Logga in

Specialauktion

12 november kl. 18
Nybrogatan 20, Stockholm

Till katalogen

Albert Johansson & Lage Lindell


Individualitet, nyskapande och en suverän känsla för form är det som förenar Albert Johansson och Lage Lindells konstnärskap. I övrigt uteblir de gemensamma nämnarna och de står båda två som representanter för varsitt märkvärdigt konstnärskap med en särskild ställning i den svenska konsthistorien. Efterkrigstiden i Europa bjöd på en kreativitet och framtidsanda likt den vi sett under nittonhundratalets första decennier när modernismen såg dagens ljus. Nu banades väg för en ny generation konstnärer till vilken både Albert Johansson och Lage Lindell kan räknas. Vi låter dessa intressanta, egensinniga och nydanande skapare mötas i en utställning och auktion som omfattar 58 konstverk och som äger rum den 12 november på Nybrogatan 20 i Stockholm.

ALBERT JOHANSSON (1926 – 1998) föddes i Västerbotten och kände redan i unga år en stark dragningskraft till konsten. Men vägen dit skulle inte bli särskilt enkel, uppväxten var komplicerad och präglades av svåra familjerelationer vilket ledde till att han som trettonåring flyttade hemifrån och bröt all kontakt med familjen. Han arbetade sig envetet fram och kom så småningom till Umeå där han genom Stadsbiblioteket för första gången kom i kontakt med etablerade konstnärskap och fann inspiration i konstböckerna. Så tog han mod till sig och inledde sina första trevande försök som konstnär, han lärde känna puristen Helge Linden, umeåkonstnären som kom att bli Albert Johanssons första konstnärliga vägledare.

Sökandet fortsatte så till Stockholm där Johansson under en period studerade på Moderna Konstskolan som grundats av den danske konstnären Vilhelm Bjerke-Petersen. Till huvudstaden gick så flyttlasset för gott 1953, tillsammans med hustrun Gunnel och parets två döttrar. I Stockholm lärde han känna Olle Baertling och Oscar Reuterswärd vilka båda två kom att betyda mycket för hans konstnärliga utveckling. Den informella non-figurativa, konkreta konsten spreds nu som en ström genom Europa. För Albert Johansson kom detta att ta sitt uttryck som en inre resa och han började nu skapa sina första abstrakta vita målningar där enkelheten och färgen i kombination med de rena linjerna skapar en spännande dynamik.

Det konstnärliga genombrottet kom 1958 när han ställde ut sina verk på Sturegalleriet i Stockholm och möttes av såväl positiv som negativ kritik. Johansson fortsatte genom karriären att söka sig vidare, dels vad gäller den konstnärliga utvecklingen, dels den personliga inre resan. Han utvecklades ständigt och valde en individualistisk inriktning och tillhörde aldrig något särskilt fack. Under femtiotalets slut inspirerades han av äldre kulturers religioner, symboler och tecken, vilka letar sig in i hans målningar. I början av sextiotalet blir han så mer samhällskritisk och bygger upp sina scener i schematiska matriser. Det är också nu som idén till de första maskerna föds, de målningar där han i relief låter masken av ett ansikte upprepas i monokroma målningar. Det är människans existentiella svårigheter som låts tala, där kollektivet framstår genom rösten hos en anonymt avindividualiserad massa.

Albert Johansson fortsatte sin konstnärliga utveckling under decennierna som följde, fram till sig bortgång 1998. Han ändrade regelbundet inriktning, präglad av såväl sitt inres oro i ett ständigt sökande efter balans, samt med inspiration från samtidens och historiens olika skeenden. Idag betraktar vi hans konstnärsgärning med beundran som ett av de mer individualistiska under 1900-talet.

LAGE LINDELL (1920 – 1980) inledde sina konstnärliga studier på Konstakademien i Stockholm som elev till bland annat Isaac Grünewald och Sven X:et Erixson. När han var 18 år gammal visades Pablo Picassos ”Guernica” i Stockholm, något som gjorde starkt intryck på den unge Lindell och kom att influera hans tidiga måleri. Han debuterade i slutet av 40-talet och ingick i grupperingen 1947-års män, men skiljde sig från sina konstnärsvänners konkreta kompositioner – hos Lindell var det figurer, landskap och en tydligare realism som skulle följa honom genom hela konstnärslivet.

Ofta påverkas vi människor i våra liv av oanade händelser vi själva ej kan styra över, ödet spelar oss en nyck. Lage Lindell var ofta sjuk och sjukhusbesöken blev många fler än han själv hade önskat. Inledningsvis på grund av återkommande magbesvär, från sjuttiotalets första år som leukemipatient. Tvetydigheten i det faktum att sjukdomsvistelserna kom att utgöra en betydande del av Lindells konstnärsgärning, likväl att det kostade honom stort personligt lidande, är talande. Sjukhussviten handlar dock inte om Lindell själv, hans egen smärta, ångest och utsatthet är inget som genomlyser dessa bilder. Istället ikläder han sig rollen som osentimental betraktare, som den som utifrån skildrar scener med patienter, läkare och sjukhuspersonal i sina snabba, subtila teckningar och skildringar av stunder då döden knackar på. Allt uttolkat med hans briljanta kvicka hand, där linjerna, formerna, figurerna och deras rörelser skapar en rytmisk dynamik i toner av ultramarin, kadiumröd och klaraste gul.

Gotland är ytterligare ett separat kapitel i Lage Lindells konstnärskap. Från 1955 vistades han varje sommar på den karga ön och lät landskapet och de vardagliga ting han fann på sina promenader i naturen ta sitt uttryck i måleriet. Fåglarna, havsviken i Herrvik och ett och annat strandfynd inspirerade och förevigades i olika kompositioner. Resultatet blev målningar som i sin karaktär skiljer sig från hans gouacher och sjukhusmålningar, såväl stilistiskt som färgmässigt. Likväl visar detta prov på Lage Lindells mångfacetterade konstnärskap och hans imponerande kompetens. Han betraktas idag som en av våra mest särpräglade konstnärer som ständigt fascinerar sin publik.

Bli kund

Registrera mig

Våra köpstarka kunder söker