en kvinnofigur och ett barn med hund i ett frodigt landskap. På samtida betsad benställning i trä av okänd tillverkare. L 48,5, B 48,5, H 50,5 cm.
Brickmodellen finns avbildad i Anna Petrus arkiv.
100.000 – 125.000 SEK
€ 10.000 – 12.000
Beställt av rådmannen Lars Levertin (1865‑1940), givet som gåva till Otto Ruben (1883‑1960), Persisk konsul i Stockholm.
Därefter genom arv till nuvarande ägare.
Hedvig Hedqvist, Rikard Jacobson & Jan von Gerber, Modernt Svenskt Tenn, 2004, brickmodellen avbildad s. 18.
Anna Petrus hade sin debututställning i februari 1916 i Sveriges Allmänna Konstförenings dåvarande lokaler på Västra Trädgårdsgatan vid Kungsträdgården i Stockholm. Tillsammans med vännen Greta Ruuth visade hon en mängd grafik i olika tekniker, men också en skara skulpturer. Dessa var uttrycksfulla studier av män och kvinnor, långt från det allegoriska och dramatiserande som tidigare varit kanon, och istället i enlighet med den nya tidens skulpturala ideal där blott en förmedlad känsla eller sinnesstämning var nog så uttrycksfullt. Året därpå beslutade Petrus och konstnärsvännen Siri Derkert att tillsammans göra en slags vandringsutställning som skulle utgå från Den Frie i Köpenhamn. Under krigsåren hade många unga nordiska konstnärer sökt sig till den danska huvudstaden, som blev ett slags väntrum till Paris. Väl tillbaka i Sverige och Stockholm 1920 slogs Petrus av en hård motgång. Några veckor före vernissagen till en planerad separatutställning på det nyöppnade Svensk-Franska Konstgalleriet som äntligen skulle komma att etablera henne som skulptör på hemmaplan, brakar elden lös i ateljébostaden vid Tennispaviljongen på Östermalm. Av de drygt hundratal arbeten som befann sig i lokalerna, huvudsakligen skulpturer, kunde endast en bråkdel räddas. Branden innebar en rejäl bromskloss för Petrus konstnärliga karriär, men i tomrummet uppstod en oundviklig period av kontemplation och vila, och det var inom konsthantverket Petrus snart skulle resa sig ur askan.
Under den kommande hösten hungrade Petrus efter inspiration och begav sig till Italien och via Nordafrika tillbaka upp mot Paris. Det var i Nordafrika hon fick sin mest omedelbara inspiration, och tillbaka i Stockholm gav hon sig i kast med ett hantverk som skiljde sig från allt hon tidigare sysslat med. I den nya ateljén centralt belägen på Riddargatan började hon tillverka brickor och brickbord drivna i metaller som tenn, koppar och mässing. Förlagorna var de nordafrikanska rökbord hon stött på under sin resa, och ornamentiken förde tankarna till den persiska landskapskonsten.
Brickan till auktionens bord är utförd c:a 1922-25 med karaktäristisk ciselerad och punsad dekor, här av ett frodigt landskap där en graciös kvinnofigur sträckt sig efter ett äpple åt ett barn. De omgärdas av fåglar, fjärilar och en hund. Petrus bearbetade brickorna själv in i minsta detalj. Stilen påminner om persiska handskriftsilluminationer, och kanske är det just därför detta bord hamnade hos Otto Ruben (1883‑1960), Persisk konsul i Stockholm. Ruben fick det i gåva av rådmannen Lars Levertin (1865-1940).
En uppmärksammad utställning i ateljén i december 1922 resulterade i att ett urval brickor och bord gick vidare till att visas på Göteborgsutställningen året därpå. Petrus vidgade alltjämt sitt kontaktnät, och till nämnda utställning samarbetade Petrus med arkitekt Uno Åhrén, som kom att rita en del av brickornas bordsunderreden. I Svenska Slöjdföreningens tidskrift 1925 beskriver artikelförfattaren Nils G. Wollin hur Petrus ”beundransvärda teknik visar prov på en långt ifrån vanlig uthållighet i det mödosamma utförandet” samt omtalar brickorna som ”originella inpass inom modern, svensk nyttokonst”. Anna Petrus blev en drivande kraft i förnyelsen av den svenska tennkonsten under 1920-talet. ■